Strejker, nattpass och långledigheter

Den här veckan har jag varit extra glad att jag inte varit beroende av att ta mig fram med pendeltåg. Är det någon del av den stockholmska kollektivtrafiken som testar ens tålamod, så är det just pendeltågen. Jag har åkt mycket pendeltåg genom åren och tycker att det är något i princip varje vecka. Är det inte personalbrist, är det hala spår, lövhalka, signalfel, obehöriga i spårområdet eller något helt annat – listan kan göra oerhört lång över alla fel som drabbar pendeltågstrafiken. Det är ytterst sällan det går en hel vecka utan att det är någon form av strul, det slår liksom aldrig fel. Tunnelbanan är långt ifrån lika otursförföljd, utan där flyter trafiken allt som oftast på mer eller mindre felfritt. Visst är det strul ibland även i tunnelbanan, men långt ifrån lika ofta som i pendeltågstrafiken.
Senast två dygnen har lokförarna i pendeltågstrafiken gått ut i strejk med anledning av att tågvärdarna plockats bort. Jag har full sympati för strejken, men det har nog mycket med att göra att jag inte drabbats av strejken. Hade jag stått där i kylan och inte kunnat ta mig till och från jobbet på önskvärt sätt, då hade det kanske varit annat ljud i skällan. Jag håller med lokförarna och kan tycka att det är rimligt att man är två personal ombord, ifall olyckan skulle vara framme. Sen kan man naturligtvis diskutera det rimliga att gå ut i vild strejk för att få sin vilja igenom. Men det är en helt annan diskussion.
Jag alternerar mellan olika ställen i mitt jobb och är inte i samma stadsdel varje arbetspass. Det gör att jag inte alltid är i behov av att ta mig fram med just pendeltåg. Och så har det varit just den här veckan, jag har haft turen att både bo (vilket jag visserligen alltid gör) och jobba inom tunnelbanenätet. Vilket varit väldigt vältajmat med tanke på strejken, jag har inte drabbats av den haltande pendeltågstrafiken. Nu hoppas jag trots allt att strejken snart är över så att folk kan ta sig fram igen, förhoppningsvis tar strejken slut för att lokförarna får sin vilja igenom. Men det är något som återstår att se.

Nu har jag i alla fall avslutat mina fyra nattpass för denna vända och har några dagars välförtjänt ledighet. Jag skulle egentligen gjort fem nätter, men tog en dags ledigt för att kunna gå på min magnetröntgen i lördags. Och det är stor skillnad på att göra fyra eller fem nattpass, det är inte fullt lika jobbigt trots allt. Men sådant är ju mitt schema, jag gör fyra eller fem nattpass i rad varje vända, sedan är jag ledig lika många dagar. Och det är långledigheterna man lever för i det här jobbet, så enkelt är det.
Det blev en intensiv helg med magnetröntgen på lördagen och sedan hem för att vila ett par timmar innan det blev dags att åka till jobbet. Därefter har jag betat av mina nattpass och min vana trogen sovit merparten av dagarna mellan nattpassen. Man hinner normalt sett inte så mycket mellan arbetspassen när man – som jag – gör tolvtimmarspass. De tolv timmar man har emellan passen går åt till att sova, äta och sköta sin hygien.
Något visst är det med att jobba natt trots allt, det går inte att komma ifrån. Jag gillar att vara vaken på udda tider och tycker det känns tillfredsställande att vara vaken när alla andra sover. Visserligen försvinner mycket av det sociala just de dagar man jobbar, men det går att ta igen de dagar man är ledig. Det är skönt att krypa i säng när folk stiger upp och går till jobbet, att sitta där på tunnelbanan hem på morgonen, inse att alla runtomkring är lika trötta som jag men jag har fördelen att jag får åka hem och sova. Även om man blir trött, föredrar jag tröttheten framåt morgonen efter ett nattpass kontra tröttheten när man stiger upp tidigt på morgonen.

Den kommande långledigheten kommer att se ut som många av mina långledigheter. Jag har en hel del inbokat i form av filminspelningar, men ska också plugga ryska och få iväg en av de inlämningsuppgifter som jag ligger efter med. På torsdag ska jag försöka ta mig iväg till vårdcentralen för att lämna lite blodprover. Jag var ju till läkaren för ett tag sedan och då ville man att jag skulle lämna lite blodprover. Det gjorde jag också, men vissa värden låg lite väl nära gränsvärdena och då vill man att jag lämnar nya prover. Bara för att vara på den säkra misstänker jag, så nu ska jag lämna nya prover och se om de ger samma resultat.
Så ska jag försöka få in något träningspass också är väl tanken, jag har slarvat alldeles för mycket på sistone med träningen. Det börjar märkas på konditionen att jag slarvat och jag har återigen börjat svettas de mängder jag brukar göra i normala fall. Så det är verkligen dags att komma igång igen, minst sagt. Så nu har jag börjat planera in träningspass igen kommande lediga dagar, jag kör stenhårt på träning och sedan vilodag mellan träningsdagarna. Och målsättningen är tre träningsdagar per vecka. Det är inte alltid det hinns med, men jag försöker i alla fall. Hinner jag med två är det bra och i alla fall något.