Den bästa motionen är att resa sig från bordet i rätt tid

Det kostar på att ligga på topp sägs det, men det finns somliga gränser – inte minst som arbetssökande. Häromdagen var jag till läkaren för att se om det fanns något läkemedel att få utskrivet. Jag fick vintras Orlistat utskrivet, men blev alldeles för dålig i magen och sprang på toaletten hela tiden. Nu frågade jag om det fanns alternativ till Orlistat – och det gjorde det enligt läkaren. Jag fick istället Saxenda utskrivet den här gången, en spruta som man ska ta i magen varje morgon. Så igår skulle jag beställa Saxenda från Apotea – men höll på att sätta eftermiddagskaffet i halsen när jag såg priset. Det visade sig nämligen att Saxeda inte ingår i läkemedelsförsäkringen, utan att man får betala för den själv. Och okej, så är det med vissa läkemedel, det vet jag ju. Men nu var förpackningarna på fem sprutor, det vill säga fem doser – och kostade 2.650 kronor!! Det var alltså priset för fem doser – så det innebär att medicineringen skulle kosta mig ungefär 12.000 i månaden, vilket inte ens skulle vara aktuellt om jag hade ett jobb.
Jag har slängt iväg ett mejl till vårdcentralen och vi får se om det kan vara så att man bara klickat fel någonstans, om det är så att läkaren faktiskt kan göra något. För jag fick nämligen vid läkarbesöket att medicinen skulle ingå i högkostnadsskyddet – och kan ju tycka att om en medicin nu är så jäkla dyr, då borde läkaren sagt något i samband med mitt besök. Om jag förväntas bekosta en medicinering med i runda slängar 12.000 i månaden, då borde läkaren upplysa om det i samband med förskrivningen känns det ju som.

Jag kan bli lite besviken över att det ska vara så dyrt att få hjälp att gå ner i vikt. Om det nu finns bra mediciner att tillgå, ska det inte vara en klassfråga att kunna köpa dem. För vem har råd – och lust – att betala 12.000 i månaden för en bantningsmedicin?! Det är ju bara folk som har snuskigt mycket pengar som har möjlighet att göra det. Jag kan absolut inte betala dessa pengar som arbetssökande – men det skulle med största sannolikhet inte vara aktuellt ens om jag hade ett jobb. Hade det varit en livsnödvändig medicin, ja då hade jag inte haft något val utan snällt betalat summan. Men nu är det frågan om något som jag inte direkt behöver för att överleva – och då blir det något helt annat. Det skulle kanske vara något annat om jag vore groteskt överviktig och behövde gå ner för att ens överleva. Men i ett sådant läge är det naturligtvis helt annan vård än några sprutor som behövs, då är det inte ”bara” lite bantningsmedicin som man sätter in.
Sen kan man naturligtvis alltid diskutera logiken i att skattebetalarna ska betala så mycket pengar för ett lyxproblem, som man i princip kan åtgärda utan mediciner. Detta går att diskutera i det oändliga, så är det ju. Men kokar man ner det hela till vad det handlar om, så är det trots allt i dagsläget en klassfråga att kunna få hjälp att gå ner i vikt. Det är ytterst få som har råd att lägga dessa summor på mediciner, utan för de allra flesta går det bort totalt.

Sen är det inte så att jag helt förlitar mig på mediciner för att gå ner i vikt – för självklart krävs det mer än så för att komma någonstans när det gäller vikten. Man måste lägga om matvanor, motionsvanor, dryckesvanor – ja, stora delar av tillvaron. Och det är just vad jag håller på med just nu, försöker tänka om när det kommer till massor av saker i tillvaron. Men kroppen behöver ibland lite hjälp på traven, hjälp i form av mediciner för att kunna gå ner i vikt. Och det var just det jag hoppades på i det här sammanhanget, att Saxenda kanske kunde ge kroppen en boost i rätt riktning.
Så nu får jag ta i med hårdhandskarna utan mediciner helt enkelt, såvida läkaren inte kan förskriva något annat som antingen är billigare eller ingår i högkostnadsskyddet. Jag har börjat med att denna helg välja att inte bege mig till Systemet till exempel. Det gäller att se till att vara måttlig med saker och ting – och det är väl det som är mitt problem i sammanhanget; jag har svårt för att vara måttlig. Det blir sällan en godisbit, en kaka eller en öl – utan oftast väsentligt mycket mer. Så i helgen ska jag hålla alkoholintaget på en låg nivå – och detsamma gäller ett bra tag framöver. Det finns inget bra läge att inleda en diet, så varför inte göra det inför sommaren som är så förknippat med god mat och uteserveringar med en kall öl?! 😜 Å andra sidan, påbörjar man en diet under vintern så har du jul och nyår istället som kommer i vägen med alla frestelser – så det finns liksom aldrig ett bra tillfälle.

Det enda som fattas just nu är att komma igång med träningen igen, men det får vänta tills jag fått ett jobb igen, så att jag har råd med ett gymkort. Jag var precis på väg att skaffa ett gymkort medan jag var kvar på Trafikverket och därmed nyttja friskvårdsbidraget – men hann aldrig innan jag blev uppsagd. Och nu som arbetssökande är de ekonomiska marginalerna för små för att jag ska ha råd med ett gymkort för flera tusen kronor. Jag får fram tills jag har ett jobb tänka på lite annat och röra mig på annat sätt, som att ta en promenad och liknande. För trots allt är det naturligtvis viktigt att motionera också när det kommer till att gå ner i vikt, det kan man inte neka till.
Det positiva jag får se i att jag ändå testades för Saxenda, är att jag även testades för diabetes. Det är väl ett av orosmolnen när man lider av övervikt – att man just får diabetes. Men de proverna verkade se bra ut vad jag förstått och det är ju positivt i sammanhanget.