Bio är en spegel som kan förändra världen

Som statist går det verkligen upp och ner när det kommer till hur många uppdrag man får – vissa veckor får man tacka nej till uppdrag för att de krockar med varandra, andra gånger kommer det inga uppdrag alls. Jag brukar snitta ett till två uppdrag i veckan, men det är grovt räknat. För som sagt, ibland får jag inga uppdrag alls och man tvingas kolla om telefonen och mejlen fungerar överhuvudtaget. Jag brukar ha strikt koll på mejl och sms, eftersom jag vet att uppdrag ofta kommer den vägen. Detsamma gäller att ha koll på vad som fastnar i spamfiltret, för ibland hamnar ju mejl även där – trots att det inte är spam. Just nu är jag inne i en sådan period då jag undrar om min mejl och telefon faktiskt fungerar eftersom det är sådan stiltje när det kommer till inkommande uppdrag. Tiden går och telefonen har varit ovanligt tyst på sistone – både när det kommer till inkommande samtal, sms och mejl. Jag hade några uppdrag i augusti, men sedan har det varit tyst i telefonen. Visserligen har det inte gått särskilt lång tid av tystnad, men tillräckligt lång tid för att man ska börja fundera på vad som sker. Jag söker frekvent nya uppdrag så fort de kommer ut via de agenturer där jag har en profil och försöker att marknadsföra mig så gott det går, men ibland är det bara tyst i telefonen.
Jag har gjort enstaka provfilmningar, men inte fått svar – så jag får utgå ifrån att jag helt enkelt inte fått dessa roller. Men jag ska inte misströsta, utan det är klart att det med tiden kommer uppdrag. Det känns bara lite trist när det är stiltje på denna front, fritiden blir liksom lite långtråkigare när jag inte får filma – det blir mest att man sitter hemma och inte gör så hemskt mycket. Filmandet är i första hand en hobby för min del och jag gör det inte så hemskt mycket för de småslantar man ibland tjänar på att filma. Visserligen är pengarna ett välkommet tillskott i ekonomin varje månad, jag använder absolut pengarna jag får in. Men det är inte sådana summor att man blir rik, snarare tvärtom. Jag har ett separat konto där pengarna från filminspelningarna går in. Ibland är det mycket pengar på kontot, andra månader tar jag pengar därifrån för att ekonomin ska gå runt. När jag gick arbetslös och när jag pluggade, plockade jag ofta pengar från detta konto. När jag nu jobbar, är det mer sällan jag tar pengar från kontot. Men det är en bra buffert, det är en bra tillgång att kunna ta av ibland.

Det var något av en slump att jag en gång började som statist för cirka tio år sedan. Jag hade tidigare anmält mig till en statistförmedling, men då bodde jag i Kalmar och insåg snart att de flesta uppdrag fanns i storstäderna och då i första hand i Stockholm. Så jag plockade bort min profil. 2011 flyttade jag tillbaka till Stockholm, men glömde liksom bort det där med att vara statist. Men så blev jag 2015 av med jobbet och fick gå mer eller mindre på dagen. Jag lånade min systers hund, köpte en back öl och åkte ut till sommarstugan för att fundera över vad jag skulle göra med tillvaron. Under de dagar jag var där kom jag på det där med att vara statist – nu var jag ju tillbaka i Stockholm och hade dessutom tiden att vara statist. Så jag lade upp en profil hos en förmedling – och tog bara någon timme innan telefonen började ringa. Snabbt började jag få uppdrag och när jag kom hem från stugan började jag gå på inspelningar – och jag var fast! Min arbetslöshet räckte bara några veckor, sedan hade jag ett jobb igen. Men då hade jag hunnit gå på ett antal inspelningar och det fanns inga tveksamheter om att jag ville fortsätta med detta. Det har jag gjort och har nu varit med i hundratals olika produktioner – alltifrån olika konstprojekt till reklam, serier och filmer.
Jag har absolut inga drömmar om att bli stor skådespelare, utan just statist passar mig väldigt bra. Jag får ändå synas litegrann, vara med på inspelningar och göra detta som är fantastiskt roligt. Trots vissa negativa sidor med att gå på inspelningar, så tycker jag det är fantastiskt roligt. Det må vara mycket väntan ibland, det må vara taskigt betalt – men det är fortfarande roligt. Och de flesta andra statister jag träffat genom åren har detta just som hobby och ingenting annat, det är väldigt få som lyckas leva på det. Sedan finns det vissa som faktiskt får så pass många uppdrag att de mer eller mindre kan leva på det, men det hör till undantagen. En bra månad kan jag få ihop 12.000 kronor, så det är sällan man når upp till de summor som krävs för att man ska kunna leva på det. Jag har fått ett uppdrag en gång som gav 30.000, men det är hård konkurrens om dessa uppdrag och sällan man får dem. Under mina tio år som statist, har jag som sagt fått ett enda sådant uppdrag. Skulle jag försöka leva på detta, så skulle jag behöva ett sådant uppdrag i månaden. Vilket naturligtvis inte kommer att ske.

Men det är roligt när man lite då och då hör från folk att de sett mig i olika produktioner, att jag svischat förbi på TV-skärmen eller bioduken. Ofta hör kompisar eller släktingar av sig och säger att jag synts i den eller den reklamen eller serien. Är man med i en reklam, hamnar filmsnutten ofta på Youtube – och då är den lätt att hitta, man behöver inte vänta framför TV:n på att filmsnutten ska dyka upp. Det blir också lätt att använda Youtube-klipp i sitt CV, eftersom man både kan ladda ner dem liksom länka till dem. Serier och filmer är lite svårare dock, eftersom man sällan får tillgång till dessa på samma vis. Däremot är det förstås roligt att synas oavsett om det är serier, filmer eller reklam man syns i. Jag får ofta meddelanden från släkt och vänner om att jag synts där och där – och allt som oftast är det i positiva ordalag man meddelar att jag varit med någonstans. Det är trots allt en ganska rolig hobby jag har, där man syns i film och TV med jämna mellanrum.
Sedan är det nackdelen att arbetsbelastningen går väldigt mycket upp och ner i den här branschen. Emellanåt får jag massor av uppdrag, medan jag i andra perioder knappt får några alls. Och jag har lite svårt att förhålla mig till att det inte alltid är meriterande att vara van framför kameran. Ibland får man inte ha gjort reklam för vissa saker om man ska vara med i en annan reklamfilm. Och ytterligare andra gånger är det mycket utseende man går efter – vilket naturligtvis är helt naturligt inom film, men jag är så van vid att man går på rena meriter i rekryteringar. På den vanliga arbetsmarknaden får du inte gå på utseende vid anställning normalt sett – och oftast är det meriterande att man haft andra jobb tidigare, det är inget negativt att man gjort liknande saker när man söker ett jobb. Men så är det inte inom filmbranschen, där utseende är superviktigt och det faktiskt kan vara något negativt om jag gjort reklam för en konkurrent. Det är liksom bara att gilla läget.

Sen kommer man i kontakt med en rad olika människor i samband med inspelningarna. Jag har i alla fall vid ett par tillfällen kommit i kontakt med personer som uppenbart är mytomaner. Första gången var för ett antal år sedan, då jag kom i samspråk med en man som verkligen gick in för det där med att vara statist. Han menade att han erbjudits att komma till Cannes i olika sammanhang men tackat nej för att det skulle hindra honom i hans skapande som skådespelare. En annan gång pratade jag med en kvinna under en inspelning, en kvinna som presenterade sig som skådespelare och sa att hon bara var med som statist för pengarna. När vi diskuterade olika skådespelare, var hon mycket nära vän – ja, nästan som syskon – med Mikael Persbrandt och drog en lång rad olika historier som var totalt osannolika. Så för somliga har det verkligen stigit åt huvudet att man är statist och med lite tur ibland syns på bioduken eller i TV.
För mig är det som sagt en rolig hobby och ingenting annat – det skulle aldrig falla mig in att presentera mig som skådespelare eller något liknande. Och än mindre skulle jag börja dilla om erbjudanden från Cannes och att jag skulle vara aktuell i sådana sammanhang. Jag vet mig att det oftast inte är möjligt att leva på att vara statist, utan att det är en bisyssla och ingenting annat – det går inte få ihop en sådan inkomst att man kan betala hyra och amorteringar som statist. För min del kan jag en bra månad få ihop 15.000, men det är riktigt bra. En gång har jag fått ett uppdrag som gav 30.000 för ett par dagars arbete, men de uppdragen är extremt sällsynta. Skulle man få ett sådant uppdrag i månaden och sedan en del sämre betalda uppdrag, skulle man givetvis kunna leva gott på att vara statist – men så är oftast inte fallet.