Visar: 11 - 20 av 34 RESULTAT
Dagbok

Ett steg in i slummen

Jag undrar i ärlighetens namn hur de tidigare hyresgästerna tagit hand om den lägenhet vi nu flyttat in i. Stockholmshem hade valt att renovera lägenheten rejält innan vi flyttade in, med ny målning, nylackerade köksluckor, ny armatur i köket, nya vitvaror och nya strömbrytare och eluttag. Något jag har svårt att tro att man valt att göra om det verkligen inte behövts.
Men renoveringen till trots har vi hittat hur många fel som helst i lägenheten under den relativt korta tid vi faktiskt bott här. Det har varit utslitna persienner i alla rum, stopp i avloppet, eluttag som inte fungerat, en väldigt illa tilltygad diskbänk (som nu har bytts ut), en balkongdörr som inte gått att låsa och en lång rad andra saker. Till det kommer förstås tillval som vi själva gjort för att få till den standard vi vill ha och som egentligen inte har med lägenhetens ursprungliga skick att göra.
Det har hittills inte gått en hel vecka utan att vi haft hantverkare och/eller servicepersonal springande i lägenheten för att med fixa olika saker. Vi börjar bli igenkända hos Stockholmshems personal, som vid det här laget varit här ett flertal gånger i olika ärenden – det är inte utan att vi med tiden blivit lite tjenis med varandra. 😁

Kampen mot cancer

När saker och ting faller i glömska

Så mycket har sista tiden kretsat kring flytten och att komma i ordning i den nya lägenheten att jag någonstans snudd på glömt bort varför jag faktiskt är hemma om dagarna och inte jobbar. Det har gått ganska precis en månad sedan strålbehandlingen avslutades och jag har sedan dess väntat på att bli kallad på återbesök och även en kallelse till magnetröntgen för att säkerställa att man fått bort alla cellförändringar.
Men tiden har gått och det har inte kommit någon kallelse. På något märkligt vis har jag även själv glömt bort det litegrann och inte tänkt närmare på det hela. Förrän det senaste dagarna, när tanken till slut faktiskt slog mig att det var underligt att jag inte hört något ifrån vården på ganska exakt en månad. Någon form av uppföljning vill man ju trots allt ha efter en sådan här behandling, inte minst med tanke på vilken typ av sjukdom det trots allt rör sig om.

Dagbok

I väntan på bättre tider

Häromdagen skrev jag ett ganska argt inlägg om hur illa jag ansåg att Stockholmshem skött vår flytt när vi flyttade till en större lägenhet i samma trappuppgång för snart tre veckor sedan. Det har varit mycket strul med alltifrån lägenhetsvisningar som inte blivit av som utlovat till arbeten som utförts på vår bekostnad utan att vi fått vara delaktiga i hur de utförs. Där har vi exemplet att man målade om hela lägenheten och lade kostnaden på vår hyresavi utan att vi fick vara med och välja vilja färgval som skulle göras.
Jag har alltid varit väldigt nöjd med Stockholmshem som hyresvärd och har på det stora hela inget negativt att säga om dem. Det har snarare varit en hyresvärd som gör att man föredrar att hyra sin bostad istället för att köpa den. Så bra har det varit under de år jag bott här.
Åtminstone fram tills vi flyttade och det kändes som allt som kunde gå fel faktiskt också gjorde det. Jag har fått stånga mig blodig för vissa saker och somliga av de anställda hos Stockholmshem har inte alls haft den känsla för service som jag förväntar mig av någon med ett serviceyrke.

Dagbok

Att vara vanemänniska

Senaste dagarna har det varit påtagligt vilken vanemänniska man faktiskt är. Vår gamla lägenhet ligger tre våningar rakt under vår nuvarande lägenhet och det finns vissa slående likheter mellan lägenheterna. Hallen är nästan identisk, badrummen har samma planlösning och vårat nya vardagsrum ligger rakt ovanför det gamla, men är aningen mindre.
När jag tänker på ”hemma”, ser jag fortfarande den gamla lägenheten framför mig och det är först när jag tänker till lite, som jag inser att vi inte bor kvar där längre. Jag har inte saknat den gamla lägenheten så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Även om det känns lite konstigt att ha lämnat den lägenhet som varit mitt hem i 17 år, så känner jag att jag kommer att trivas bra i den nya lägenheten. Nu börjar vi komma i rätt bra ordning i den nya lägenheten och det känns på det stora hela väldigt bra.

Bostad Dagens tistel

En illa skött flytt

Nästan exakt på dagen 17 år har jag varit hyresgäst hos Stockholmshem. Jag har varit supernöjd med dem och det är ytterst få gånger jag haft något att anmärka på. Det har varit någon enstaka gång vi haft lite skilda åsikter – till exempel om vad som ”normalt slitage” – om saker, men på det stora hela har Stockholmshem varit just en sådan hyresvärd som gör att man verkligen vill bo i hyresrätt och inte köpa sin lägenhet.

