Din tankesmedja i etern
1,9 kvadratmeter – det är vad en genomsnittlig 25-åring har råd med i Stockholm år 2026 om man ska köpa bostad. Samtidigt kan du få en sjötomt i Hultsfred för 850.000 kronor – en prislapp som skulle innehålla minst en nolla till i Stockholmsområdet, om ens det räcker. Jag vet inte vilka lån jag själv …
Så har byggandet kommit igång i Bagarmossen och det är nya fastigheter på G runtom i mina kära kvarter. Längs Byälvsvägen har man börjat gräva och sondera terräng för nya fastigheter, något som väckt vilda protester bland de boende längs gatan. Inte hos alla förstås – för jag utgår ifrån att det finns folk som …
Klädkammaren är nu inredd och klar och har förvandlats till en lyxig walk in closet. Nu är det några smådetaljer som saknas – vi ska införskaffa en matta att lägga ut på golvet, vi ska dra in el till vissa väl valda delar liksom få upp en gardin. El finns självklart indraget redan, men vi …
Jag tillhör dem som haft en förbaskad tur på Stockholms bostadsmarknad. När jag flyttade hit för snart 26 år sedan, lyckades jag prångla till mig en förstahandslägenhet i Upplands Väsby. Visserligen låg den väldigt off, i utkanten av Väsby – men jag hade ett förstahandskontrakt och ingen panik att flytta därifrån ett visst datum. Jag …
Bostadsmarknaden i Stockholm är helt sjuk, det vet nog de flesta som någon gång försökt få ett boende i denna storstadsregion. Man kan få vänta bortåt 40 år för att bo en lägenhet i något av de mest attraktiva områdena, 10-15 år i många förorter. Själv har jag haft tur och lyckats byta till mig …
Jag har verkligen svårt att förstå folk som är bosatta i Stockholm, men som väljer att inte stå i bostadskön. Bland det absolut första jag gjorde när jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan, var att just ställa mig i bostadskön. Det kändes som en ganska billig väg till att så småningom få ett boende jag förhoppningsvis trivdes med. Åren har sen gått och jag har inte behövt utnyttja min kötid, utan den har lagts på hög för varje år som gått. Två gånger har jag flyttat inom Stockholm, första gången lyckades jag få ta i en ny lägenhet genom ett byte och behövde därmed inte utnyttja min kötid. Det var då jag hamnade i förre lägenheten här i Bagarmossen, en lägenhet jag trivts väldigt bra i och blivit kvar i under väldigt många år.
Men så har vi kommit fram till att vi vill ha en större lägenhet, att vi gärna vill ha ett kombinerat gäst- och arbetsrum. Och under ganska lån tid har vi letat lägenhet, både försökt byta och tittat på vad som kommit ut i bostadskön. Men bostadsmarknaden i Stockholm är trots allt inte att leka med och det är verkligen inte helt lätt att hitta ett nytt boende. Bagarmossen är ändå inte en av de mest oattraktiva förorterna, men det har inte varit helt lätt att hitta någon som kan tänka sig att byta till sig en stor, fin tvåa med mänsklig hyra här.
Elva års kötid eller 400.000 kronor i kontantinsats. Det är vad som krävs i genomsnitt för att få ett förstahandskontrakt eller köpa en etta på 30 kvadratmeter i Stockholm. Jag är verkligen glad att jag inte är ung och ska skaffa min första lägenhet i Stockholmsområdet. Det är verkligen ett träsk av enorma svårigheter att hitta em lägenhet. Jag själv har haft en enorm tur när det kommer till att skaffa lägenhet i Stockholm. Jag har precis påbörjat mitt tredje förstahandskontrakt sedan jag flyttade till Stockholm för snart 23 år sedan. De första två hyreskontrakten har jag lyckats byta till mig mot andra kontrakt, det nuvarande kontraktet har jag fått efter drygt 20 år i bostadskön.
Men jag skulle inte vilja vara ung idag och försöka få min första lägenhet. Jag minns när jag hyrde ut min förra lägenhet i andra hand under studietiden. Jag bokstavligen drunknade i mejl när jag la ut annons om att hyra ut den i andra hand. Och då ligger inte lägenheten i ett särskilt attraktivt område ens en gång. Men annonsen har inte ligga ute mer än någon minut innan förfrågningarna började drälla in i inkorgen. Jag kan bara föreställa mig hur det ser ut om man vill hyra ut en lägenhet på Östermalm eller liknande.
Är det något som tycks göra folk upprörda, så är det när det ska genomföras förändringar av olika slag. När det kommer något nytt som gör att saker och ting inte blir sig riktigt likt längre. Och jag har ofta svårt att förstå de upprörda känslor som förändringar rör upp, jag gillar förändringar och tycker det är spännande. Givetvis kan man ha olika uppfattningar om att förändringar är till det bättre eller sämre – och det är klart det finns förändringar som jag kan tycka är till det sämre. Beroende på vad det är frågan om, får man naturligtvis välja mellan att finna sig det hela eller att säga ifrån och protestera.
En av få gånger jag faktiskt opponerat mig mot en eventuell förändring, var när det var prat om att ombilda fastigheten jag bor i till bostadsrätter. Jag vet att vissa var för en ombildning och såg det som en positiv förändring, medan jag själv var av den motsatta uppfattningen. Jag skrev en del argsinta brev till kommunpolitikerna liksom ett och annat blogginlägg i ämnet för att göra min röst hörd. I slutändan visade det sig vara ett för dåligt stöd för ombildning och den blev aldrig av, vilket jag själv tyckte var väldigt bra.
Det är ju det som är det fina i en demokrati, att alla får ha sin åsikt och faktiskt får och kan komma till tals utan repressalier. Jag kan tycka att det är sunt att protestera när det är befogat, men ibland har jag lite svårt att förstå varför folk ser ett problem i somliga förändringar.