Att fokusera på hälsan kan vara det största hindret till ett bra liv

Nytt år och återigen nya möjligheter – så återigen dags att försöka ta tag i det där med vikten. Denna gång går jag inte ut fullt lika hårt som jag gjort tidigare när jag försökt banta, men ska på allvar se till att hålla nere på saker som socker, fett och alkohol. Trots allt vet jag var problemet ligger, nämligen att jag har en tendens att vara väldigt omåttlig med just dessa ting. Jag har blivit lite av en sockerråtta, vilket egentligen inte är särskilt likt mig eftersom tidigare inte haft några som helst problem att hålla mig ifrån socker. De har till och med varit så att jag fått slänga godis jag köpt för att det har blivit gammalt. Och det är väl någonstans dit jag vill komma tillbaka också, att inte vräka i mig så mycket socker som jag gjort på sistone.
Sen ska jag inte säga att jag på något vis har problem med alkoholen, men det har ändå blivit lite för ofta och lite för mycket på senare tid. Vilket ju inte är bra ur flera aspekter – inte bara om man ser till vikten. Samma sak där het enkelt som med sockret och fettet; jag har lite svårt för det med att vara måttlig helt enkelt – det blir lite mer än vad som egentligen är hälsosamt.

Tidigare har jag i perioder helt avstått alkohol, skurit ner på socker och fett till ett totalt minimum men tror inte jag kommer vara fullt så hårde emot mig själv denna gång. Jag ska absolut vara avhållsam in i det längsta, men tar kanske ett glas vin eller två vid ytterst speciella tillfällen. Sen är det alltid svårt att dra en gräns för vardag och helg när man jobbar skift. Jag kan vara ledig onsdag/torsdag för att sedan jobba hela helgen – och blir onsdag/torsdag min helg och jag vill kunna unna mig någonting. Och det är väl helt okej så länge man klarar av att vara avhållsam under helgen – men då blir det lätt att man unnar sig saker eftersom det trots allt är helg och lite ”synd om” mig som jobbar. Det är säkert en del av problematiken, för när jag jobbade kontorstider hade jag mycket lättare att hålla vikten i schack. Men naturligtvis är det inte hela förklaringen till att jag gått upp i vikt och har lite svårt att gå ner igen.
Nu ska jag försöka vara så avhållsam som möjligt oavsett veckodag – det blir inga öl eller chips ens en ledig lördagskväll på ett tag framöver. Jag avstår pizza, kebab och hamburgare liksom godis och andra snacks under ett antal veckor framöver. Blir det ett bra resultat, så håller jag i det hela litegrann och hoppas på ännu fler kilon i viktnedgång.

Jag börjar bli ganska trött på svårigheterna i att hitta kläder som passar, att jag snabbt ”växer ur” kläder jag köper och att det är svårt med passformerna på kläder. En skjorta kan sitta bra över magen men vara alldeles för stor över axlarna – och ett par byxor kan vara bra i midjan men istället vara alldeles för långa. Eller så är det precis tvärtom. Tröjor som passar är oftast lättare att hitta, men jag trivs i skjorta och vill gärna kunna fortsätta att använda även sådana plagg. Förhoppningsvis kommer detta vara lite enklare om ett par månader redan – för att sedan bli bättre och bättre med tiden.
Ett steg i rätt riktning har jag tagit sedan väldigt länge, nämligen att jag övergått till bara ta en portion när jag äter – oavsett hur hungrig jag är. Tidigare tog jag nästan alltid två portioner när jag åt, men det är länge sedan jag slutade med det. Och det har gjort viss skillnad på vikten, men inte så mycket som jag skulle ha velat. Nu blir nästa steg att minska en aning på denna enda portion också, för även om den inte är groteskt stor, så tänker jag att den fortfarande är lite för stor. Många bäckar små ska nu förhoppningsvis göra att jag minskar i vikt och får ett nättare midjemått.

Sen måste jag förstås fortfarande ha en strategi för hur jag ska leva när jag väl nått den vikt jag vill ha – jag kan inte bara återgå till mitt gamla leverne, för då ökar ju vikten helt naturligt igen. Ibland tänker jag lite martyriskt att jag kanske får fortsätta som helnykterist och på heltid hålla mig ifrån socker och fett så gott det nu går – men det känns varken särskilt roligt eller ens särskilt realistiskt. Det är klart att jag med tiden vill kunna ta ett glas vin ibland, äta en god efterrätt emellanåt och faktiskt kunna fira något med en bit tårta. Däremot får det inte bli för ofta och inte för mycket, det är det som är själva kruxet. Där är vi återigen tillbaka där att jag har svårt för det där att vara måttlig. Det gäller väl helt enkelt att vänja om sig med saker och ting – det har jag ju kunnat göra förr. Och jag har förr tillbaka varit mycket måttligare med saker och ting än jag varit på senare år, så det bort inte vara en omöjlighet att vänja om sig helt enkelt. Vem vet, om något halvår kanske jag skriver ett inlägg med innebörden att jag inte alls kunnat förstå hur jag levt som jag gjort på senare tid?