Dagboken är din bästa vän – den dömer inte, den bara lyssnar

Det har återigen gått några dagar sedan jag skrivit något, tiden har runnit iväg och inte velat räcka till till att skriva och allt annat man vill göra när man inte jobbar. Den gångna veckan har jag jobbat ganska intensivt och försökt hinna med så mycket som möjligt däremellan. I måndags vankades det filminspelning här i stan och det är en produktion jag varit med i tidigare. Så mycket mer kan och får jag inte säga, mer än att jag är involverad i ett tekniskt rep – så jag kommer inte synas i bild. På måndagskvällen hann jag även köpa hem lite nya möbler via en Blocketannons. Vi har länge behövt ett nytt soffbord till vardagsrummet och hittade till sist ett bord som vi tyckte passade i stil, färg och storlek. Samma säljare ville dessutom bli av med en massa andra möbler från ett dödsbo och jag fastnade för ett par stolar som jag köpte på ren impuls. Så nu är soffbordet utbytt och vi har ett par nya stolar som passar in med resten av inredningen här hemma. Jag tycker alltid det är kul med lite förändring hemma och kan köpa en del småsaker hem ”bara för att” liksom. Nu börjar vi dock komma till den gränsen att för varje pryl vi köper, ska en annan ut – vi har inte plats för så hemskt mycket mer saker. Det gamla soffbordet försökte jag först lägga ut i en grupp för bortskänkes på Facebook, men ingen vill ens ha det gratis. Då försökte jag med Blocket eftersom man på så vis når ut till fler – och lade ut bordet för 200 kronor. Men ingen nappade. Så det slutade med att vi i fredags hyrde en liten skåpbil för att köra bordet och en del annan bråte till tippen. Eftersom vi under våren planerar att köpa nya balkongmöbler, passade vi även på att slänga de gamla balkongmöblerna. Balkongbordet har jag haft sedan jag bodde och pluggade i Kalmar, dit jag flyttade 2006 – så det bordet har liksom tjänat ut sin roll vid det här laget.
Sedan jobbade jag tisdag och onsdag och hade några extremt stressiga arbetspass, där jag verkligen fick känna att jag levde. Arbetsbördan kan variera markant mellan olika arbetspass – ibland är det extremt lugnt och andra gånger ligger stressen på topp. Något jag själv kan tycka är charmen med arbetet, att aldrig veta hur ett pass blir när jag kommer till jobbet. Nu vet jag dock inte hur länge jag kommer att bli kvar som lotsplanerare, eftersom jag fått en nygammal tjänst och ska gå tillbaka till den tjänst där jag tidigare var – och ska alltså åter bli kanaloperatör. Jag tycker det ska bli jättekul och är supertaggad, då planeringen visserligen är rolig – men jag trivdes bättre på kanalsidan. Så så fort det funkar schematekniskt ska jag tillbaka till kanalen är beskedet och när det blir återstår att se. Jag vet i dagsläget inte om vi pratar inom en vecka till tio dagar, en månad eller mer – men jag antar att det blir tämligen snart.

Beskedet om den nya tjänsten fick jag i torsdags eftermiddag, det var ett besked som verkligen gjorde min dag. Efter avslutat telefonsamtal med min chef åkte jag raka vägen till Systembolaget och köpte champagne för att fira med sambon när hon kom hem på kvällen. Vi bestämde oss för att köpa hem sushi från en lite bättre sushirestaurang på Norrmalm och firade alltså rejält med sushi och skumpa. Frågar ni mig, finns det alltid tillfälle att dricka skumpa – men vissa tillfällen är bättre valda än andra. Som till exempel när man får nytt jobb. Fredagen förflöt sedan i det lugn som en ledig fredag skall göra. Skaplig sovmorgon och inga förpliktelser överhuvudtaget vilket var fantastiskt skönt och välbehövligt. Lördag morgon var det så dags igen, dags att ställa väckarklockan för att stiga upp och bege sig till jobbet – men lördagen blev väsentligt mycket lugnare än tidigare arbetspass och jag behövde inte stressa upp mig över ringande telefoner och annat som behöver ordnas med när man jobbar. På kvällen blev det än mer firande, denna gång för en familjemedlem som fyllt år. Det blev samtidigt inga sena övningar, eftersom barnen i sällskapet behövde krypa i säng i bra tid. Nattsuddandet har jag lagt av med för länge sen, det är jag för gammal för – men visst händer det att klockan blir framåt midnatt ibland innan bestämmer sig för att krypa i säng. Den här lördagen bröt vi dock upp redan vid halv nio, vilket kändes rätt skönt på sitt vis eftersom min väckarklocka väckt mig vi halv fem samma morgon. Jag var sedan tillbaka på jobbet på söndagseftermiddagen och avslutade helgen på topp med ett mycket lugnt kvällspass.
Dock ringde telefonen tidigt på måndagsmorgonen – inte för att det var dags att jobba, utan för att jag hade ett läkarbesök på förmiddagen. Vid halv tio infann jag mig på Karolinska i Solna för att få resultatet av den magnetkameraundersökning jag gjorde för ett tag sedan. Det är just dessa läkarbesök jag våndas lite för, det är alltid en viss anspänning innan man ska få resultatet sedan man undersökt ryggraden ordentligt. Eftersom man för några år sedan faktiskt hittade några cellförändringar i nacken, så tänker jag alltid på att det finns en anledning till man gör dessa undersökningar. Om det inte fanns någon risk för cancern att komma tillbaka hade undersökningarna varit överflödiga. Men även denna gång såg det bra ut och man hittade inte minsta lilla förändring som var värd att oroa sig över. Jag och sambon firade med en räksmörgås i sjukhusets cafeteria innan hon stack iväg till jobbet och jag kunder åka hem igen. Dock kunde jag inte släppa det positiva besked jag fått under dagen och bestämde mig för att kosta på mig hämtmat på kvällen för att fira lite extra – men någon champagne blev det inte denna måndag, även om jag egentligen tyckte att jag var värd det.

