Det är i vardagen allt stort sker

Vardagen har tickat på under den gångna veckan och jag har haft fullt upp med studier, film och arbete. Måndag till onsdag ägnades åt ryska liksom rysk kultur- och idéhistoria med tillhörande föreläsningar. Jag har stigit upp tidigt på morgnarna för att hinna med att plugga så mycket som jag behöver för att hinna med allt som ska hinnas med. Det är ett ständigt pusslande rent tidsmässigt att hinna med studier, firma och dessutom jobba på det. Men än så länge funkar det, än så länge får jag tid och ork att räcka till. Jag satsar inte på några toppbetyg, utan bara hålla mig ovanför vattenytan och få minst godkänt i båda ämnena. Sen blir det en hel del pluggande i alla fall, det är helt ofrånkomligt. Jag lägger många timmar varje vecka på att plugga och det blir i vissa fall tufft att hinna med när man har både firma och jobb som ska hinnas med.
I torsdags blev veckans första riktigt tidiga morgon, då jag steg upp 03:30 för att vid halvfemtiden sätta mig i bilen och bege mig emot Växjö. Eftersom jag inte hittar i trakterna kring Växjö, körde jag hela vägen på GPS. Den ledde ut mig på diverse småvägar för att slutligen leda mig till rätt adress. Men jag var faktiskt tvungen att stanna ett par gånger och kolla att jag körde rätt, för det tog lång tid innan det började ploppa upp skyltar mot Växjö. Där blev det sen en halvdags filminspelning innan det var dags att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka till Stockholm. Det blev en lång dag med cirka 12 timmar bakom ratten, vilket kanske inte alltid är att rekommendera – jag var ganska utpumpad när jag kom tillbaka till Stockholm och Bagarmossen sent på torsdagskvällen. Jag hade faktiskt kollat möjligheten att ta tåget ner till Växjö, men det visade sig att den resan skulle kosta mig cirka 4.000 kronor fram och tillbaka – vilket skulle göra att hela uppdraget skulle gå med flera hundra i förlust. Ibland fattar man inte prissättningen på tågresor, inte minst med tanke på att Köpenhamnsresan förra veckan gick på lite drygt hälften av vad det skulle kosta att åka till Växjö. Så jag sparar tusenlappar på att istället ta bilen, det hade till och med blivit billigare med hyrbil.

Och det där med bil, ja. Jag har ju haft svårt att få pendlingen till Södertälje att fungera på önskvärt sätt, inte minst på morgnarna när det inte går några tåg som klaffar med de tider jag börjar. Jag har hyrt bil och tagit taxi de gånger resorna inte fungerat, men det fungerar inte i längden om man ska försöka vara lite ekonomisk. Så nu har jag fått låna en bil av en släkting under en period för att få pendlingen att fungera så smidigt som möjligt. Och det underlättar verkligen med bil när man har denna sträcka att pendla varje dag. Det är klart det går att pendla även utan bil, men det tar väsentligt mycket mer tid och blir otroligt krångligt. Bilresan tar en dryg halvtimme medan tåget tar den timme och en kvart, vilket ju är en väsentlig skillnad. Börjar jag klockan sex på morgonen, måste jag gå hemifrån strax efter fyra om jag tar tåget medan det räcker om jag går hemifrån vid fem om jag har bil. Vid den tiden på dygnet spelar en timme hit eller dit väldigt stor roll och det är därför oerhört behändigt att kunna ha tillgång till bil.
Men förr eller senare måste bilen lämnas tillbaka och då får jag lösa resorna på något annat vis. Det återstår att se om vi helt enkelt köper en billig bil, eller om det blir att åka kollektivt till Södertälje. Grejen är också den att vi eventuellt ska byta lokaler på jobbet och då kommer jag ha avsevärt kortare resor till och från jobbet – och kommer inte behöva en bil. Så jag kanske bara ska bita ihop och hålla ut tills vi har flyttat och jag inte behöver bil för pendlingen. Någon frågar sig kanske om inte vi skulle flytta till Södertälje istället, men det finns inte på världskartan att jag flyttar dit – då pendlar jag hellre, hur krångligt det än må vara. Jag trivs så bra i området och lägenheten där vi nu bor, att det inte är aktuellt med en flytt till – åtminstone inte på väldigt länge.

