Det säkraste sättet att lyckas är alltid att försöka bara en gång till

För en tid sedan sökte jag ett nytt jobb – men fick ganska snabbt svaret att man inte gick vidare med mig med tanke på vad som sagts om mig när man tog mina referenser. Jag blev fruktansvärt nyfiken på vad som hade sagts om mig, eftersom jag någonstans trodde att de personer jag lämnat som referenser hade positiva saker att säga om mig och min arbetsinsats. Och eftersom det var en statlig myndighet jag sökt jobb på, så var min jobbansökan liksom vad referenserna sagt offentlig handling – och jag begärde därför ut alla handlingar kring min ansökan. Och i ärlighetens namn spaknade jag ganska rejält när jag fick hem dokumenten om vad som sagts om mig – för det var saker jag inte alls kände igen mig i. Enligt den chef som jag lämnat som referens, var jag osmidig som person, gjorde inte det jag skulle och var inte alls ansvarstagande. Jag har enligt min före detta chef inte visat några som helst tecken på flexibilitet och ofta missat viktiga saker. För mig är det som att han pratar om en helt annan person, jag känner inte igen mig i beskrivningen för fem öre. Visst låter det som att det kunnat vara min tidigare chef från Trafikverket som lämnat detta utlåtande, men honom skulle jag aldrig lämna som referens överhuvudtaget eftersom hans bild av mig inte alls är förankrad i verkligheten. Här har vi istället en chef som dock aldrig har sagt något direkt till mig om att han tyckt att jag på något vis misskött mig på jobbet – och då undrar jag om man faktiskt är lämplig som chef? Det är just sådana samtal man ska vara beredd att ta som chef, just de där lite obekväma samtalen. Vi pratar om en arbetsplats med årliga medarbetarsamtal och lönesamtal mellan chef och medarbetare, men jag har aldrig hört någon säga något som helst negativt om min arbetsinsats, snarare tvärtom. Så när jag lämnade denne chef som referens, var jag ganska övertygad om att få bra vitsord – men istället känns det som att jag får en kniv i ryggen.
Hade jag varit chef och haft en medarbetare som betett sig på det vis som jag beskrivs av den här chefen, då hade jag vänligt men ytterst bestämt tagit den aktuelle medarbetaren i örat. Jag hade definitivt inte suttit på olika medarbetarsamtal år efter år och givit beröm, jag hade inte lagt den anställde i det högre spannet för lönepåslag vid de årliga löneförhandlingarna och där de bäst presterande är just de som får högst lönepåslag. Då anser i alla fall jag att man är rent olämplig som chef och faktiskt borde göra någonting annat. Hur ska jag annars bli bättre på det jag gör om jag inte får höra när det blir fel eller tokigt?? Jag kan absolut ta kritik, framförallt om den välgrundad och sanningsenlig – men här har man under alla de år jag var anställd inte sagt ett ljud. Vilken känns framförallt sårande – men också absurt på något vis. Jag känner verkligen inte igen mig i det min före detta chef sagt om mig i den gångna rekryteringsprocessen, snarare tycker jag tvärtom att jag ställt upp och gjort mitt allra bästa på jobbet.

