Jag har gått på diet i två veckor och allt jag har förlorat är fjorton dagar

Jag har inte gått in fullt lika hårt som förra gången, men nu jäklar ska jag bli av med mina överflödiga kilon. Eller rättare sagt; jag har gått in ganska hårt för det den här gången också – men med helt andra metoder än förra gången. Nu går jag regelbundet hos en dietist för att lära mig lite om att lägga om kosten – och har dessutom fått tabletter utskrivna som ska göra att jag går ner i vikt. Medicinen gör att tarmen inte tar upp fett i samma utsträckning som i normala fall, vilket då ska göra att jag går ner i vikt. och jag har redan börjat märka resultat på vikten, vilket givetvis inte enbart har med medicinen att göra. Jag tänker mer på vad och hur mycket jag äter och dricker – och har dessutom återupptagit träningen. Men de senaste tre veckorna har jag gått ner inte mindre än dryga tre kilo, vilket jag är väldigt stolt över. Man ska ju inte gå ner för mycket på en gång, det är inte bra för kroppen – utan runt 0,5-1 kilo i veckan är vad man rekommenderar. Så jag ska försöka hålla viktnedgången däromkring någonstans är väl tanken.
Tre kilo kan låta lite i sammanhanget, men det märks redan nu skillnad i ärlighetens namn. Det är lättare att röra sig, jag orkar lite mer och märker en enorm skillnad när jag till exempel ska böja mig ner för att knyta skorna. Varje kilo man slipper släpa runt på är ju en framgång och jag blir glad varje gång vågen visar en lägre siffra än förra gången jag stod på den – även om det bara är några hekto.
Sen får man inte nedslås av motgångar, för det är klart att även sådana kommer att komma. Man kanske går upp vissa gånger, för att sedan gå ner igen – så har det åtminstone varit tidigare när jag kämpat med att gå ner i vikt. Utan man får fortsätta kämpa för att vikten ska reduceras. Denna gång är jag inte fullt lika hård mot mig själv när det kommer till vad jag stoppar i mig eller ej. Tidigare har jag varit stenhård och tagit bort i princip allt socker, fett och alkohol från menyn. Så hård har jag inte varit den här gången, utan istället tänkt mer på att skära ner på mängderna. Vilket ju också givit effekt, även om det gått lite långsammare än vid tidigare tillfällen. Jag ska försöka skynda långsamt denna gång och inte har så bråttom framåt helt enkelt.
För det är verkligen tråkigt att gå på diet om man tar bort allt roligt i tillvaron och inte unnar sig någonting gott överhuvudtaget. Jag blev fasen nästan deprimerad när jag bantade sist och skar bort alltifrån socker till alkohol för att gå ner i vikt. Även om kilona verkligen rasade från kroppen, så kändes det inte som att var värt att vara så hård emot sig själv. Då är det bättre att ta det hela i lite långsammare mak istället.

Man får ju alltid höra sanningen av psykfall, alkoholister och småbarn sägs det – och häromdagen fick jag faktiskt den tesen bevisad. Jag var på badhuset med min systerson och vi stod i kön till vattenrutschkanan och väntade på vår tur. Framför oss stod en liten kille på 4-5 år som storögt granskade mig upp och ner, från topp till tå. Till sist kommer han fram, lägger handen på min mage och frågar
– Vad är det?
– Det är min mage, svarar jag förstås och ler litegrann.
– Du är tjock! säger han med eftertryck, vänder sig om och går tillbaka till sin pappa i kön.
Nåja, att jag har X antal kilo för mycket vet jag, men jag uppfyller inte riktigt min egen definition av att vara tjock – det måste jag ändå säga. Då ska jag ha ytterligare några kilon att släpa runt på. Men att jag är lite rund kan jag absolut gå med på, annars hade jag inte ens tänkt tanken på att försöka gå ner i vikt. Om jag inte hade tyckt att jag vägde för mycket, hade det inte funnits någon anledning att gå ner i vikt, så enkelt är det ju.
Men jag kan inte lite bli att skratta åt den lille killen i kön på badhuset. Det är ju inte så att jag tar åt mig direkt när det är ord som kommer från ett litet barn. Även om jag vet att det åtminstone delvis är sant, så lägger jag inte så mycket notis vid uttalandet.

Nu hoppas jag i alla fall på att med tiden orka mer, ha lättare att hitta kläder och allt annat positivt som hör till att gå ner i vikt. Sist jag prövade, gick jag ner cirka elva kilo vilket ju är en bravad i sig – men denna gång ska jag gå ner ännu mer är tanken! Jag ska gå ner dryga 20 kilo innan jag är det minsta nöjd med min vikt och förhoppningsvis ska jag lyckas denna gång, med lite hjälp av mediciner och dietistens råd.
Förr tillbaka var det mycket enklare att göra något åt vikten av någon mystisk anledning, men ju äldre jag blivit ju svårare har det blivit. Gå upp är inga som helst problem, men det är just där med att gå ner som är lite problematiskt. Innan jag fyllde 30, var det inga som helst konstigheter att påverka vikten bara genom att lägga om kosten en liten aning. Men numera är det desto svårare, det är inte längre bara att lägga om kosten utan det måste till mer än så känns det som. Åtminstone måste man lägga om sina vanor ganska drastiskt för att det ska hända något med midjemåttet.
Men det är verkar också ha hänt något med ämnesomsättningen sedan jag var i den åldern. Fram tills jag var runt 25 kunde jag vräka i mig i princip vad som helst i matväg utan att det hände något med vikten. Då vägde jag till och med lite för lite för min längd, med dryga 60 kilo. Sedan började jag märka att jag gick upp i vikt om jag slarvade med maten, men det var heller inga problem att gå ner igen om jag gjorde vissa smärre förändringar i vad jag åt. Numera måste jag ta till ganska drastiska åtgärder för att gå ner i vikt, vilket känns ganska tråkigt på något vis. Samtidigt vet jag ju väldigt väl vad det är jag måste ändra på, det är bara en fråga om att ha disciplinen att göra det.