Denna vecka är det ju som bekant påsk och jag har lite smått börjat förbereda påsken genom att bland annat gå på Systemet. På påskafton samlas delar av familjen här hos oss i Bagarmossen och vi kommer behöva bege oss iväg för att handla i omgångar inför den kommande helgen. Eftersom vi båda jobbar onsdag och torsdag, så vill det till att försöka pussla ihop alla ärenden med den lediga tid vi har. Så idag blev det Systembolaget och sedan en sväng till Coop för att bland annat inhandla den lax som skall gravas till påskmiddagen. På fredag ska vi bege oss in till stan för att handla resterande mat och på lördag kommer vi få tillbringa en del tid i köket för att förbereda allt som skall förberedas inför middagen. Vi blir inte nämnvärt stort sällskap över middagen, men det blir ändå en del planering och en del handling för att allt ska fungera och bli så bra som möjligt. Som tur är, har vi bestämt att göra ett lättare knytkalas, så även gästerna har fått vissa uppgifter att ordna med mat och dryck så att påskmiddagen blir så bra som möjligt. Påsken är ju inte lika omgärdad av traditioner som exempelvis julen är och allt blir väldigt enkelt. Vi brukar inte påskris och en massa påskdekorationer till exempel – medan julen brukar vara det omvända, då lägenheten fylls av tomtar, granar och stjärnor. Påsken gör mig heller inte särskilt mycket att jobba egentligen, men just i år råkar jag faktiskt vara ledig så då passar jag ändå på att fira litegrann.
I år kommer vi även ha barn med på påskafton, vilket förstås gör att vi kommer ordna med påskägg, ska måla ägg och annat som barnen uppskattar. Det är alltid extra roligt med barn närvarande vid högtider och att se dem uppleva allt det extra som högtiderna ändå innebär. Julen är förstås praktexemplet, med Kalle, tomten och alla paket – men även påsken är förstås rolig för barnen, med godis, lekar och mat. Jag minns själv när jag växte upp, att påsken var lite speciell med tanke på att det var extra god mat, ibland kom det främmande och andra gånger åkte man bort på påskafton. Det innebar alltid lite fest helt enkelt, vilket förstås även barn ofta uppskattar.

Nu är jag nyfiken på hur mitt schema kommer att se ut framöver, det ör ju alltid något av en övergångsperiod när man byter tjänst. Så nu ska mitt nya schema fasas in med allt det jag redan hunnit planera in utifrån det jag schema jag hittills har haft. Och när jag väl fått mitt schema, så kan jag börja planera inför sommaren, hur jag ska min semester och så vidare. Jag kan tycka att dessa övergångar är lite roliga på något vis, det är alltid en positiv utmaning att synka gammalt och nytt schema och hålla tummarna för att allt stämmer. Det är inte supermycket jag har planerat in de kommande veckorna, men ändå vissa saker som jag vill hinna med – och då hoppas jag på att kunna vara ledig så att allt klaffar. Om jag får min vilja igenom återstår förstås att se, för sådant vet man ju trots allt aldrig. Så jag kommer få planera om vissa saker, andra saker kommer kunna ligga kvar som de är inplanerade. Det rör sig tre till fyra dagar under de kommande veckorna som jag har saker inplanerade och hoppas på att kunna ha dessa saker kvar, men jag vet att det inte alltid går när man byter jobb. Sedan återstår att se hur det blir med sommarsemestern, jag är ju ute i lite sista stund när det kommer till att ansöka om semester – så det finns en viss risk att jag får nöja mig med de långledigheter som mitt schema erbjuder. Förra året var jag schemaenligt ledig hela juni och brydda mig därmed inte om att ta någon semester. Men i år vet jag inte hur ledigheterna ligger, så det återstår ju givetvis att se.
Men några långledigheter kommer jag säkerligen ha, så det kan hända att jag kan känna mig någorlunda nöjd ändå – även utan någon sommarsemester. Ledigheterna är en av de stora fördelarna med detta jobb och de är väl utspridda över året så jag får som minisemestrar lite här och där utan att ta ut en enda semesterdag. Så jag klagar inte, även om man ibland svär lite när man ska till jobbet och vet att man har flera tuffa arbetspass framför sig. Men jobba måste man ju och jag trivs alldeles för bra på jobbet för att klaga alltför mycket, det måste jag ändå erkänna.