Bostad Dagbok

Man vänjer sig fort till det bättre

En dryg vecka har vi bott i den nya lägenheten och det märks verkligen att man vänjer sig snabbt vid saker som är bättre. Jag har nu för sista gången varit i den gamla lägenheten och säkerställt att verkligen ingenting finns kvar där av våra ägodelar. De senaste gångerna vi varit i lägenheten har vi alltid pinaler någonstans, längst in på någon hylla i något skåp, något som hängt på någon vägg och så vidare. Nu är i alla fall nycklarna återlämnade till Stockholmshem och vi har officiellt inget ansvar för den gamla lägenheten längre.
Men de senaste gångerna jag varit i den gamla lägenheten, har jag slagits av hur liten den känns i förhållande till den lägenhet vi har flyttat in i. Jag har redan börjat vänja mig vid det extra svängrum som erbjuds i en trea på 84 kvadratmeter. En tvåa på 69 kvadratmeter är ändå ganska stor för att vara en tvåa, men även den kan kännas liten om man har en stor trea att jämföra med.

Bostad

Jag älskar möbelvaruhus!

Sedan flytten har jag fått anledning att börja göra sådant som jag tycker mycket om, men som jag inte haft anledning att göra på väldigt länge. Nämligen att gå i möbelvaruhus! Jag skojar inte, jag skulle verkligen kunna göra av med mångmiljonbelopp på möbler och inredning. Men för att göra det, behövs inte bara en annan ekonomi utan även en bättre herrgård att bo på för att få plats med allt – inte en trea i Bagarmossen.
Ju mer vi kommit i ordning, ju mer har det ploppat upp behov av lite nya saker. Vi behöver inte göra några större inköp, men lite småsaker här och där behövs. Vi behöver nya sänglampor och en väggklocka bland annat, möbler har vi däremot så att det räcker och blir över för ett helt kompani. Men våra småbehov av nya saker har ändå givit mig anledning att ta mig runt till olika möbelvaruhus för att leta saker hem.

Dagbok

Sakta men säkert åt rätt håll

Jag börjar fundera på om Stockholmshem tycker att vi är ganska jobbiga och påfrestande hyresgäster. Sedan flytten för en vecka sedan har jag varit i kontakt med deras kundtjänst ett oräkneligt antal gånger och felanmält olika saker i den nya lägenheten, men också bokat in tekniker för hjälp med en lång rad andra saker. Det har varit hjälp med att koppla i/ur olika köksmaskiner som disk- och tvättmaskin, men även felanmälningar på diverse detaljer i nya lägenheten. Det största problemet just nu är att det är mer eller mindre stopp i avloppet i köket, vilket ställer till det en hel del vid matlagning och diskning.
Under de kommande dagarna har jag flera bokningar, där det kommer personal från Stockholmshem och ska fixa olika saker. Det är rörmokare som ska ordna stoppet i avloppet, tekniker som ska fixa bredband och lås till ett par dörrar under diskbänken. Och det är bara början, vi har valt en lång rad tillval som också ska ordnas innan vi känner att vi har alla detaljer på plats.

Dagbok

Glädjen i att skapa ett nytt hem

Sakta börjar ett nytt hem växa fram ur röran som rått i den nya lägenheten. Det är som att sakta mejsla fram en elegant skulptur ur ett enormt stenblock. Stundtals har det känts tröstlös med det stora antalet kartonger med saker som stått staplade på varandra, huller om buller i lägenhetens tre rum. Men sakta men säkert har antalet kartonger stadigt minskat och saker och ting kommit på plats. Fokus har till en börjat legat på att få ordning i köket, eftersom det är en så central del av lägenheten. Nu är det mesta upplockat i köket och det går faktiskt att använda mer eller mindre fullt ut.

Dagbok

Rapport från ett bombnedslag

Så har det alltså skett. I måndags kom flytt firman och började konka saker från vår gamla lägenhet på andra våningen till den nya lägenheten på plan fem. Det har varit med någon form av skräckblandad förtjusning jag sett fram emot flytten. Förtjusning över att få större boendeyta, att ha större ytor att röra sig på – men viss vånda över att under de kommande veckorna leva i en konstant röra av flyttkartonger och att inte veta var alla saker finns.
Sedan i måndags har vardagen fyllts av flyttkartonger, oreda och konstant förvirring. Det går inte att med ord beskriva den totala oreda som just nu fyller vårat nya hem. Och då har vi ändå haft ett par dagar på oss att packa upp och sakta komma i ordning. Jag har fått stävja mig mot att hålla på alltför mycket i lägenheten och ändå tänka att jag faktiskt är sjukskriven och inte orkar pyssla alltför mycket. Litegrann har jag gjort, men inte så mycket som jag förmodligen gjort i normala fall, om jag varit frisk. Å andra sidan hade jag ju jobbat i det läget och förmodligen inte haft tiden att göra särskilt mycket.
Separationsångesten jag kände under helgen över att lämna den lägenhet som varit mitt hem under så många år, känns inte riktigt av längre. Nu har jag ett nytt hem och känner att det kommer bli bra med tiden. Den enda frustrationen just nu, är att vi väntar på att få nya golv lagda i större delen av lägenheten och att parketten i vardagsrummet ska slipas. Det innebär att vi måste invänta golvläggningsfirman innan vi kan packa upp hela bohaget. Något som känns så totalt onödigt eftersom lägenheten stått tom de senaste veckorna. Tänk vad enkelt det varit för alla parter om golven åtgärdats medan lägenheten stod tom!!