På resande fot

Jag märker ibland vad bortskämd jag är när det kommer till mina resvanor. Åker jag tåg, blir det i princip alltid första klass och jag väljer oftast lite finare/dyrare hotell om jag ska sova borta någon natt. Det behöver inte nödvändigtvis vara en svit på något hotell, men jag är ganska petig när det kommer till viket hotell jag trots allt väljer. Det kostar visserligen lite extra, men ofta tycker jag att det är värt det hela. Nu har jag varit i Skåne och Malmö i ett dygn och produktionsbolaget stod för resa och hotell inför inspelningen som jag åkte ner för – dert var dessutom de som bokade och fixade med resa och hotell. Då blev det istället andra klass på tåget och inte direkt något fashionabelt hotell. Och okej, jag ska inte klaga – det är helt okej med andra klass, det är inte så att jag tycker det är under min värdighet. Men jag har liksom vant mig vid det extra benutrymmet, att det är lite extra lugnt i förstaklasskupén, att det finns kaffe och te att tillgå – och att man har tillgång till loungen om man är tidig till centralen. Jag tänkte på det igår, när jag kom till centralen nästan en timme innan tåget skulle avgå – det hade det varit perfekt att sätta sig en stund i loungen i väntan på tåget. Men eftersom jag reste i andra klass var det inte möjligt, istället gick en sväng till Espresso House där jag satt i cirka 40 minuter innan det var dags att bege sig till plattformen som tåget skulle gå ifrån. Jo, funkade det med – men loungen hade på något vis varit smidigare. Där finns det kaffe och te utan kostnad, man kan få trafikinformation kring sitt tåg och hjälp att boka om biljetten direkt om så skulle behövas. Det är helt enkelt en vanesak och ingenting annat.
Sen är det ju långt ifrån alla stationer som har en lounge, det är i princip bara Stockholm, Göteborg och Malmö som har det vad jag vet. Oftast får man ju sitta i samma vänthall som alla andra även om man åker första klass – men det är onekligen enklare och bekvämare på de stationer som har lounge. Filminspelningen jag åkt till Skåne för denna gång ägde rum i Höör, så mitt på dagen idag bar det av från Malmö den knappa timmen det tar med tåg till Höör, sedan var det bara att bege sig ut i regnet för att spela in en utomhusscen. Det hela gick väldigt fort och strax efter 16:00 var vi klara med inspelningen. Jag blev skjutsad till stationen, där jag hade nästan två timmars väntan innan det var dags att sätta sig på tåget tillbaka mot Stockholm. Allt man hade var en tråkig vänthall med toaletter som inte fungerade. Caféet i stationsbyggnaden var stängt och febrilt började jag titta efter någonstans där det gick att sitta en stund i väntan på tåget. Här kom Google väl till pass och jag hittade en restaurang tvärs över gatan. Men när jag väl kom dit, var restaurangen stängd på måndagar. Jaha, det var bara att promenera vidare – men när jag väl kom in i själva centrum hittade jag faktiskt en liten pizzeria med rättigheter, där det blev middag och en öl innan det blev dags att gå till tågstationen igen för att åka hemåt.

Så det har blivit mycket tid på hotell, tåg och allt annat som hör till när man är på resande fot. Det är mysigt på sitt lilla vis att komma iväg så här, framförallt när det är filminspelningar som är så här lätt avklarade som dagens inspelning. Jag har ibland åkt långt för inspelningar som varit väldigt snabbt avklarade, som till exempel när jag varit i Köpenhamn. Då har jag verkligen tillbringat mer tid på tåg och i taxibilar än i själv studion – men betalt har jag fått och det har trots allt varit huvudsaken, samtidigt som det förstås är mysigt att komma iväg lite. Nu har jag inga fler resor inbokade på ett tag, men man vet aldrig – de brukar dyka upp när man som minst anar det. Sedan har jag och sambon planer på att boka in en resa framåt höstkanten – och då till lite varmare breddgrader. Får se hur det blir, vi har inte kommit fram till vart vi vill resa än och när. Vi har lite olika preferenser när det kommer till om det ska vara sol och bad eller stadssemester, men det kommer förmodligen bli någon form av kompromiss och att vi tar en kombination av bad och stad. Men det är ett senare dilemma, även om det är ett delikat sådant – tråkigare dilemman kan man ju ha.
Jag tyckte mycket om tjänsteresorna när jag jobbade på Trafikverket och var på tjänsteresa runt en gång i månaden. Då var det flyg eller tåg någonstans, sedan hotell i en eller flera nätter, hotellfrukostar och restaurangmiddagar. Visserligen jobbade man på dagarna och man hann inte se så mycket av städerna man besökte, men det var ändå exotiskt att komma iväg på det viset. Sedan har det blivit få tjänsteresor sedan jag slutade på Trafikverket, numera är det bara när jag får filminspelningar på annan ort. På Sjöfartsverket är det sällan det blir några tjänsteresor någonstans. Jag har varit till huvudkontoret i Norrköping en gång, men det är ju inte så märkvärdigt och något man klarar av över dagen. Sen är det väl bra för midjemåttet att man inte är på resande fot särskilt ofta längre – hotellfrukostar och restaurangmiddagar ju en tendens satt sätta sig runt midjan. Numera blir det som sagt bara jobbresor när jag får filminspelningar på annan ort, vilket händer en handfull gånger om året. Men det känns lyxigt och exotiskt även det. Man hamnar på ställen man troligen aldrig skulle hamna på annars – och förmodligen inte sätter sin fot i igen såvida man inte får en ny inspelning på orten. Höör är väl till exempel ett sådant ställe som jag med all sannolikhet itne kommer besöka igen. Inte för att jag inte gillade Höör, utan för att det inte kommer finnas någon anledning. Det är ingen turistort och heller inget ställe man åker till för jobb i normalfallet.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att hoppa av kursen i psykologi, det blev helt enkelt lite för mycket att både plugga och jobba samtidigt. Vad jag inte riktigt hade noterat när jag sökte in till kursen, var att det var frågan om heltidsstudier – detta insåg jag först när kursen faktiskt började. Så jag tänkte ge det hela en chans när jag ändå kommit in på kursen, men ganska snart gick det upp för mig att heltidsstudier är svårt att kombinera med ett heltidsjobb. Även om jag har ganska så givmilda arbetstider när det kommer till göra saker vid sidan av arbetet, så har jag fortfarande ändå ett heltidsjobb. Och då blir det kämpigt att försöka plugga på heltid vid sidan av – hade det var halvtid, som jag trodde när jag sökte in, så hade det förmodligen inte varit lika stor utmaning. Nu blev det en för stor utmaning och då väljer jag att hoppa av innan jag springer in i väggen – något som brukar kunna göra ganska ont om man har otur.
Det känns förstås lite trist att tvingas hoppa av kursen, men nu är det helt enkelt så landet ligger. Jag vill gärna plugga något ämne vid sidan av jobbet, men har hittills inte hittat något som funkar med mina arbetsdtider. Jag har försökt med ryska, rysk kultur och litterärhistoria och nu senast då psykologin – men inget har funkat, även om det varit av lite olika anledningar. Ryskan krävde för mycket, kultur- och litterärhistoria var inte riktigt min grej – och psykologin tog helt enkelt upp för mycket tid. Så såvida jag inte hittar ett nytt ämne som kan funka, så får jag nog helt enkelt avstå biten att plugga vid sidan av jobbet. Svårare än så är det nog inte.