Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring

Med åldern tänker jag allt oftare på de livsval jag gjort genom åren. Vad hade hänt om jag valt annorlunda i den eller den situationen? Hur hade det gått om jag tackat ja till det där jobberbjudandet, eller om jag tackat nej till ett annat? Ja ni vet, jag tror att alla någon gång tänker just dessa tankar. En tanke som ofta återkommer till mig, är hur mitt liv hade sett ut om jag inte tagit beslutet att flytta till Stockholm för snart exakt 25 år sedan. Hade jag då blivit kvar i Hudiksvall? Hade jag valt att flytta någon annanstans?
Men en sak är i alla fall säker; jag har aldrig ångrat att jag flyttat till Stockholm. Till en början trivdes jag i ärlighetens namn lite sisådär och var faktiskt på väg att flytta ifrån storstan. Jag funderade både på Uppsala och att flytta hem till Hudiksvall igen. Det hade i första hand med två saker att göra – dels bodde jag ute i Upplands Väsby, med långa resor in till stan. Dels berodde det på att det kändes oerhört ensamt med tanke på att min familj var kvar i Hudiksvall. Men så fick jag en lägenhet i Bagarmossen och fick plötsligt överkomliga resor in till stan – och sen har merparten av min familj flyttat till Stockholm. Nu är vi samlade i storstan och det känns väldigt bra.

Numera stortrivs jag i Stockholm och har inte några som helst planer på att flytta härifrån. Jag trivs med utbudet av nöjen, möjligheten till jobb, myllret, pulsen… Och jag är faktiskt glad att jag inte blivit kvar i lilla Hudiksvall – jag är mer en storstadsmänniska än någon som bor i en småstad. Under min tid i London på 90-talet insåg jag att det där med storstadsliv liksom var min grej. Men då ska jag bo skapligt centralt – inte långt ute i någon förort. Där tror jag skillnaden är mellan mig som inflyttad stockholmare och någon som är född och uppvuxen i Stockholm. Jag har flyttat hit för att bo i Stockholm, inte för att bo långt ute i någon förort. Är man däremot ifrån Stockholm från början och kanske inte riktigt trivs i storstan, då kan man välja att bo och jobba utanför stan i någon förort – men fortfarande ha storstan och familj inom räckhåll. Det är liksom lätt att få en småstadskänsla i en förort – och sen behöver det inte ta mer än någon halvtimme att ta tåget till stan när man vill dit. Och tro mig, jag vet hur det är att bo i en förort, jag har bott i Upplands Väsby i 5,5 år så jag vet precis hur det är.
Sen vet jag att finns väldigt olika syn på storstäder som Göteborg och Stockholm när man kommer till mindre orter eller ut på landsbygden. Antingen får folk något drömskt i blicken och säger att man gärna hade flyttat om det inte vore för barnen, om det inte vore för jobbet, om det inte vore för bostadsköerna – och så vidare. Eller så kommer fördomarna fram, fördomar som skulle kunna liknas vid någon form av rasism – i alla fall om det hade handlat om att man sagt samma sak om invandrare. Det pratas om att allt bara handlar om pengar i Stockholm, att stockholmare är dryga och otrevliga, att det är så stressigt i storstan – ja, ni som själva är stockholmare känner säkert igen er i vad folk säger som staden vi bor i och oss själva som befolkar den. Och dessa fördomar kommer oftast från folk som överhuvudtaget aldrig varit i Stockholm – eller någon annan storstad.

Men det finns också omvända fördomar, tro mig! Jag har råkat ut för dem och de är minst lika mycket ett tecken på okunskap som fördomarna om oss stockholmare. Jag minns så väl tjejen jag dejtade för en massa år sedan och som blåvägrade att besöka någon mindre ort – eftersom småstadsbor har sådan dålig smak. Ja, enligt henne alltså. Det hela framkom när vi började diskutera det där med att träffa våra respektive föräldrar. Eftersom mina föräldrar då bodde kvar i Hudiksvall, var det liksom en förutsättning att vi åkte dit för att träffa dem. Men hon blåvägrade att sätta sin fot i Hudiksvall på grund av dess invånares dåliga smak. ”Du måste väl respektera min önskan?” var hennes svar när jag ifrågasatte henne. När jag frågade varför hon inte skulle respektera min önskan, då gjorde hon slut.
Om hon varit i någon småstad i sitt liv? Nej, det erkände hon att hon aldrig varit – men däremot hade hon ju sett på TV vilken dålig smak småstadsbor har. Ungefär samma retorik som SD och andra rasister utan någon som helst verklighetsförankring kör med – åtminstone om ni frågar mig. Det komiska är att jag några år senare hittade henne på Facebook och det visade sig då att han flyttat till – *trumvirvel* – en småstad! Jag lade dock aldrig till henne på Facebook ska tilläggas, istället blockerade jag henne så att hon inte skulle kunna vara inne och snoka hos mig. 😜

Så fördomar finns åt båda hållen, det har jag märkt som liksom haft en fot i varje värld under de nästan hela mitt liv. När jag växte upp, hade vi släktingar i Stockholm som vi hälsade på emellanåt – och även där märktes fördomarna en aning, även om det inte var något illa menat. Man kunde få frågor om det gick tåg till Hudiksvall, fanns det ens en motorväg där? Jag minns ett tillfälle när jag var liten, då jag till och med fick en kommentar som insinuerade att jag aldrig sett ett tåg. Vilket jag naturligtvis hade gjort, för tågen till och från Hudiksvall passerade bostadsområdet där vi bodde. Det var däremot sällan vi åkte tåg när jag var liten, oftast blev det bil. Det var nog först när jag blev äldre och började ta mig till ställen på egen hand, som det blev mer tågresande.
Jag kan störa mig lite på dessa fördomar som finns – både som småstäder och och storstäder och dess invånare. Det mesta stämmer trots allt inte, utan bygger på ren och skär okunskap. Precis som när man kommer till rasism, det är ungefär samma tendenser. Tänk vilken bra värld vi skulle få med lite mer kunskap om främmande platser och dess invånare. Jag kan inte allt om andra platser, varken inom eller utom Sveriges gränser. Men jag åker gärna till nya ställen för att lära mig mer om nya platser. Oavsett om det är landsbygd eller storstad, utomlands eller inom Sveriges gränser. Sen kanske man inser att en viss plats inte är ett ställe man vill tillbaka till – men det kommer inte att bero på invånarnas smak för inredning eller kläder.