Nu spenderas helgen på jobbet och jag har en intensiv helg, som passerat i en rasande fart. Det är tur att jag trivs så pass som jag gör på jobbet, eftersom vi jobbar oerhört intensivt när vi jobbar. Mellan arbetspassen är det bara äta och sova som gäller, eftersom det bara är åtta timmar mellan dem. Där kommer nästa argument för att ha bil när man pendlar så som jag gör, har man bara åtta timmar mellan arbetspassen funkar det inte att lägga tre av dem på att resa hem och sedan tillbaka till jobbet. Nu finns möjligheten till övernattning på jobbet, vilket jag utnyttjar en hel del – inte minst när jag inte har bil. Men även när jag har bil brukar jag oftast sova kvar, bara för att få så mycket sömn som möjligt. Det går ändå ett par timmar till att resa fram och tillbaka även om man har bil – och den tiden går att nyttja till att exempelvis få sova och äta. Det gäller liksom att nyttja sin tid på bästa sätt, eller hur?! 😜 Två nätter blir jag borta hemifrån i och med att jag gör så pass många arbetspass denna helg. Men det är bra för ekonomin, ju mer jag får jobba – så jag åtar mig de allra flesta pass jag blir erbjuden.
Sen är det naturligtvis alltid en balansgång mellan fritid och hur många arbetspass jag ska åta mig som timvikarie. Jag har hittills inte sagt nej särskilt många gånger när jobbet har ringt och bett mig hoppa in för att täcka upp för sjukdomar och ledigheter. Samtidigt försöker man ju ha ett liv utanför jobbet också – oavsett vilken anställningsform man har. Och jag tänker att man säkerligen har förståelse från jobbets sida att jag inte alltid kan hoppa in när de frågar, att även jag faktiskt kan ha andra planer vissa gånger. Samtidigt kan jag inte säga nej alltför ofta när man ringer, då kommer jag inte bli särskilt långlivad på mitt vikariat. Mitt anställningsavtal innehåller trots allt ett åtagande att just täcka upp vid sjukdom och ledigheter, så även om jag har rätt att säga nej till pass så ser det inte bra ut att göra det alltför ofta.

Tiden går fort när man har fullbokad kalender sju dagar i veckan. Den gångna veckan har varit en typisk vecka för min del. Jag har inte haft något inplanerat måndag till onsdag och ägnat dagarna åt att plugga. Sedan hade jag filminspelning i torsdags, följt av jobb fredag till lördag. På senare tid har jag i snitt haft två till tre dagar för pluggande varje vecka och resterande tid antingen filmat eller jobbat. Det har varit ganska lagom och känns ungefär som den tillvaro jag vill ha. Sen vet jag att det kommer variera starkt från vecka till vecka hur mycket jag kommer att få jobba – det är så tillvaron är som timvikarie. Så länge jag får jobba tillräckligt för att kunna ha en fungerande ekonomi, så kommer jag fortsätta så här. Jag trivs med jobbet och tillvaron och hoppas på att kunna fortsätta på min inslagna bana. Men visst håller jag ögonen öppna efter andra jobbmöjligheter, för jag vill förstås jobba så nära heltid som det bara går. Och kan jag inte göra det på Sjöfartsverket, då söker jag mig vidare någon annanstans. Men det sistnämnda är en sista utväg, eftersom jag trivs så oerhört bra.
Sen kommer det i slutändan alltid ner till det där med att dra in pengar. Det finns naturligtvis alltid en möjlighet att söka andra deltidsjobb också – och det är en dörr jag håller öppen också för närvarande. Kan jag få ett annat jobb där jag kan jobba deltid, då har jag garanterat mitt på det torra. Sedan ska det förstås synka med Sjöfartsverkets policy för bisyssla – som gäller även mig som timanställd. Jag får inte göra precis vad jag vill vid sidan av min anställning trots att jag går på timmar. Min firma är än så länge godkänd, men allt kommer inte att godkännas – det måste jag vara medveten om.