Jag har varit mager – och det är jävligt tråkigt

Fem kilo. Så mycket har jag faktiskt gått ner på sistone, utan att ha gjort några alltför drastiska åtgärder i min tillvaro. Jag har bara tänkt lite extra på vad jag stoppar i mig och i vilka mängder – jag har knappt rört på mig eller tränat, utan bara tänkt lite extra på det där med maten. Och tydligen kan det ge resultat, även det verkar det som – utan att jag gått på någon stenhård diet. Jag trodde nog inte att det skulle ge ett sådant markant resultat, det måste jag faktiskt erkänna. Men jag har märkt att kläderna sitter aningen bättre och att jag får dra åt bältet lite extra när jag använder byxor. Så det är väl trots allt ett tecken på viktnedgång, något som jag ju verkligen försökt sträva efter under en längre tid.
Jag hade till en början tänkt gå på någon form av diet nu under sommaren, men det har liksom inte fungerat – det är för mycket roligt man går miste om sommartid för att det ska kännas motiverande. Saker som uteserveringar, middagar, picknickar och så vidare gör det mindre roligt att gå på diet just under sommaren. Diet är kanske aldrig roligt, men det kan gälla att välja sina tillfällen litegrann – och inte ta dieten när det blir som allra jobbigast. Det är som att bestämma sig för diet lagom till jul och nyår, då man verkligen vill kunna unna sig lite extra i mat- och dryckesväg.

Så nu har jag tagit beslutet för ett nytt försök att inleda en diet och ta det hela till hösten istället. Från och med första september gäller det lite hårdare tag och att faktiskt tänka på vad jag äter och dricker i en helt annan utsträckning än vad jag gjort på sistone. Exakt hur hård jag ska vara har jag inte bestämt ännu, men kommer förmodligen vara tämligen sträng emot mig själv och plocka bort mycket av det som är gott i tillvaron. Saker som alkohol, fett och socker är det första som ryker – liksom snabbmat och processad mat. Det är just sådant som jag kan njuta otroligt mycket av att stoppa i mig, hur gott är det inte med en hamburgare eller pizza med en kall öl till exempel?! Eller för den delen en varmkorv med räksallad. Ja, jag älskar snabbmat, såser, röror – och helst med en öl eller ett glas vin till. Så det gäller att vänja om sig och försöka hitta andra glädjeämnen i tillvaron, annat man kan se fram emot att stoppa i sig. Nu är kanske mat och dryck inte de enda glädjeämnena man har i tillvaron, men jag måste erkänna att det är stora glädjeämnen trots allt. Mat och dryck är en viktig del i tillvaron för min del så de gör mycket på tillvaron om man börjar plocka bort mycket av det jag tycker om.
Visserligen har jag redan börjat gå ner utan att göra särskilt mycket, men jag behöver gå ner ännu mer och har väldigt många kilon kvar till min målvikt. Jag tror att en del av förklaringen till viktnedgången var mitt tidigare jobb på Manpower, ett jobb som var oerhört fysiskt och jag rörde mig väldigt mycket. Det var många lyft och jag var bokstavligen på benen hela arbetspassen – något som inte är fallet på varken mitt nuvarande jobb eller något av mina tidigare arbeten. Så tyvärr har jag en väldigt stillasittande tillvaro, vilket inte är så bra för kroppen. Framförallt just nu, när jag inte har råd med ett gymkort. Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på, då tanken är att jag ska nyttja friskvårdsbidraget min arbetsgivare erbjuder och faktiskt köpa ett gymkort. Jag har tidigare varit duktig på att gå och träna och regelbundet tränat två till tre dagar i veckan. Men sedan årsskiftet har jag inte gjort det, utan gymmandet har liksom legat i träda sedan dess.

Man märker verkligen en extrem skillnad i det där med att göra något åt vikten nu kontra för 25 år sedan. I tonåren vägde jag egentligen alldeles för lite för min längd och vägde strax över 60 kilo trots att jag var (och är) över 180 centimeter. I 20-årsåldern gick jag upp en hel del i vikt och passerade för första gången 90 kilo. Men då lade jag bara om min diet litegrann – jag avstod från bland annat pizza och sötsaker under veckorna – och vips gick jag ner i vikt. Numera, när jag börjar närma mig 50 års ålder, är det inte fullt lika enkelt att gå ner i vikt. Jag prövar mycket, har testat mediciner, dieter och så vidare – men viktminskningarna är inte fullt lika märkbara. Det är helt enkelt svårare att gå ner i vikt ju äldre man är – av någon ytterst märklig anledning. Jag vet inte om ämnesomsättningen blir annorlunda med åren, eller vad det hela kan bero på.
Men oavsett anledningen till att det är svårare att gå ner i vikt, så behöver jag verkligen gå ner i vikt om inte annat för hälsans skull. Jag vill inte ådra mig de sjukdomar som övervikt kan medföra – sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andra tråkigheter som kan uppstå om man väger för mycket. Och sjuk vill jag givetvis inte bli, lika lite som alla andra. Jag har redan börjat märka av vissa av de krämpor som man kan känna av vid övervikt – som trilskande höfter, rygg och knän. Och det är jobbigt nog, jag vill inte börja må ännu sämre i form av olika sjukdomar.

Jag har gjort försök att gå ner i vikt med hjälp av mediciner, först en som skulle plocka bort fettet ur maten, som sedan skulle komma ut via avföringen. Men jag blev så oerhört konstig i magen och fick alla de biverkningar man kan tänka sig av medicinerna. Jag sprang bokstavligen på toaletten hela tiden – och vissa gånger hann jag inte dit i tid heller, med konsekvenser som alla förstår. Det vill säga inga roliga och väldigt begränsande biverkningar – det blev svårt att bara gå på stan när man inte konstant hade tillgång till toalett. Så jag gav faktiskt upp, jag stod inte ut med alla biverkningar och slutade med den medicinen. Sedan blev jag ordinerad en annan medicin som skulle injiceras i magmuskulaturen. Men den medicinen var istället så dyr att jag helt enkelt inte hade råd att hämta ut den – det skulle kosta mig flera tusen i månaden att ta dessa sprutor. Så det blev ingenting där heller.
Nu ska jag försöka på egen hand istället och har också fått remiss till en ny dietist, som jag ska ge en chans. Jag har gått hos en dietist tidigare, men hon tyckte att jag skulle börja äta mer än vad jag redan gör – och det kändes inte riktigt rimligt om jag nu ska gå ner i vikt och inte upp. jag brukar i normala fall lyssna på vad vårdpersonalen säger, men ibland låter jag faktiskt bli. Så det får bli en strikt diet under hösten och sedan får vi helt enkelt se hur det går och hur länge jag står ut med denna strikta diet.