Bevara dina minnen, förvalta dem väl, det du glömmer kan du aldrig återberätta

Det blev trots allt ett par dagar till hemma i sängen – jag har fortsatt att hosta och snörvla och inte tyckt att det varit läge att gå till jobbet helt enkelt. Vad som är felet med lungorna har jag ingen som helst aning om – även läkarna har sett ut som levande frågetecken när jag sökt vård för min hosta. Man hittar ingenting annat än en vanlig förkylning och jag får väl lita på vad läkarna säger. Jag började ett tag känna mig piggare och hittade på lite saker i helgen, men det var tydligen dumt – för sedan kom hostan tillbaka och på söndagen var jag totalt däckad igen. Så på söndagen bestämde jag mig för att hålla mig hemma ett par dagar till för att förhoppningsvis bli frisk en gång för alla. Jag är nu långledig och ska inte jobba förrän i mars nästa gång, så det känns att jag verkligen borde hinna bli frisk till nästa gång jag ska jobba. Men att vara förkyld så här i över en månad tar verkligen på krafterna och med tanke på min sjukdomshistorik så går det naturligtvis inte att låta bli att fundera i vissa banor. Nu tror jag visserligen inte att det är cancer igen, men självklart kommer katastroftankarna när man är sjuk på ett sätt som man inte känner igen sedan tidigare. Jag har nog aldrig haft hosta så här länge, inte ens när jag haft lunginflammation i nästan en månad – nu har jag hostat och snörvlat i nästan sex veckor vilket torde vara någon form av rekord. Det är inget roligt rekord och ingenting att stå efter, snarare vill jag bli frisk så snart som möjligt och återgå till ett normalt liv igen. Men nu är det som det är och det är inte mycket att göra åt, utan nu gäller det bara att hålla tummarna för att hostan snart går över. Visst, det är bättre än det var ett tag och numera får jag i alla fall sova på nätterna – till skillnad mot hur det var i början när jag blev sjuk. Då hostade jag som en galning och höll både mig själv och sambon vakna under nätterna, nu får jag som sagt åtminstone sova vilket förstås gör mycket till för att man en dag ska bli frisk igen.
Det är ingen vanlig mancold jag råkat ut för, med tanke på hur länge förkylningen har hållit i sig. Jag brukar inte vara den som klagar i första taget, men nu börjar jag känna att jag har all rätt att klaga efter sex veckor av hostande, snörvlande och rosslande. Trots allt är det ingen vanlig hosta, utan emellanåt är lungorna på väg upp – fortfarande efter alla dessa veckor – så det ger liksom upphov till att klaga på hostandet. Och det får väl snart bli ett läkarbesök till om det inte blir bättre, om inte annat måste jag ha ett läkarintyg för att kunna vara hemma mer, för nu har jag förbrukat den vecka som man kan vara hemma utan intyg. Men i och med att jag är långledig nu så bör jag å andra sidan vara frisk till nästa gång det är läget att jobba igen. Nu tänker jag lite på allt om är inplanerat till helgen, med födelsedagsfirande och allt – om jag helt enkelt ska orka. Jag hoppas att jag är så pass pigg till helgen att jag kan hålla igång med allt firande om är inbokat och sambon kan kvittera ut sin present. Sen har jag en filminspelning på det som jag också gärna vill gå på, så jag håller tummarna att kroppen tänker sig att samarbeta så mycket om jag vill att den ska göra.

Så veckan hittills har fyllts av vila och mycket vätska. Jag har sovit länge på morgnarna och sedan bara varit hemma iklädd mjukiskläder för att ta det lugnt en stor del av dagarna – precis så som det ska vara när man är hemma och sjuk. Det har funnits gott om tid till att läsa morgontidningen, slöa framför TV:n och titta på OS – jag har knappt varit utanför dörren under de gångna dagarna utan mest hållit mig hemma. Ungefär så som det ska vara när man är sjuk, det finns liksom ingen anledning till att överanstränga sig och göra en massa saker man inte orkar. Jag var till en början lite orolig att jag skulle få långtråkigt av att bara gå hemma och sjava, men det har jag inte fått – utan istället verkligen fått dagarna att gå. För en gångs skull ligger jag i fas med blogginläggen och till och med kunnat fördatera inlägg i den takt jag kunnat tidigare – och dessutom påbörjat skrivandet den försvilta tentan, denna gång i personlighetspsykologi. Jag har haft en dialog med mina lärare, eftersom jag på grund av min sjukdom inte kunnat lämna in första inlämningsuppgiften i tid. Nu ska jag göra tentan för att sedan skriva den första inlämningsuppgiften, så det blir liksom lite i fel ordning – men så får det bli. Jag har i alla fall fått det godkänt från lärarna att göra så, så då måste det ju vara okej. Jag tänker någonstans att huvudsaken ändå måste vara att man gör tentorna i någorlunda rätt tid, är resten kanske inte fullt lika noga.
Veckan kommer fortsätta i lugnets tecken för att så småningom bege mig till Berns i sällskap med sambon för att fira födelsedag. I alla fall förhoppningsvis, för jag hoppas att hostan går tillbaka så mycket att jag kommer orka med vår kommande weekend. Men fortsätter det åt rätt håll i den takt som det gjort hittills, så är jag nog tillräckligt frisk för att orka med. Och det behöver ju inte bli särskilt påfrestande, utan vi kommer hänga på hotellet, gå ut och äta på kvällarna och på dagen också ta en lunch någonstans. I paketet ingår middag på Berns på kvällarna, sedan ska vi göra stan lite på dagarna. Det är två nätter som är inbokade och ska checka in på torsdag med utcheckning på lördag – så egentligen är det ”bara” fredag vi har som heldag innan det är dags att åka hem igen. Och fredag är själva födelsedagen, så då ska vi förstås passa på att fira ordentligt. Vi ska äta lunch på Smak, få thaimassage på eftermiddagen och sedan för vi se vad vi gör före och efter lunch och massage. Men det blir nog lugnt, vi är ju i Stockholm vilket är en stad vi sett förr – så vi kommer inte känna något behov av att springa på stan. Känner jag oss rätt, blir det en hel del häng på hotellrummet när vi inte har några inbokade aktiviteter – vilket också kan vara fantastiskt härligt. Målsättningen är att komma hem utvilad och känna att man haft någon form av minisemester. Det kommer bli hotellfrukostar, restaurangmiddagar och en massa annan lyx.

