I en dagbok är vi fria att uttrycka oss själva precis på det sätt vi vill bli sedda

Vecka 47 var den vecka då kylan och snön kom till Stockholm och lät tillvaron bli aningen ljusare i novembermörkret. Mig gör det ingenting att vintern är här, utan snarare tvärtom tycker jag att det är ganska skönt. Det lyser helt enkelt upp lite med snö på marken och för en varmblodad person som jag är det skönt när temperaturen faller kring nollan eller strax därunder. Trots allt är det få saker jag saknar i tillvaron i Stockholm, men kanske skulle det vara lite rejälare vintrar som saknas. Ibland skulle jag kunna tänka mig ett vinterboende lite norröver, bara för att få känna av de lite kallare vintrarna med rejält med snö. Jag har minnen från när jag var liten och gick till skolan när det var 25 minusgrader – sådana temperaturer är det sällan man upplever i Stockholm. Tio minus kan det bli ibland, det är inte helt ovanligt – men kallare än så är det ytterst sällan det blir. Personligen tycker jag dock om de årstidsskiftningar vi har i Sverige, jag har ingen längtan efter att bo någonstans söderut med konstant sommar. Nu är vi inne i slutet av november och då ska det absolut bli lite snö och kyla, det hör liksom till på något sätt. Snön får nu gärna ligga kvar till en bit in februari, då det kan börja vända och bli vår istället. Jag har inget emot sommaren med tillhörande värme – men jag har lättare att tackla rejäl kyla än hetta. Kyla går liksom att klä sig emot, till skillnad från värme – det finns trots allt en gräns för hur mycket man kan klä av sig.
För min del är kroppsvärmen så pass hög att jag inte ens äger en vinterjacka, utan bara en tjockare rock som jag använder under vinterhalvåret – möjligen kan rocken kompletteras med en tjock tröja när det är riktigt kallt ute, men där går gränsen. Så ja, jag trivs rätt bra med det nordiska klimat vi har och kan inte tänka mig att byta det mot något annat. Däremot kan jag tycka att det är skönt att resa bort någon vecka under den mörka och kalla delen av året, åka till något varmt ställe. Men jag skulle inte kunna tänka mig att flytta dit – jag är alldeles för hemkär för det, av flera anledningar och inte bara på grund av vädret. Jag har bott utomlands tidigare och kände en enorm hemlängtan även om jag bara hade två timmars flygresa hem. Det gick inte att träffa familjen på regelbunden service, det var svårt att äta svensk mat – och jag saknade det svenska klimatet. Så tänk vad glad jag blev när jag hittade Ikea och insåg att de hade en liten butik med svensk mat!! Där handlade jag ofta under min tid som utlandssvensk innan jag återvände tillbaka till Sverige för – som det blev – för gott. Och det har jag inte ångrat för en sekund.

Nu har veckan sakta börjat lida emot sitt slut och det blev trots allt övertid under den gångna helgen, såsom som jag till en början befarade att det kunde bli. Veckan har varit tämligen hektiskt, så jag kan väl inte påstå att gjort särskilt mycket om jag fått ha helgen ledig. Jag hann unna mig en rejäl sovmorgon under lördagen och sedan i allmänhet bara tagit det lugnt under dagen – eller ja, så lugnt som man kan ta det när det alltid finns saker att ta tag i som företagare. Räkningarna är nu i alla fall gjorda, jag har tagit tag i lite bokföring och annat pappersarbete som har med firman att göra. Så det har blivit ett antal timmar under lördagen framför datorn, men det gör mig egentligen inte så mycket när jag kan lägga upp ”arbetstiden” själv. Men sedan ringde väckarklockan vid halv fyra på söndagsmorgonen och det var dags att åka till jobbet. Helgerna brukar vara tämligen lugna och det gällde även söndagen denna helg.
Den hektiska fredagen jag hade, har satt sina spår och jag var rejält trött när jag slutligen kröp till sängs i fredags kväll. Det var en del pusslande för att få fredagen att gå ihop, men det gick till sist och jag har nu lagt det hela bakom mig för att ta igen mig under väl valda delar av helgen. Kalendern har varit tämligen fullklottrad under den gångna veckan och kommer vara ungefär detsamma under den kommande veckan – även om det blir aningen lugnare trots allt. Så visst behöver jag den återhämtning som en ledig helg trots allt erbjuder. Även en dags ledighet gör mycket för energin och jag känner nu att jag har ork att ta tag i den kommande veckan med full kraft. Ibland skulle jag behöva mer än de 24 timmar som varje dygn kan erbjuda – och helst mer än sju dagar per vecka. Det är trots allt en omöjlighet, det är bara att inse, så jag får finna mig i att ha de timmar som är på ett dygn.

