Att vara vanemänniska

Senaste dagarna har det varit påtagligt vilken vanemänniska man faktiskt är. Vår gamla lägenhet ligger tre våningar rakt under vår nuvarande lägenhet och det finns vissa slående likheter mellan lägenheterna. Hallen är nästan identisk, badrummen har samma planlösning och vårat nya vardagsrum ligger rakt ovanför det gamla, men är aningen mindre.
När jag tänker på “hemma”, ser jag fortfarande den gamla lägenheten framför mig och det är först när jag tänker till lite, som jag inser att vi inte bor kvar där längre. Jag har inte saknat den gamla lägenheten så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Även om det känns lite konstigt att ha lämnat den lägenhet som varit mitt hem i 17 år, så känner jag att jag kommer att trivas bra i den nya lägenheten. Nu börjar vi komma i rätt bra ordning i den nya lägenheten och det känns på det stora hela väldigt bra.
Men det är mer än en gång jag känt av att jag gått fel i den nya lägenheten. Jag är så van vi att vissa saker har en viss plats, till exempel i förhållande till badrummet, att jag ofta gått fel när jag till exempel ska hämta rena handdukar till badrummet. Jag är van vid att ha linneskåpet direkt till höger utanför badrummet, som det var i gamla lägenheten. Direkt till höger utanför vårat nuvarande badrum ligger istället köket, vilket kan vara orsak till viss förvirring när man bestämt sig för att hämta nya handdukar. Det är som upplagt för förvirring när lägenheterna är så lika varandra som de är.

Det känns som att det kommer ta ett tag innan man vant sig helt vid den nya lägenheten. Vi sover inte helt okej än så länge, utan det känns som att det kommer ta ett tag innan en riktigt bra sömn infinner sig. Värst var nog första natten, då allt fortfarande var en salig röra av saker, kartonger och bråte. Vi levde på hämtmat de första dagarna och fick rota bland flyttkartongerna för att komma åt bestick, kaffekoppar och dricksglas. Vi tyckte vi gjorde det enkelt för oss med hämtmat, men insåg snart att varje liten detalj var nerpackad i flyttkartonger. Vi behövde fortfarande bestick och dricksglas, som var nerpackade i någon kartong någonstans. Köpte vi läsk eller öl till hämtmaten, insåg vi att kapsylöppnaren låg i en annan kartong någonstans i den röra som utgjorde vårt hem.
Ja, alla som någon gång har flyttat (vilket de allra flesta har) vet vilket kaos det är första dygnen innan man sakta men säkert börjar komma i ordning. Vår första prioritet var att komma i ordning i köket, det kändes som det allra viktigaste. Och det tog inte många dagar innan det allra mesta i köket var på plats i skåp och lådor. Vi har gått i skytteltrafik mellan lägenheten och vindsförrådet, bärandes på tomkartonger som så småningom ska returneras till flyttfirman.
Flyttfirman var effektiva när de packade vårt bohag och det blev inte så många flyttkartonger som någon av oss trodde i förväg. De kartonger som det slutligen blev, var fyllda till bredden med saker och blytunga att bära. Jag måste säga att jag imponerades av effektiviteten hos flyttgubbarna och hur snabbt de tömde den gamla lägenheten. De kånkade och bar de välfyllda kartongerna och våra möbler i ett tempo som var otroligt imponerande. Det var verkligen värt pengarna att ta en flyttfirma och slippa allt det tunga arbetet med packning och att bära alla saker mellan lägenheterna.

Även om jag är sjukskriven har jag bestämt mig för att jag ska göra något litet varje dag i lägenheten. Även om det så bara at borra ett hål, sätta upp en tavla eller byta plats på något, så ska något göras varje dag. Och det har jag faktiskt hållit, sakta men säkert börjar det likna ett hem i lägenheten. Och det är kul att se hur allt sakta växer fram ju mer tiden går.
Sen orkar jag inte så mycket som jag skulle vilja, vilket ibland kan kännas lite frustrerande. Jag får liksom finna mig i att ha lite större begränsningar än i vanliga fall. Men det finns ju en anledning till att jag faktiskt är sjukskriven, så enkelt är det ju.