Jämför jag chefen ovan med chefen på Trafikverket, så hade åtminstone den sistnämnde mer stake än den första. Sen kan man alltid ha åsikter om hur båda cheferna betett sig – men oavsett om man fått det hela om bakfoten eller ej, så är det ju bättre att ta upp saker och ting med den anställde än att bara låta tiden ha sin gång. Jag anser att jag blev uppsagd från Trafikverket på helt befängda grunder och att jag fått ett arbetsbetyg som är helt uppåt väggarna idiotiskt – dels för att det inte stämmer om man frågar mig, men också för att den aktuelle chefen borde ha tagit upp med mig vad han tyckte om min arbetsinsats. Framförallt med tanke på alla medarbetarsamtal man har hos den arbetsgivaren, samtal som har just detta syfte – att man ska ta upp saker som inte funkar av olika anledningar. Men det här exemplet visar ju att medarbetarsamtalen inte fungerar. Det som gör det hela än mer gåtfullt, är att jag från en annan chef fått ett skriftligt arbetsgivarintyg med ett helt annat innehåll – nämligen att jag gjort ett bra jobb. Kommunicerar inte cheferna på en arbetsplats med varandra?? Hur kan en chef rekommendera mig för en ny anställning medan en kollega inte gör det?
Själv skulle jag dessutom inte ställa upp som referens om jag inte hade något gott att säga om den aktuelle personen – eller åtminstone säga att jag ställer upp, men jag kommer inte säga något positivt. Så får jag själv avgöra om jag vill ha personen som referens eller ej. Som tur är, har jag fler personer att lämna som referenser om det skulle bli aktuellt att söka nytt jobb, men det känns ändå märkligt att få sådana här otroligt dåliga vitsord från en tidigare arbetsgivare. Och det är något jag på något sätt har lite svårt att släppa på något vis – det finns någonstans i bakhuvudet hela tiden när jag ibland tittar lite på platsannonser. Man blir liksom lite paranoid och undrar vad andra tycker om mig och min arbetsinsats på olika arbetsplatser? Jag brukar få goda vitsord på de allra flesta arbetsplatser, men undrar ibland om folk verkligen är ärliga när de talar gott om mig och min arbetsinsats. När en chef under flera års tid ger mig beröm på medarbetarsamtal och så vidare, men sedan hugger mig i ryggen genom att ge urusla vitsord till en potentiellt ny arbetsgivare, då blir man liksom lite paranoid på något vis.

Nåväl, nu vet jag i alla fall vem jag inte ska lämna som referens i framtiden utifall det blir aktuellt att söka fler jobb. Jag har fler referenser att välja bland, så jag tror mig kunna få bra vitsord inför en eventuell nyrekrytering. Å andra sidan har jag ju tämligen nyligen börjat på ett nytt jobb, där jag trivs väldigt bra – så det är förmodligen inte aktuellt att söka nytt jobb på ett bra tag framöver. Hoppas jag i alla fall, för jag har inga andra planer än att vara kvar på Sjöfartsverket i ett antal år till. Hade jag varit den aktuella chefen, så hade jag dom sagt förmodligen inte ställt upp som referens överhuvudtaget med tanke på att hen uppenbarligen inte har något positivt att säga om mig. Ibland undrar jag om hen helt enkelt blandat ihop mig med någon annan, att det är någon annan som borde fått dessa usla vitsord – vem det isåfall skulle vara som min före detta chef har i åtanke kan jag bara spekulera i, men det finns vissa kandidater som jag ser framför mig. På sätt och vis är det tur att vissa handlingar är offentliga, annars hade jag aldrig fått reda på vad som sagts om mig och hade fortsatt att lämna den aktuella chefen som referens i tron att hen givit mig goda vitsord. Jag försöker välja vilka chefer och arbetsledare jag lämnar som referens vid en rekrytering och väljer bara dem som ger mig goda vitsord, så enkelt är det. Vad gäller den här chefen hade jag uppenbarligen fel och kommer inte lämna denna person som referens igen. Hen kommer jag inte besvära mer vad gäller den delen av chefskapet.
Ibland efterfrågar ju arbetsgivare referenser från en specifik arbetsgivare i sambqnd me en rekrytering, men då får jag neka det helt enkelt om jag söker nytt jobb. Inte minst om man efterfrågar referenser från den arbetsgivare som den här chefen företräder – jag får hitta på något helt enkelt, någon undanflykt till att lämna referenser därifrån. I synnerhet har jag inga planer på att söka mig tillbaka till den aktuella arbetsgivaren, så det kommer förmodligen inte vara aktuellt med referenser just därifrån. Att jag inte tänker söka mig tillbaka har med helt andra saker att gör än att jag fått dåliga vitsord därifrån – det är snarare lönenivå och liknande saker som gör att jag inte lockas av att söka mig dit igen. Nu blir jag kvar på Sjöfartsverket och tänker inte mer på tidigare, usla arbetsgivare.