Imorgon bitti är det dags för första filminspelningen på ett bra tag, vilket ska bli väldigt roligt. Klockan åtta ska jag vara på plats i Södertälje för att spela in reklamfilm och kommer vara kvar framåt eftermiddagen då jag kan ta mig hemåt i rusningen. Det var som sagt länge sen sist jag var på en inspelning, men nu har jag bokats upp för inte mindre än två inspelningar på kort tid. Den ena äger rum imorgon, den andra först i januari. Det är olikt produktionsbolagen att boka in mig som statist med två månaders varsel, ofta brukar det vara några få dagars varsel man får. I bästa fall – många gånger ringer man till och med dagen innan en inspelning ska äga rum. Så nu har jag större möjlighet att faktiskt planera efter att ha inspelning i januari och kan i möjligaste mån se till att inte ha något annat inplanerat då. Sen vet man aldrig hur det blir två månader fram i tiden; man kan få en bättre betald inspelning, bli tvungen att jobba – eller helt enkelt få andra planer som gör att man inte kan vara med. Men utgångspunkten är förstås att jag ska vara med på inspelningen och jag kommer planera för att vara så.
Nu är jag i alla fall glad att jag fyllt på filofaxen med nya sidor för 2026, eftersom det redan börjar bli att jag planerar för kommande år. Det är inte bara filminspelningen i januari som ploppat upp, utan jag har börjat boka in andra saker för nästa år. I maj bär det exempelvis av till Berlin med delar av familjen, vilket ska bli fruktansvärt kul. Men det måste skrivas upp vad gäller bokningar, flygtider och så vidare – annars har jag glömt allt när det väl börjar närma sig. Jag är nämligen sådan som måste skriva upp allt, annars glömmer jag bort saker och ting oavsett om det är i närtid eller ett drygt halvår bort i tid. Inte minst de dagar då jag har många saker att hålla koll på med tider åt höger och vänster och olika platser jag ska infinna mig på. Jobbar man sedan oregelbundna tider, som ju jag gör, är det nästan ett måste att skriva upp sina arbetstider någonstans för att komma ihåg dem. Så filofaxen är näst efter mobiltelefonen min allra bästa vän. Jag vet inte om jag skulle klara mig utan någon av dessa två ting i ärlighetens namn.

Nu har vi en vecka kvar till första advent och det ska bli riktigt skönt att få fram prydnaderna och de ljus som hör advent till. Jag hoppas nu bara att snön tänker ligga kvar till nästa helg, det förhöjer trots allt julkänslan litegrann när advent kommer – och det kommer bli lite extra ljust i decembermörkret. Så på lördag kommer det bli en sväng till vindsförrådet för att plocka fram lådan med adventsprydnader som sedan ska plockas upp till ackompanjemang av lite julmusik och dofterna av glögg och pepparkakor. Idylliskt, eller hur?! 😜 Förberedelserna kommer börja redan under veckan, då jag ska till Systembolaget för att köpa årets glögg. Jag har haft min favoritglögg som jag köpt under flera år, men på senare år har det allt oftare blivit att jag köpt årets glögg från Blossa – det är trots allt lite roligt med olika smaker på glögg från år till år. Innan helgen kommer blir det också inköp av pepparkakor för att förhöja adventsstämningen lite extra. Vi brukar sällan baka pepparkakor själva, däremot blir det ibland bak av saffransbröd, vilket förstås även det hör säsongen till och luktar fruktansvärt hemtrevligt. Det gör visserligen allt bak, men det är något extra när det kommer till julbak på något vis.
Jag minns så väl min när man var liten, då kändes det som en evighet till julafton när man pyntade in för första advent. Men samtidigt var det så otroligt mysigt när adventssakerna kom fram och man var otroligt lyrisk över det hela som barn. Det skrevs önskelistor till tomten och som äldre barn började man också ta in önskelistor från andra för att själv gå och köpa julklappar. Det var verkligen en speciell tid. Idag är en månad ingenting och advent svischar förbi i en rasande fart – man hinner knappt blinka så är julen här. Man har som vuxen otroligt mycket att stå i under december med alla julförberedelser som ska ordnas med, så tiden har liksom en tendens att försvinna i ganska hög fart. Och varje år tänker jag att nu ska jag passa på att njuta av december och allt som händer under den månaden, även innan själva julen kommer. Men varje år går det lika fort och jag hinner liksom inte njuta av december. Nu ska jag passa på lite extra i år och hoppas på att få njuta även av tiden innan jul.