Sommarlugnet har lagt sig över Sverige och vi har med några dagar gått in i juli månad. Juli brukar vara en ganska lugn månad på jobbfronten, i alla fall som egenföretagare. Många verksamheter ligger mer eller mindre nere eller har rentav semesterstängt. Det märks i flera aspekter att det är sommar och att semestrarna är i full gång. På de sidor där uppdrag läggs ut, finns färre uppdrag att söka – och de som finns är ofta för augusti månad. Det är färre som ringer, mejlar eller sms:ar om nya uppdrag och telefonen är rent allmänt mycket tystare än i normala fall. Om det är skönt? Nja, jag tycker snarare att det är lite trist, lite tråkigt när det är så här lugnt. Samtidigt får jag förstås mer tid över till annat och kan hitta på lite sommarnöjen på lediga dagar. Tittar jag i kalendern, har jag en del somriga nöjen inplanerade – så det går egentligen ingen större nöd på mig. Jag ska åka på musikkryssning med Blidösundsbolaget i mitten av juli, åka till sommarstugan och Skara sommarland i slutet av månaden – så visst blir det en och annan sommaraktivitet även om jag inte har någon semester denna sommar.
Visst får jag enstaka uppdrag på firman, det ska erkännas, men det är inte alls samma tryck som det brukar vara – och jag vet ju av erfarenhet att juli brukar vara en lugn månad. Sen kan det absolut vara olika från år till år och man får väl se om det blir annorlunda i år än andra år. I år var det lugnt under en stor del av vintern till exempel och jag hade ovanligt få uppdrag, vilket är ovanligt. Januari kan vara lite lugnare – men sedan brukar det ticka igång med olika inspelningar igen. Men riktigt så var det inte i år, så det återstår att se om sommaren blir motsatt till hur det brukar vara också.
Att vara kvar i stan merparten av sommaren känns lite ovant, jag brukar ju i normala fall vara ute i stugan åtminstone när jag är ledig. Hittills i år har jag ju bara varit ute över midsommar trots att jag haft min långledighet redan. Och det är inte så likt mig direkt, jag brukar vilja vara ute väsentligt mycket mer än så egentligen. Men i år ville tillvaron någonting annat och har blivit kvar i stan istället. Det har visserligen inte gått någon större nöd på oss här heller, vi har haft en bra ledighet på många sätt – bortsett från ett dödsfall med efterföljande begravning. Sen vet jag att jag är ganska bortskämd, som är van vid att vara i en sommarstuga ute i skärgården om somrarna – det är långt ifrån alla som har trots allt har det så förspänt. För många är det inte alls några konstigheter att vara kvar i stan hela sommaren, utan snarare det normala. Men jag är så van vid att vara i stugan om somrarna, det är liksom mitt lilla sommarnöje varje år. Och det är få ställen där jag känner mig så avslappnad som just på ”vår” lilla paradisö långt ute i Söderhamns skärgård. Det är öppet hav, fiskmåsar, fiskebodar och båtar – allt sådant där som får mig att känna mig otroligt avslappnad och känna någon sorts frid och ro i själen.
Det blir andra sommaren i rad som det inte blir så mycket av den här varan, då det inte blir någon längre vistelse på ön. Förra året jobbade jag i princip hela sommaren, i år var det annat som gjorde att jag inte åkte ut trots att jag haft en längre ledighet nu under juni månad. Samtidigt får jag i år njuta av att jobba nära havet full med måsar, fritidsbåtar och fartyg omkring mig. Så jag får nästan känslan av att vara ute i skärgården när jag är på jobbet, när jag känner det salta i luften från havet, ser båtarna som passerar och hör måsarna som skriar. Enda skillnaden är att jag får avstå från sill och nubbe – men å andra sidan får jag ju betalt för att vara här. 😁
Och är det någon stad jag vill vara i under sommaren, så är det nog ändå Stockholm trots allt – en stad som är ganska mycket av en sommarstad. Det finns gott om aktiviteter under sommaren med musik, parker, kryssningar och en lång rad andra saker man kan göra, så det går som sagt ingen större nöd på en att vara i just Stockholm över sommaren. Inte minst när man bor så pass nära stan som vi trots allt gör – allt blir så mycket enklare då. Jag minns tiden jag bodde i Upplands Väsby, hur besvärligt mycket var och hur omständligt det var med tanke på avstånden till allt. Nu är Väsby kanske inte så farligt om man bor i de centrala delarna – men jag hade 15 minuter med buss för att ens ta mig till tåget. Något som gjorde att jag hade nästan en timmes restid för att ta mig till centralen. Vilket är en viss skillnad mot idag, när det tar mig cirka 20 minuter inklusive promenad att åka hemifrån till centralen.
I och med att jag fick tag i lägenheten i Bagarmossen, kändes det verkligen som att jag hamnade i Stockholm ”på riktigt”, att livet i huvudstan verkligen kunde ta sin början på allvar. Inte bara för att stans alla möjligheter kändes mer tillgängliga, utan också för att jobbresor och mycket annat blev fantastiskt mycket enklare. Numera har vi flyttat högst upp i huset, till en stor trea på 84 kvadratmeter – där vi trivs fantastiskt bra. Vi har utsikt över taknockarna, ingen insyn i lägenheten och precis så mycket utrymme som vi känner att vi behöver. Enda nackdelen infinner sig nu under just sommaren, då lägenheten blir otroligt varm. Det är en hörnlägenhet och vi har solinsläpp under större delen av dagen – vilket gör att det varma dagar blir gränslöst varmt i lägenheten. Det spelar ingen roll hur mycket man korsvädrar, kör fläktar och i övrigt försöker få svalka – varmt blir det i alla fall. Men det är väl sådant man får ta helt enkelt, för att bo i en lägenhet där man trivs otroligt bra i övrigt.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.