Visar: 1 - 10 av 17 RESULTAT
Dagbok

Tapetseringen är klar och lägenheten kan återställas till det normala

Äntligen, äntligen är hela lägenheten färdigtapetserad, i tisdags gjorde målaren det allra sista i vardagsrummet och vi kan nu glädjas åt att själva få ha valt färg och mönster i lägenheten. Vi har båda tyckt att lägenheten på något vis bara känts halvfärdig när det bara varit vitmålat överallt, nu känns det mycket mer som ett hem.
Vi har ännu inte möblerat i ordning fullt upp i vardagsrummet, det är fortfarande en hel del sladdar vi vill fästa upp mot väggarna innan vi ställer möblerna på plats. Detta är något vi inte brytt oss om att fixa med sedan vi fick veta att vi skulle få nya tapeter, det har inte känts som någon idé att att spika upp sladdar, när man ändå måste rycka loss det efter bara ett lite tag. Så det har liksom gått sladdar kors och tvärs i lägenheten sedan inflytten för några månader sedan – vilket på många sätt har stört mig ska jag villigt erkänna. Jag är sådan som tycker det ser oerhört slarvigt ut med sladdar som ligger kors och tvärs längs golven, det ska allra helst var fästa längst väggarna så att de inte är i vägen. Dessutom ser det väldigt slarvigt ut i allra högsta grad.

Dagbok

Glad påsk!

Det är långfredag och påskhelgen är officiellt här. För många innebär det några dagars extra ledighet, men för mig som går hemma ett litet tag till är skillnaden på dagar inte lika stor. Men visst märks det ändå att det är helg även om man går hemma sju dagar i veckan – och lite firande kommer det ju trots allt att bli, där är det ingen skillnad om man är sjukskriven eller ej. Åtminstone inte här hemma.
Sen brukar påskfirandet inte vara jättestort direkt, det ska väl erkännas. Vi brukar inte påskpynta till exempel, utan det brukar bli påskhelger utan påskris och kycklingar. Men så har det egentligen alltid varit för min del sedan jag flyttat hemifrån, påsken har inte varit särskilt stor högtid. Påskmat blir det förstås – det kommer man liksom inte undan – men inget påskpynt. Jag är barnsligt förtjust i sill och Janssons frestelse, så jag tar alla tillfällen i akt att äta svensk högtidsmat (för visst är det märkligt att det är sill som gäller både vid jul, påsk och midsommar?).
I år jobbar sambon hela påskhelgen, så jag kommer sitta ensam en stor del av helgen. Det gör mig egentligen ingenting, utan jag kommer ha det lugnt och skönt. Jag ska sova ut på morgnarna och få lite småplock ordnat med här hemma, så jag kommer få tiden att gå.

Diverse

Som att försöka dansa med en myndighet

Slutligen, efter att vi klagat en del på hur Stockholmshem skött vår flytt till den nya lägenheten, har man gjort något av en kovändning. Man började med att utföra en dyr renovering av lägenheten, där kostnaden lades på hyran. Detta utan att involvera oss så att vi kunde ha något att säga till om när det kommer till färgval och liknande. Vi protesterade rätt högljutt och tyckte att vi som hyresgäster borde få något att säga till om kring renoveringen om det blir vi som ska betala för kalaset. Vi har egentligen inte opponerat oss emot att man genomfört renoveringen, det behövdes säkert. Men om kostnaden för arbetet läggs på vår hyresavi, vill vi ha något att säga till om när det kommer till färgval på väggarna.

Kampen mot cancer

När saker och ting faller i glömska

Så mycket har sista tiden kretsat kring flytten och att komma i ordning i den nya lägenheten att jag någonstans snudd på glömt bort varför jag faktiskt är hemma om dagarna och inte jobbar. Det har gått ganska precis en månad sedan strålbehandlingen avslutades och jag har sedan dess väntat på att bli kallad på återbesök och även en kallelse till magnetröntgen för att säkerställa att man fått bort alla cellförändringar.
Men tiden har gått och det har inte kommit någon kallelse. På något märkligt vis har jag även själv glömt bort det litegrann och inte tänkt närmare på det hela. Förrän det senaste dagarna, när tanken till slut faktiskt slog mig att det var underligt att jag inte hört något ifrån vården på ganska exakt en månad. Någon form av uppföljning vill man ju trots allt ha efter en sådan här behandling, inte minst med tanke på vilken typ av sjukdom det trots allt rör sig om.

Dagbok

Att vara vanemänniska

Senaste dagarna har det varit påtagligt vilken vanemänniska man faktiskt är. Vår gamla lägenhet ligger tre våningar rakt under vår nuvarande lägenhet och det finns vissa slående likheter mellan lägenheterna. Hallen är nästan identisk, badrummen har samma planlösning och vårat nya vardagsrum ligger rakt ovanför det gamla, men är aningen mindre.
När jag tänker på ”hemma”, ser jag fortfarande den gamla lägenheten framför mig och det är först när jag tänker till lite, som jag inser att vi inte bor kvar där längre. Jag har inte saknat den gamla lägenheten så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Även om det känns lite konstigt att ha lämnat den lägenhet som varit mitt hem i 17 år, så känner jag att jag kommer att trivas bra i den nya lägenheten. Nu börjar vi komma i rätt bra ordning i den nya lägenheten och det känns på det stora hela väldigt bra.

Diverse

Jag älskar möbelvaruhus!

