Våra perfekta följeslagare har aldrig färre än fyra fötter

Jag och min sambo får ofta frågan om vi inte borde skaffa en hund eller något annat djur. Vi är ofta hundvakt åt släktingars och vänner hundar och tycker alltid att det är lika roligt och mysigt med en hund här hemma. Och vi har verkligen haft det där med hund upp till diskussion några gånger, men vi har alltid kommit fram till samma sak – det skulle bara bli krångligt och omständligt. Vi jobbar obekväma tider båda två och skulle ha svårt att få det att gå ihop rent tidsmässigt med en hund. De hunddagis som finns är dels väldigt dyra och har dels väldigt sällan öppet kvällar, nätter och helger. Då skulle man lösa det med privata hundvakter, men det är inte helt lätt alla gånger heller. Jag har kompisar som försökt lösa det den vägen, men de får verkligen kämpa för att få vardagen att fungera med hund, jobb och allt annat som ska hinnas med. Och då är det ändå personer som har stora möjligheter att jobba hemifrån och med ett stort socialt nät med många vänner och släktingar. Varken jag eller sambon har möjlighet att jobba hemifrån som läget är idag. Vi må ett ganska stort nät av vänner och släktingar, men det skulle bara bli krångligt att förlita sig på dem vad gäller hundvakt – något vi skulle behöva tämligen ofta. Och det skulle inte bara vara dagtid, utan även många kvällar och helger. Så nej, någon hund blir det inte här – det skulle bara bli synd om hunden som skulle få flänga runt mellan olika hundvakter hela tiden. Sedan blir man även om hundägare rätt låst, vilket heller inte är särskilt lockande. Det är mysigt med en hund någon eller några dagar här och där – men inte hela tiden. Den skulle förmodligen bli ensam en hel del, även när vi inte har hundvakt och det skulle bara bli synd om den.
Jag har varit lite inne på att skaffa katt, men jag tror att även det bara skulle bli krångligt. Visserligen kan en katt vara ensam på ett helt annat vis än vad en hund kan vara – bara man ser till att det finns mat, vatten och en ren kattlåda. Sedan är jag av den bestämda uppfattningen att en katt ska kunna vara ute i möjligaste mån, vilket blir svårt hos oss som bor på femte våningen. Katten kan inte komma och gå som den vill med tanke hur vi bor och skulle förmodligen tvingas till att vara en innekatt i långa loppet. Visserligen bor vi ganska stort med en trea på 84 kvadratmeter – så det finns ytor för en innekatt att röra sig på. Men jag tycker fortfarande att en katt ska kunna vara ute i den mån det går, det är inte naturligt med en katt som lever inomhus hela livet. Så nej, det blir nog ingen katt heller skulle jag tro. Jag hade katt ett tag för ganska många år sedan och märkte redan då hur låst man blev trots allt. Det var krångligt om man ville åka någonstans, det var krångligt när man var borta hela dagarna och sedan kanske ville göra något på kvällen. Då behövde man nästan ta sig hem en sväng emellan för att titta till katten. Så jag lämnade till sist bort katten, som hamnade hos en barnfamilj som bodde på en bondgård på Öland. Katten skulle få vara ute och springa fritt, vilket jag tror passade honom perfekt.

Det skulle absolut vara mysigt med ett djur här hemma, det tänker jag inte neka till – men inte med en hund är det väldigt mycket jobb och en väldigt stor utgift. Det är försäkringar, eventuellt hunddagis, veterinärvård, mat och en massa annat som hör till att ha en hund. Så eftersom vi inte tycker vi har tiden och energin för en hund, är vi inte heller intresserade av att lägga ut de pengar som det innebär med hund. Vi kan göra väldigt mycket roligt för de pengarna som en hund kostar, både vad gäller inköp och löpande utgifter. För en hund är inte billig i inköp heller, det är en sak som säker – många valpar kostar i slängarna runt 50.000 kronor och mer, vilket motsvarar en helt okej bil. Och jag skulle i ärlighetens namn hellre lägga pengarna på en billig bil än en hund, det uppfyller nog mer våra behov än vad en hund gör trots allt. Det har med intresse att göra förmodligen, hade vi verkligen velat ha en hund – då hade vi garanterat varit villiga att lägga pengar och tid på en hund. Men det logistiska, det praktiska sätter trots allt käppar i hjulen när det kommer till djur. Hade minst en av oss jobbat kontorstider, hade det förmodligen varit något helt annat, då hade vi kunnat lösa det praktiska kring en hund hemma. Men nu jobbar vi skift och kommer förmodligen göra det under överskådlig tid framöver – så då får det bli något annat och vi får klara oss utan djur. Folk tycker nog att vi är lite knäppa när det kommer till valet att inte skaffa djur, med tanke på att vi är så pass förtjusta i djur. Men man måste ju ha tid med djuren också, det går inte att bara skaffa en hund som man sedan inte har tid att ta hand om – det är bara elakt mot hunden.
Sedan erkänner jag villigt att det är mysigt att vara hundvakt ibland och att – om det hade funkat logistiskt och praktiskt – varit härligt att ha en egen hund. Men det skulle helt enkelt inte funka, utan bli alldeles för opraktiskt, omständligt och ett väldigt hattande för hunden. Dessutom kan min vardag ha väldigt många snabba vändningar och jag kan bli inkallade på övertid eller filminspelningar med mycket kort varsel – vilket också blir svårt med en hund hemma. Man väljer helt enkelt olika typer av livsstil med tanke på om man ska ha hund eller ej. Med hund får man helt enkelt välja bort vissa saker som man kan göra om inte har hund – ungefär som när man väljer mellan barn eller att inte skaffa några barn. Det är helt enkelt olika typer av liv, olika sätt att leva.

Så det enkla svaret är att hund helt enkelt inte passar in i vår livsstil så som den ser ut just nu. Det funkar inte rent praktiskt och det skulle bli synd om en hund som lämnas till olika hundvakter hela tiden. Så vi nöjer oss med att ibland vara hundvakt åt släktingars och vänners hundar någon gång ibland. Och jag önskar att fler kunde resonera likadant. Minns ni pandemihundarna till exempel??! Folk som skaffade hund under pandemin för att man helt plötsligt hade tid med en hund i och med att man jobbade mycket hemma. Och tid hade man ju under pandemin, men sedan skulle man tillbaka till kontoret – och vips fanns inte tid för att ta hand om hunden längre. Så många hundpensionat – åtminstone här i Stockholm – blev överfulla av hundar som ingen hade tid att ta hand om. Och jag kan inte fatta att man tänker så kortsiktigt, att man inte tänker på att livet förmodligen en dag går tillbaka till det normala igen efter en pandemi. Det är trots allt en levande varelse vi pratar om, ett ansvar som kommer sträcka sig flera år framåt i tiden – inte bara tills pandemin är över. Så man måste helt enkelt tänka lite mer långsiktigt än så när det kommer till det där med djur, man ska ta hand om dem under väldigt många år framåt.
Sedan kan livet ändras av många olika anledningar. När du skaffar ett djur kanske du tror dig ha möjligheten att ta hand om det under många år framåt – sedan tvingas du kanske byta arbetstider, flytta eller liknande och vips funkar det inte längre ned hund. Men i samband med en pandemi då du jobbar hemma tillfälligt är det alltså inte läge att skaffa hund. Det är kortsiktigt och egoistiskt att göra så.