Din tankesmedja i etern
Så är vi inne i vecka 12 och jag har varit osedvanligt lat när det kommer till bloggen. Inspiration och ork har helt enkelt inte funnits, utan jag ägnat mig åt andra saker istället. I normalfallet brukar det bara bli uppehåll på en till två dagar – och även de uppehållen är få. Men nu …
Runt 15 miljoner amerikaner tar Ozempic eller liknande läkemedel för att gå ner i vikt. Nu följer restaurangerna efter – så när amerikanernas aptit minskar så minskar restaurangerna portionerna och börjar med ”Ozempic meals”. Nu går det ofta att välja en pytteliten hamburgare, åtta pommes och en 15 cl-dricka. Hur bra är inte detta? Kanske …
Nu har jag fuskat och legat på latsidan alldeles för länge när det kommer till min diet och träning, det här håller liksom inte längre. Utan nu är det hårdhandskarna som gäller ett bra tag framöver. Och jag har väl egentligen redan börjat på sätt och vis, men nu ska det bli mer uttalat. Från och med första mars gäller oerhört strikta restriktioner när det kommer till mat och dryck – och restriktionerna gäller till första mars 2024. Ett datum som kan förlängas om jag inte nått mitt mål tills dess.
December är ingen bra månad att tänka på sin vikt och försöka nå någon form av marschvikt. Jag har fortfarande XX antal kilo kvar innan jag når den vikt jag tänkt mig – jag har som mål att ligga mellan 80 och 85 kilo, vilket är den vikt läkarna rekommenderat. Men det är en bit kvar dit och jag har nu tänkt ta en paus i dieten under december. Det är för många julbord jag vill äta, för mycket glögg jag vill dricka och för mycket julgodis för att jag ska tycka att det är värt mödan att avstå från allt det goda. Så nu får det bli en liten paus, för att sedan ta tag i det hela fullt ut i januari igen.
Jag kan emellanåt tröttna på att ständigt tänka på vad jag äter och dricker liksom att regelbundet röra på mig för att hålla vikten i schack och successivt gå ned i vikt. Jag är inte längre lika hård mot mig själv, utan tillåter enstaka undantag från dieten. Men jag märker ändå skillnad på vågen och viktnedgången fortsätter. Socker avstår jag i princip helt och hållet, det är ytterst sällan jag äter något med socker i, än mindre dricker någon läsk. Däremot kan jag synda och ta en öl lite här och där, även om det inte är särskilt ofta.
Om jag tänker tillbaka på sommaren 2022, är den invirad i ett töcken av hunger och avhållsamhet. Jag står inte över några måltider, men tänker väldigt strikt på vad och hur mycket jag äter. Jag sållar bort saker som onödigt socker, alkohol och snabbmat och har rejält dragit ner på antal och storlek på portionerna. Det är en rejäl omställning och det känns som att jag är konstant hungrig. Givetvis tänker jag inte svälta mig, så långt tänker inte gå. Men att jag minskat på portionernas antal och storlek gör förstås att jag inte alltid känner att jag blir mätt.
Det är tråkigt att banta och ständigt tänka på vad som är bra för midjemåttet eller ej. Även om det givetvis är kul när det ger resultat och man märker att midjemåttet minskar och kläderna sitter allt bättre på kroppen. Någonstans är det ju förstås det jag strävar efter och det jag trots allt vill uppnå. Men jag saknar också mycket. Jag saknar att kunna ta en öl, jag saknar pizza och hamburgare – ja, väldigt stora delar av mitt gamla leverne. Det enda jag känner att jag inte har några större problem att hålla mig ifrån är sötsaker, det saknar jag inte särskilt mycket.
Det värsta är att jag vet att jag lätt kommer att glida tillbaka i gamla vanor om jag tummar för mycket på mina uppsatta ”levnadsregler”. Börjar jag frångå dem för mycket, är jag snart tillbaka i gamla spår igen. Och då går jag miste om allt jag kämpat med de sista veckorna, alla de kilon jag gått ner är inga svårigheter att gå upp igen på nolltid.
Jag har svurit mycket över att gå på diet. Jag har tyckt att det varit tråkigt, tradigt och rentav riktigt trist. Det är många saker jag saknat under tiden jag gått på min diet och jag har till och med drömt vissa nätter att jag varit ute och druckit öl. Just alkohol är en sådan sak som jag annars valt att avstå som en del av dieten, eftersom både öl och vin innehåller en hel del kalorier. Men det är nog också en av de saker jag saknar allra mest. hur tragiskt det än låter.
Och det har varit en enorm omställning jag gjort av vad jag väljer att stoppa i mig. Jag avstår helt från allt onödigt socker, såsom godis, efterrätter, glass och liknande, jag avstår helt från all alkohol och har knappt druckit en droppe under de gångna veckorna. Okej, ett par gånger har jag syndat – men det är verkligen inte många gånger, utan på det stora hela har jag avstått alkohol till 100%. Till det har jag sett över storleken på portionerna när jag äter, liksom att jag väljer att oftast inte ta en portion till utan bara tar just en portion och inte mer än det. Och till sist tänker jag lite mer på vad jag äter och undviker till exempel skräpmat som pizza och hamburgare – och då i synnerhet matställen som olika snabbmatskedjor som McDonald’s, Burger King och Max.
Jag har annars en stor svaghet för just snabbmat och älskar rätter som pizza och hamburgare, jag skulle utan problem kunna leva enkom på sådan mat om jag hade chansen och det inte vore så skadligt för midjemåttet och annat i kroppen.
Jag har fortsatt hålla på min diet även sedan jag kom hem och det fortsätter ge resultat. Sakta men säkert minskar siffrorna på vågen när jag ställer mig på den. Ett tag till ska jag hålla i dieten, sen kommer jag förmodligen – åtminstone för ett tag – att mjuka upp den en aning för att förmodligen återgå till den lite hårdare, inslagna banan igen. Jag har så smått börjat vänja mig vid att avstå från vissa saker och tycker inte att det känns så tråkigt längre. Framförallt inte när jag trots allt ser påtagliga resultat på vågen. Till en början tyckte jag det var riktigt, riktigt tråkigt att avstå från alkohol, socker och annat som kan sätta lite guldkant på tillvaron. Nu har jag börjat vänja mig vid den nya tillvaron och tycker inte att det gör så värst mycket att avstå från dessa saker.
På sistone har jag blivit en riktig kaffetunna, jag har börjat dricka omåttliga mängder med kaffe varje dag. Det är morgonkaffe, följt av förmiddagskaffe, kaffe efter lunch, trekaffe och sedan kaffe på maten efter middagen. Fyra till fem koppar per dag mot två till tre koppar tidigare. Kanske helt fel tid att börja hiva i sig stora mängder kaffe, med tanke på priserna. Drygt 70 kronor får man idag betala för ett paket av den kaffesort vi normalt dricker, det vill säga en smärre förmögenhet i långa loppet. Jag vågar inte tänka på vad vi varje månad köper kaffe för.
Men någon last ska man väl ha, när man i övrigt håller sig ifrån väldigt många andra saker som skänker nöje i tillvaron. Jag dricker för tillfället ingen alkohol, jag låter bli sötsaker, snabbmat och restaurangmat – det vill säga, tillvaron är ganska tråkig just nu. Så kanske är det därför kaffesuget vuxit sig så stort under de gångna veckorna.