Sedan flytten har jag fått anledning att börja göra sådant som jag tycker mycket om, men som jag inte haft anledning att göra på väldigt länge. Nämligen att gå i möbelvaruhus! Jag skojar inte, jag skulle verkligen kunna göra av med mångmiljonbelopp på möbler och inredning. Men för att göra det, behövs inte bara en annan ekonomi utan även en bättre herrgård att bo på för att få plats med allt – inte en trea i Bagarmossen.
Ju mer vi kommit i ordning, ju mer har det ploppat upp behov av lite nya saker. Vi behöver inte göra några större inköp, men lite småsaker här och där behövs. Vi behöver nya sänglampor och en väggklocka bland annat, möbler har vi däremot så att det räcker och blir över för ett helt kompani. Men våra småbehov av nya saker har ändå givit mig anledning att ta mig runt till olika möbelvaruhus för att leta saker hem.

Dagbok

Sakta men säkert åt rätt håll

Jag börjar fundera på om Stockholmshem tycker att vi är ganska jobbiga och påfrestande hyresgäster. Sedan flytten för en vecka sedan har jag varit i kontakt med deras kundtjänst ett oräkneligt antal gånger och felanmält olika saker i den nya lägenheten, men också bokat in tekniker för hjälp med en lång rad andra saker. Det har varit hjälp med att koppla i/ur olika köksmaskiner som disk- och tvättmaskin, men även felanmälningar på diverse detaljer i nya lägenheten. Det största problemet just nu är att det är mer eller mindre stopp i avloppet i köket, vilket ställer till det en hel del vid matlagning och diskning.
Under de kommande dagarna har jag flera bokningar, där det kommer personal från Stockholmshem och ska fixa olika saker. Det är rörmokare som ska ordna stoppet i avloppet, tekniker som ska fixa bredband och lås till ett par dörrar under diskbänken. Och det är bara början, vi har valt en lång rad tillval som också ska ordnas innan vi känner att vi har alla detaljer på plats.

Dagbok

Glädjen i att skapa ett nytt hem

Sakta börjar ett nytt hem växa fram ur röran som rått i den nya lägenheten. Det är som att sakta mejsla fram en elegant skulptur ur ett enormt stenblock. Stundtals har det känts tröstlös med det stora antalet kartonger med saker som stått staplade på varandra, huller om buller i lägenhetens tre rum. Men sakta men säkert har antalet kartonger stadigt minskat och saker och ting kommit på plats. Fokus har till en börjat legat på att få ordning i köket, eftersom det är en så central del av lägenheten. Nu är det mesta upplockat i köket och det går faktiskt att använda mer eller mindre fullt ut.

Dagbok

Rapport från ett bombnedslag

Så har det alltså skett. I måndags kom flytt firman och började konka saker från vår gamla lägenhet på andra våningen till den nya lägenheten på plan fem. Det har varit med någon form av skräckblandad förtjusning jag sett fram emot flytten. Förtjusning över att få större boendeyta, att ha större ytor att röra sig på – men viss vånda över att under de kommande veckorna leva i en konstant röra av flyttkartonger och att inte veta var alla saker finns.
Sedan i måndags har vardagen fyllts av flyttkartonger, oreda och konstant förvirring. Det går inte att med ord beskriva den totala oreda som just nu fyller vårat nya hem. Och då har vi ändå haft ett par dagar på oss att packa upp och sakta komma i ordning. Jag har fått stävja mig mot att hålla på alltför mycket i lägenheten och ändå tänka att jag faktiskt är sjukskriven och inte orkar pyssla alltför mycket. Litegrann har jag gjort, men inte så mycket som jag förmodligen gjort i normala fall, om jag varit frisk. Å andra sidan hade jag ju jobbat i det läget och förmodligen inte haft tiden att göra särskilt mycket.
Separationsångesten jag kände under helgen över att lämna den lägenhet som varit mitt hem under så många år, känns inte riktigt av längre. Nu har jag ett nytt hem och känner att det kommer bli bra med tiden. Den enda frustrationen just nu, är att vi väntar på att få nya golv lagda i större delen av lägenheten och att parketten i vardagsrummet ska slipas. Det innebär att vi måste invänta golvläggningsfirman innan vi kan packa upp hela bohaget. Något som känns så totalt onödigt eftersom lägenheten stått tom de senaste veckorna. Tänk vad enkelt det varit för alla parter om golven åtgärdats medan lägenheten stod tom!!

Dagbok

Så kom separationsångesten

På måndag är det så dags, klockan åtta på morgonen kommer flyttfirman och så är det dags att flytta några trappor upp i fastigheten. Jag tror helt enkelt att flytten inte helt sjunkit in. Eftersom flyttfirman även kommer att sköta packningen av vårt bohag, så har vi inte ens börjat packa våra saker. Något som förmodligen gjort för länge sen om vi skött packningen själva.
I ärlighetens namn förstår jag inte hur flyttfirman kommer hinna med allt på måndag. De har avsatt en heldag för packning och flytt och jag kan faktiskt inte förstå hur de ska få tiden att räcka till. Samtidigt är det deras bekymmer, vi betalar bara för att få flytten utförd. Men det ska bli intressant att se hur de arbetar och får arbetet utfört på en dag. Trots allt är de väl proffs på att flytta får man anta, så de lär veta hur man gör att flytta bohag snabbt och smidigt.