För några år sedan blev jag uppringd av ett produktionsbolag som skulle producera en kortfilm. Och man hade minst sagt en lite udda approach för att få mig intresserad av rollen. ”Vi älskar din look och du skulle passa perfekt för en av rollerna” börjar man med att säga. Jag känner mig förstås smickrad, det måste jag erkänna. Så märker jag hur killen i andra änden av linjen drar lite efter andan och med viss tvekan tillägger han ”Vill du spela kvinnomisshandlare?”. Plötsligt känner jag mig inte fullt lika smickrad och tänker att ger jag verkligen ett sådant intryck?! Men känslan av att vara smickrad sitter ändå kvar och jag accepterar rollen som kvinnomisshandlare. Och här är slutresultatet.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.