På söndag ska jag sedan gå och fota mig för att få nya bilder till mina profiler på Statist.se och Acasting, där jag regelbundet söker olika statistuppdrag. Det är viktigt med uppdaterade bilder på sig själv, så jag brukar vara noga med att emellanåt gå till en fotograf för att ta nya bilder. Visserligen kostar det litegrann med fotografering, men det är som sagt viktigt med aktuella bilder på sin profil. Efter avklarad fotografering sätter jag mig på tåget till Malmö, där det är dags för filminspelning på måndag. Kommande måndag kommer bli en lång dag med filmning på dagen för att sedan ta tåget tillbaka till Stockholm på kvällen. Sent måndag kväll hoppar jag av tåget på Stockholm central och kan ta tunnelbanan hem. Jag har gjort liknande inspelningar tidigare – som att åka över dagen till Köpenhamn, Göteborg eller Växjö – och det tar på krafterna, men det går trots allt. Man blir trött av att vara på resande fot, men jag har som tur är sovmorgon på tisdagen och kommer hinna vila ut när jag väl kommit hem igen. Jag vet hur jag känt mig efter en dag i Köpenhamn, då är man bra trött efter att ha tillbringat 10-12 timmar på tåg och utöver det ha filmat och varit alert. Oftast brukar upplägget vara att man själv får boka resa och – stat bästa fall – fakturera för sina utlägg, men denna gång står produktionsbolaget rakt av för resa och hotell. Man bokar tågbiljetter och hotell till mig och för mig är det bara att åka ner, filma och sedan åka hem igen. Det är ganska skönt att slippa all administration kring bokningar och fakturering för resa och boende. Samtidigt har jag vissa preferenser kring det där med att åka tåg och tar helst första klass, vilket jag misstänker att det inte blir denna gång – utan jag får nog ”stå ut” med att åka andra klass. Men jag är noga med att varje statistuppdrag minst ska gå plus/minus noll, jag ska inte betala för att för med på en inspelning. Och just därför väljer jag denna gång att ta de biljetter jag får, jag försöker inte boka om eller få till att jag ska betala någon mellanskillnad.
Vissa gånger har jag valt att gå plus/minus noll ekonomiskt bara för att det är en rolig inspelning – som när jag fått inspelningarna i Köpenhamn till exempel. Då åker jag dit för att det är roligt att komma iväg, för att jag gillar Köpenhamn – inte för att tjäna några pengar. I Malmö till veckan kommer jag absolut att gå med plus ekonomiskt sett, vilket alltid är en fördel. Och det är det jag strävar efter, att jag ska gå med vinst och inte behöva betala för att vara med vid en inspelning. Även om filmningarna i första hand är en hobby, så tänker jag inte betala för att vara med i en produktion – fullt så roligt är det inte. Ytterst enstaka gånger har jag ställt upp i olika skolprojekt med minimala arvoden som ersättning – men då har jag inte betalat några enorma summor för att vara med. Jag skulle inte åka till Köpenhamn eller Göteborg för att vara med i en inspelning som ger några hundralappar i ersättning. Däremot har jag varit med i inspelningar i Stockholm med omnejd för några hundralappar, vilket är en helt annan sak. Men jag betalar inte tusenlappar för att vara med i en inspelning, hur roligt det än är så är det inte fullt så roligt. Det är inte fullt så charmigt med filminspelningar som nog många tror. Det är många omtagningar, många repetitioner och oändligt många vinklar som ska täckas – så man är ganska nöjd när en inspelning väl är över. Så ja, även om det är en hobby så vill jag minst gå plus/minus noll för att vara med i en inspelning – jag betalar inte för det.