Euforia

Jag kan emellanåt tröttna på att ständigt tänka på vad jag äter och dricker liksom att regelbundet röra på mig för att hålla vikten i schack och successivt gå ned i vikt. Jag är inte längre lika hård mot mig själv, utan tillåter enstaka undantag från dieten. Men jag märker ändå skillnad på vågen och viktnedgången fortsätter. Socker avstår jag i princip helt och hållet, det är ytterst sällan jag äter något med socker i, än mindre dricker någon läsk. Däremot kan jag synda och ta en öl lite här och där, även om det inte är särskilt ofta.
Men när jag märker att jag på ett helt annat vis kommer i kläder som jag tidigare inte kommit i, blir jag alltmer peppad att fortsätta med min ganska hårda diet. Jag noterar att vissa plagg till och med är för stora och jag måste dra åt bältet ordentligt på vissa byxor. Nu kan jag knäppa jackor som tidigare inte gått att knäppa alls, som inte på långa vägar kunnat gå runt hela magen. Jag är glad att jag inte givit upp och slängt kläder jag tidigare inte kommit i, utan att jag faktiskt behållit dem i hopp om att en dag kunna använda dem.
Häromdagen kom höst- och vårjackan fram för att börja användas i den annalkande höstkylan. Den jackan kunde jag inte knäppa runt magen när jag hängde undan den i våras – men nu kan jag vips knäppa alla knappar utan några som helst problem. Och det är faktiskt en euforisk känsla att känna att man kan påverka kroppen så pass mycket, med egentligen ganska enkla medel.

Jag tror mig ha syndat lite för mycket på sistone dock, då viktnedgången bromsats upp alltför mycket. Det är lite som jag befarade från början, att börjar jag göra avsteg från dieten är det lätt att dessa blir lite för många. Vissa saker håller jag benhårt, som det där med socker. Och jag avstår helt från snabbmat, jag har varken ätit pizza eller varit på något snabbmatshak sedan i somras. Har jag i något sammanhang varit på någon pizzeria, har jag valt annan mat än pizza. Så visst håller jag en vissa karaktär uppe, det gör jag. Men det räcker inte uppenbarligen.
Så nu har jag bestämt att oktober får bli en lite hårdare månad för att se om jag kanske börjar gå ner igen. Jag får återgå till att vara mer avhållsam, låta bli alkohol och tänka ännu mer på vad och hur mycket jag äter. Det är tråkigt, men sådant är tyvärr livet. Jag låter till och med bli alkoholfria alternativ som alkoholfri öl och läsk. Det är i princip bara vatten jag dricker, tråkigt i sig men jag är inte nöjd innan jag nått min målvikt. Och dit är det fortfarande en bra bit kvar tyvärr.

Jag har redan börjat inse att vissa klädesplagg snart måste bytas ut, att de helt enkelt börjar bli för stora. Så fortsätter jag gå ner i vikt och med tiden nå målvikten, kommer merparten av min garderob att behöva bytas ut. Det är visserligen roligare än när det går åt andra hållet, men fortfarande utgift att behöva köpa en massa kläder. Plötsligt är det helt andra storlekar som gäller och det gäller att vänja om sig när man tittar på kläder. Fram tills nu har jag skämts över att berätta vilka klädstorlekar jag har, men nu kan jag berätta det med värdigheten i behåll. Och snart kan jag till och med med viss stolthet förmedla mina storlekar. Åtminstone förhoppningsvis.