Så är det återigen söndag och jag njuter för öppna spjäll över att slippa ha den där söndagsångesten som annars kommer som ett brev på Posten om man jobbar kontorstider. Jag har visserligen varit ledig ett antal dagar och ska upp tidigt imorgon för att åka till jobbet. Men någon söndagsångest har jag inte, för jag vet att jag bara jobbar två dagar och sedan är ledig igen. Och där har vi fördelen med att jobba skift, i synnerhet när man jobbar så som vi gör – vi jobbar sällan mer än två dagar på rad och är sedan lediga igen, vilket är otroligt skönt. Det är något helt annat med söndag kväll och vetskapen om en lång arbetsvecka som börjar nästkommande morgon – det är verkligen ångestframkallande. Men inte om man bara har ett par dagar att jobba, det kan man verkligen leva med.
Det har varit mycket festligheter de gångna helgerna och denna helg har inte varit något undantag, för varför ändra på ett vinnande koncept liksom? För tre veckor sedan var det bröllop, för två veckor sedan kräftskiva och förra helgen vankades det födelsedagsfirande. Igår var det restaurangbesök för hela slanten – och inte bara ett besök, utan hela två. Jag och sambon började nämligen dagen med ett besök på Mister French för att äta brunch. Just deras brunch har jag hört väldigt mycket om och länge velat testa den, så igår var det dags. Vi var verkligen supernöjda när vi gick därifrån framåt eftermiddagen. Dagen inleddes hemma med en rejäl sovmorgon och eftersom vi skulle äta brunch, skippade vi frukosten och tog bara en slät kopp kaffe. Klockan 13:00 hade vi bord på Mister French – och vi nyttjade sittningen till max. Sedan åkte vi hem för att vila lite, ta en dusch och byta kläder för att senare på kvällen åka till restaurangen Plus 86 för att äta middag. Jag hade från början bokat bord på en annan restaurang, en populär restaurang där det inte är helt lätt att få bord och man måste vara ute i god tid för att kunna boka sin plats. Men där är väldigt dyrt och vi bestämde oss i sista stund för att välja ett nytt ställe. Och då föll valet på Plus 86, som även det var ett bra val.

Så nu har jag syndat lite när det kommer till min diet. Jag körde nyktert när det gäller bröllopet och kräftskivan, men förra helgen tog jag faktiskt både öl och vin under kvällens gång och tyckte att jag kunde unna mig lite när jag gått ner så mycket som jag gjort på sistone. Och detsamma gjorde jag igår kväll, då jag tog ett av dryckespaket bestående av saké till maten. Sex kilo har jag lyckats banta bort och mer ska det självklart bli, men jag känner att jag ibland kan unna mig litegrann också, tillvaron blir ganska tråkig annars. Det gäller naturligtvis att med tiden hitta strategi som håller för bibehålla vikten när jag väl gått ner så mycket som jag vill göra. Trots allt är det ganska lätt att glida tillbaka i gamla vanor igen när en bantningskur är över. Samtidigt vill man ju kunna unna sig litegrann med jämna mellanrum – som att kunna gå ut och äta, ta ett glas vin och även lite godis eller fikabröd. Men det är väl just det där med att vara måttlig som jag emellanåt har lite svårt för.
Till veckan har jag tid hos en dietist, men jag tror inte riktigt att det är något som kommer att hjälpa särskilt mycket. Jag vet trots allt ungefär var problemet ligger för min del och det gäller att vänja om sig till att vara lite mer måttlig med alla onyttigheter. Det är just det jag har lite svårt för, det blir gärna för mycket av det goda när jag väl kommer igång – oavsett om vi pratar mat, godis, fikabröd eller öl. Och det är nog ungefär samma sak som en dietist kommer att säga, att man ska vara måttlig med onyttigheterna. Jag tror att man kan äta det allra mesta, men vissa saker behöver man hålla nere på och äta/dricka mer sällan och i mindre mängder.

Den gångna veckan har i övrigt varit väldigt lugn, jag har jobbat lite extra men ändå hunnit vara ledig en hel del. Så jag har hunnit plocka lite hemma, komma ikapp med pappersarbete som jag legat lite efter med och en del annat man behöver knåpa med. Idag är det kyrkoval och jag har förstås varit och röstat, vilket jag tycker är en självklarhet när man är medlem i kyrkan. Varför jag är med i kyrkan överhuvudtaget vet jag egentligen inte, eftersom jag inte är det minsta troende. Jag har nog inte varit på en gudstjänst sedan jag konfirmationsläste för 35 år sedan och går numera bara i kyrkan på bröllop och begravningar. Varför jag ens konfirmerade mig vet jag inte, men på den tiden förväntades man på något vis göra det och jag tror 99 % av mina klasskompisar också konfirmerade sig. Bara några år senare var det annorlunda och bland 80-talisterna tror jag siffrorna ser helt annorlunda ut.
Men så länge jag är medlem i kyrkan så går jag också och röstar i kyrkovalet – jag tycker det är nästan lika viktigt som att rösta i de vanliga valen till riksdag, kommun och landsting. Så nu är det bara att hoppas på att SD inte får alltför mycket inflytande – det finns vissa mörka krafter inte har i olika maktorgan att göra och dit hör detta horribla parti. Även om jag inte är troende, har jag givetvis åsikter om vilka politiska partier jag tycker ska ha något att säga till om i olika sammanhang. Likväl som att SD inte hör hemma i vare sig riksdag, kommun eller landsting så ska de heller inte ha något att säga till om inom kyrkan. Varje utebliven röst är en röst på SD, så jag nyttjar alltid min rösträtt i de sammanhang det går.

Nu väntar en aningen mer hektisk vecka, då jag jobbar lite mer än jag gjort under den gångna veckan. Jag jobbar måndag till tisdag och är sedan ledig några dagar, då jag också som sagt bland annat ska gå till en dietist. Jag har försökt få till att få exempelvis Ozempic utskriven, men läkarna vill inte skriva ut det. Istället har jag remitterats till en dietist – och jag ger det hela en chans i alla fall, även om jag tror att jag skulle behöva annat än tider hos en dietist. Nåja, nu får det bli så här och jag får göra det bästa av situationen. I övrigt har jag inte mycket inplanerat under den kommande veckans ledighet och kommer sedan att jobba hela den kommande helgen. Det är nackdelen med att jobba skift, att man ibland åker på att jobba vissa helger – men det gör mig inte så mycket å andra sidan. Vanliga helger gör mig inte så mycket att jobba, det är storhelgerna som är den stora nackdelen enligt min smak. Hittills har jag haft tur och inte behövt jobba så värst många storhelger, utan fått ledigt de gånger jag ansökt om det. Sedan har jag tillbringat ett stort antal nyårsnätter, påskaftnar och andra helgdagar på jobbet – gånger då jag inte brytt mig om att söka ledigt utan tagit tjuren vid hornen och jobbat som jag varit schemalagd.
Sedan tror jag det varit annat om man haft barn, då hade det varit svårare att få till tillvaron rent logistiskt om man jobbar skift. Och det hade varit tristare att gå till jobbet en lördagskväll om resten av familjen är ledig och sitter hemma. Som min livssituation ser ut just nu, har jag inga problem att gå till jobbet en helg – utan jag njuter fullt ut av att vara ledig under veckorna istället de gånger jag jobbat helg. Och mina arbetstider ger mig chansen att göra så mycket annat med min tid också, när jag jobbat kontorstider har jag varken haft tid eller ork till annat har det känts som. Men nu hinner jag så otroligt mycket mer än att bara jobba känner jag.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa