Om en människa icke finner lugnet inom sig, söker hon det fåfängt på annat håll

En vecka har nu gått sedan jag kom hem från skäret och jag är nu tillbaka tillfullo i vardagen här hemma igen. Nu är jag liksom tillbaka bland tunnelbanor, rulltrappor, folkmyller och biltrafik. Och jo, det känns trots allt rätt så bra ändå. Jag brukar tycka att det alltid känns lite vemodigt när det är dags att åka hem från stugan, det är lite sorgligt på något vis – även om jag givetvis vet att jag kommer tillbaka igen. Inte minst så här i början av säsongen, då vet jag ju att jag är tillbaka inom några veckor igen. Samtidigt är det lite skönt att vara tillbaka i stan igen, med dusch, vattentoalett, rinnande vatten, diskmaskin och alla andra bekvämligheter. Efter någon vecka eller två i stugan är det just sådant man saknar, att kunna ta en varm dusch, att slippa diska för hand och att kunna tvätta sina kläder. Jag tillhör dem som skulle kunna tillbringa extremt mycket tid i stugan, jag skulle kunna åka dit i maj och åka hem i slutet av september bara för att åka hem med jämna mellanrum och tvätta och titta till blommor och post.
Jag har haft en lugn vecka i stan utan särskilt mycket inplanerat. Veckan inleddes med några läkarbesök och jag har fått veta att min senaste magnetröntgen gått bra – att man inte hittat några cellförändringar vid undersökningen. Så har jag fått en ny medicin utskriven för att försöka gå ner i vikt och var i fredags till en mottagning för att lämna blodprover inför den nya behandlingen. Man var tvungen att vara fastande när man lämnade proverna, så det passade bäst att ta det direkt på morgonen när man ändå inte ätit på många timmar.

Våren har i alla fall äntligen kommit, efter att det under några veckor känts tämligen hopplöst på väderfronten. Så sent som förra onsdagen snöade det i Söderhamn, inte mycket och den försvann under dagen – men ändock kom det snö och vi hade en temperatur precis kring nollan. Nu har temperaturen stigit avsevärt och legat runt 15-20 grader de senaste dagarna, vilket känns mer som normala temperaturer i mitten av maj. Jag har plockat fram shorts och kortärmade skjortor och hängt undan vinterjackan för säsongen. Det kändes lite märkligt att jag packade för vintertemperaturer när jag åkte till stugan förra måndagen, men bara några dagar senare inte behövde de varma kläderna jag packat ner. För att inte tala om att jag fick hänga undan dem när jag kom hem – och ta fram kortbyxorna istället.
Under den vecka jag varit borta från Stockholm, har buskar och träd i Stockholm slagit ut och står i full blom och det är nu full vår här. Och det är så skönt! Jag hade inte stått ut med att bo någonstans långt uppe i Norrland, där det fortfarande mer eller mindre är vinter så här i maj. Istället är jag rätt nöjd med att bo i de sydligare delarna av Sverige, för jag vill ha fina vårar och somrar istället för det klimat som är på nordligare breddgrader. Många flyttar norröver för att få finare vintrar, men jag håller mig aningen längre söderut för fina vårar och somrar. Må så vara att vintrarna här i Stockholm inte är så mycket att hänga i julgran, men det blir desto finare vårar och somrar!

I normala fall brukar filminspelningar kunna dyka upp med relativt kort varsel, men denna vecka tycks ha blivit något av ett undantag. Jag hade ingenting inbokat i början av veckan, men tänkte att något kunde dyka upp med tiden. Men så har det inte varit den här veckan, utan det har varit tämligen lugnt på filmfronten under de gångna dagarna. Jag hade hoppats på något filmuppdrag med kort varsel, men den turen har jag inte haft, utan lugnet har hållit sig kvar över Bagarmossen under den gångna veckan. Det har varit rätt skönt dock, jag har haft få tider att passa under den veckan som varit. Men för ekonomins skull, hoppas jag på fler uppdrag från och med nästa vecka. Jag har redan litegrann inbokat, men hoppas på mer än så för att få in lite pengar. Filmandet ger ett bra tillskott i ekonomin just nu, i normala fall är filmandet en hobby som ger några kronor extra i kassan – men som det är just nu när man stämplar, så behöver jag pengarna som filmandet ger.
Det är liksom inte så att uppdragen tickar in när man vill det och det är lugnt när man behöver vara ledig. Förra veckan ville jag vara ledig och då fick jag avböja uppdrag – denna vecka vill jag filma, men då kommer inga uppdrag.

Lite komiskt är det dock när uppdrag dyker upp, det är otroligt varierande vad som förväntas av mig som statist. Häromdagen fick jag en förfrågan om en filmroll i slutet av maj, där arvodet skulle vara 500 kronor för några timmars arbete. Det är inte mycket ens inom statistkretsar, så jag var lite skeptisk till en början att tacka ja. Men så visade det sig att de ville ha en provfilming skickade till sig, där jag skulle improvisera kring ett manus som skickades till mig. Och då kände jag direkt att nej tack, för 500 kronor gör jag inte vad som helst. Jag kan komma på en inspelning, men ska jag provfilma och ha mig – då vill jag ha lite mer betalt. Så jag skickade ett vänligt utformat sms om att jag avstod, men fick aldrig något svar på mitt meddelande. Lite märkligt är det trots allt, vad man förväntas göra för några få hundralappar som statist.
I normala fall är det lite mer betalt om man förväntas inkomma med en provfilmning först. Jag kan ibland störa mig på att den tid man lägger ner som statist inte värderas ordentligt. Man kan göra tolvtimmarspass för en tusenlapp, vilket ibland känns aningen respektlöst för den tid man lägger ner. Så jag har börjat säga ifrån ibland – och hoppas att produktionsbolagen kanske tänker till om de verkligen vill ha vissa personer för en viss roll. Då får man också betala lite mer i vissa lägen, så enkelt är det.

Nu tittar jag på nästa tillfälle att bege mig till skäret, jag får se om jag får till det innan midsommar – men det är tveksamt. Jag har något i princip varje vecka fram till midsommarveckan, så jag får nog finna mig i att vara kvar i stan fram till midsommarveckan – precis som jag planerat från början. Denna gång blir det tåg upp till Söderhamn, eftersom det blir avsevärt billigare än hyrbil. Sen får vi se om jag hyr en bil på plats eller om jag står över den biten, det har jag inte riktigt bestämt än. Det är dessa småsträckor som ställer till det, när man ska transportera en massa saker några få kilometer, där det är för långt att gå men för dyrt att ta en taxi. En taxi från stan i Söderhamn till småbåtshamnen kostar cirka 450 kronor – och det blir mycket pengar om man ska åka taxi fram och tillbaka några gånger. I slutändan kan det löna sig att hyra en bil under några dagar istället.
Men det är en konstig prissättning, när det blir billigare att åka tåg i första klass till Söderhamn och sedan hyra bil där, än att hyra bil i Stockholm och köra upp. Det är nämligen så jag kommer göra till midsommar – och jag sparar åtminstone 2.500 kronor på det viset. Så nu – som arbetssökande – kommer det garanterat bli fler tillfällen då man tar tåget upp till Söderhamn och sedan hyr bil på plats. Vill man spara pengar, gäller det att hålla kolla på vad som blir billigast i längden.