Det är klart man ska stå i bostadskön

Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.
Slutligen kom det via bostadsförmedlingen ut en trea i samma hus som vi bort i, en stor trea på 84 kvadratmeter och med en helt okej hyra. Efter viss överläggning, valde vi att anmäla intresse och att vara villiga att offra tiden i bostadskön för lägenheten. Det blev min kötid som “rök”, eftersom jag hade längst kötid med dryga 20 år. Det gjorde också att jag faktiskt hade längst kötid för att få lägenheten, så i slutändan godkändes vis som nya hyresgäster.

Det är egentligen ganska sjukt att det är cirka 20 års väntetid för en lägenhet i Bagarmossen, som trots allt inte ens är särskilt centralt med en dryg kvart med tunnelbanan in till stan. Vi tjuvtittade lite när vår gamla lägenhet lades ut hos Bostadsförmedlingen – och den som slutligen fick den lägenheten hade stått i kö sedan 1994. Alltså nästan 30 år.
För någon som aldrig har bott i Stockholm är det nog svårt att förstå hur det faktiskt är här när det kommer till att få tag i en lägenhet. Att du kan få vänta i decennier för en lägenhet med hyfsat bra läge, det låter säkert helt absurt för någon som bor på en mindre ort där bostadsmarknaden inte är lika överhettad.
Och jag kan hålla med om att det är absurt. Men på något märkligt vis vänjer man sig vid att det faktiskt är så det är. Man vänjer sig vid att det kan ta år från det att man bestämt sig för att flytta tills man faktiskt hittar en lägenhet som passar. I alla fall så länge man inte har en lägenhet med kakelugn, havsutsikt och exceptionellt bra läge inne i city – då kan du byta till dig i princip vad som helst.

Men som bostadsmarknaden ser ut, finns det helt enkelt ingen anledning till att inte stå i bostadskön. Ju längre tiden går, ju större är chanserna att du faktiskt kan få tag i en lägenhet med bra läge. Och även om man har ett boende man trivs med och inte planerar att flytta i närtid, så finns det fortfarande ingen anledning till att inte stå i bostadskön. Ens levnadsförhållanden kan ändras när som helst i livet och man kan av olika anledningar bli tvungen att flytta. Det kan vara tillökning i familjen, en separation eller att ens ekonomiska förutsättningar plötsligt ändras drastiskt – som arbetslöshet eller att man kanske blir förtidspensionär efter en skada. Man kan hel ställas inför en situation då man faktiskt måste flytta av en eller annan anledning. Och även om man trivs idag, så kanske du en dag byter jobb och behöver flytta för att komma närmare jobbet. Ja, ni förstår hur jag tänker!? Det finns helt enkelt ingen anledning till att inte stå i bostadskön – och jag har faktiskt svårt att förstå stockholmare som inte gör det.