Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest

Sommaren närmar sig och jag börjar i mitt stilla sinne undra hur det kommer att se ut med banarbeten i tunnelbanan. Varje år är det gedigna arbeten med tunnelbanan under sommaren, vilket leder till att tunnelbanan inte går som den ska. Istället är det ofta bussar som ersätter på vissa sträckor, alternativt att man får byta linje på ställen där man i normala fall inte behöver byta linje. Jag minns skräckexemplet härom sommaren, då en resa från Bagarmossen till Skanstull tog cirka 40 minuter – mot normala 10 minuter. Det är alltid en utmaning att ta sig någonstans under sommaren i Stockholm, inte minst om man är beroende av tunnelbanan. Men än så länge har jag inte hört något om några planerade banarbeten för tunnelbanan, så det återstår att se om det blir några som drabbar mig.
Det är inte det att jag inte förstår att man måste underhålla tunnelbanan, självklart måste man ju göra det. Men ibland känns det som att man tar i lite för mycket, att det blir alldeles för krångligt för oss resenärer. För givetvis måste det bli vissa omläggningar för att komma åt med underhållet, men när en resa blir fyra gånger längre än normalt – då har man nog inte planerat ordentligt, utan gjort en kraftig tabbe. För tror ni biljetterna blir billigare när man inte får vad man betalar för? Nej, självklart inte – utan ett månadskort kostar fortfarande lika mycket.

Jag har valt bort det där med bil eftersom jag bor så pass nära stan och har fungerande kollektivtrafik runt hörnet. Det tar mig bokstavligen cirka tre minuter att gå till tunnelbanan, som sedan tar en kvart in till centralen. Med stockholmska mått mätt, är det ett bra avstånd och helt överkomliga resor. Men om de resorna plötsligt fyrdubblas, då blir man inte så värst glad. Även om dessa banarbeten bara pågår under några få veckor, så är det nog så frustrerande under den tid som de faktiskt gör det. Må så vara att det inte är särskilt lång tid man arbetar med banorna, må så vara att det säkerligen behövs – men man får planera det noggrant för att få minsta möjliga påverkan för oss resenärer. Och så har det inte alltid varit känns det som.
Och eftersom jag inte har någon bil, har jag liksom inte möjligheten att välja så värst många andra färdsätt än att finna mig i att resorna tar längre tid under somrarna. Inte heller cykel är ett alternativ, eftersom jag inte äger någon sådan heller. Självklart går det att köpa en cykel, det är naturligtvis ett alternativ – men på något vis är det hela en principsak för mig. Tunnelbanan ska liksom bara fungera så smidigt som möjligt, även när man genomför banarbeten.

I normala fall tycker jag att Stockholm har en bra kollektivtrafik, framförallt om man bor inom tunnelbanenätet. Det är naturligtvis något helt annat om man är beroende av pendeltåg, som det ju ofta är strul med. Men det är å andra sidan inte så mycket SL:s fel, utan snarare Trafikverket som ju äger spåren och signalsystemet. Jag åker numera ytterst sällan pendeltåg, vilket jag är glad för – eftersom det tycks vara strul om inte dagligen, men i alla fall flera gånger i veckan. I tunnelbanan är det dock ytterst sällan det är något större strul, istället går den i princip alltid i tid – så man blir liksom förvånad när det väl händer. För det är klart att det händer emellanåt att tunnelbanan strul, men det är verkligen inte ofta. Samtidigt går tunnelbanan så tätt – oftast var tionde minut – att det inte spelar någon större roll att det är förseningar, det tar oftast maximalt tio minuter innan ett tåg kommer.
Dock minns jag mina år i Upplands Väsby, när jag var beroende av att åka pendeltåg i princip varje dag. Det var en utmaning när man skulle ta sig någonstans och man visste ju aldrig om tågen skulle gå i tid, om de gick överhuvudtaget. Och det här var innan smarta telefoner och appar för att få trafikinformation. Det var svårt att hitta alternativa resvägar om pendeltågen strulade – då skulle man möjligen sitta i lång telefonkö till SL:s kundtjänst, vilket var dyrt med dåtidens samtalstaxor för mobiltelefoner (minns att jag betalade sex kronor minuten i slutet av 90-talet).

Så på många vis har tekniken gjort det lättare för oss idag, oavsett om man bor inom tunnelbanenätet eller ej. Numera plockar jag fram telefonen när det är trafikstrul och letar reda på alternativa resvägar – något som ju är fantastiskt smidigt. Jag behöver inte sitta i några långa telefonköer för att få ett svar, utan allt jag behöver är en app för att sedan söka upp en resa. Och blir jag rejält försenad, då använder jag samma telefon för att bok en taxi och åker dit jag ska – något som SL oftast betalar vid förseningar i kollektivtrafiken. Och visst är det behändigt på flera sätt med dagens teknik, man kan söka på resor direkt i telefonen – och när det blir strul kan man hitta alternativa resvägar eller en taxi. Mycket behändigare än när jag flyttade till Stockholm för 25 år sedan, det är en sak som är säker.
Men man stör sig verkligen på olika saker, beroende på var i Stockholmsområdet man bor. När jag bodde i Väsby var det strulande pendeltåg som stod på agendan – och då var inte lika illa som idag. Men nu, när man bor inom tunnelbanenätet, då är det sommarens banarbeten som är det stora samtalsämnet. Så man får liksom lite olika perspektiv på tillvaron beroende på var och hur man bor – det är lite olika saker man stör sig på. Hade jag bott på landsbygden, hade jag förmodligen stört mig på att det knappt går några bussar överhuvudtaget.