Paradisets bostad var endast kortvarig – och din lycka fick ett hastigt slut

Jag tillhör dem som haft en förbaskad tur på Stockholms bostadsmarknad. När jag flyttade hit för snart 26 år sedan, lyckades jag prångla till mig en förstahandslägenhet i Upplands Väsby. Visserligen låg den väldigt off, i utkanten av Väsby – men jag hade ett förstahandskontrakt och ingen panik att flytta därifrån ett visst datum. Jag trivdes dock lite så där och bestämde mig tidigt för att flytta närmare stan så fort tillfälle gavs. Det kom dock att dröja drygt fem år innan jag slutligen fick napp – och kunde byta till mig en lägenhet i centrala delarna av Bagarmossen. Första maj 2005 flyttade jag in i en väl tilltagen tvåa i Bagis, en tvåa på 69 kvadratmeter och med ett par minuters promenad till tunnelbana liksom Bagarmossens centrum. Efter ett antal år i denna tvåa, flyttade vi för några år sedan till en större lägenhet i samma trappuppgång – denna gång till en väl tilltagen trea på 84 kvadratmeter. Den gången ”offrade” jag dock 20 år i bostadskön för att få lägenheten, men det var det värt.
I och med att vi inte hade någon som helst brådska att flytta när vi väl bestämde oss för att försöka hitta en större lägenhet, så bestämde vi oss för att vara kräsna när det kom till val av nytt boende. Enda anledningen till att vi ville ha ett extrarum, var för att kunna ha plats för gäster som vill sova över, liksom att vi ville ha ett arbetsrum. Egentligen var vi inte trångbodda alls, med två personer på 69 kvadratmeter, utan vi ville bara ha det där extrarummet för nattgäster och kontor. De krav vi ställde var goda förvaringsmöjligheter, nära till tunnelbana liksom någon form av centrum med affärer och helst någon/några restauranger. Vi letade mer eller mindre intensivt under ett par, tre år – och till sist hittade vi vad vi tyckte att vi sökte: en rejäl trea i samma fastighet som vi redan bodde i. Så i februari 2022 gick flyttlasset, bara några trappor upp i fastigheten. Här har vi bara ett par hundra meter till Bagarmossens centrum med tunnelbana, affärer och restauranger. Så lägenheten uppfyllde verkligen allt de vi sökte.

I år firar jag med andra ord tjugoårsjubileum i denna trappuppgång, även om jag bott i två olika lägenheter i samma trappuppgång. Och jag måste säga att jag i grunden inte är särskilt kräsen när det kommer till område att bo i. Hittar jag en lägenhet jag tror mig kunna trivas i – då spelar det ingen roll om det är Rinkeby, Tensta, Bagarmossen eller någon annanstans. Sedan vet jag inte om jag i grunden faktiskt skulle flytta till Rinkeby eftersom jag skulle ha ett mycket sämre bytesvärde på en sådan lägenhet än om jag bodde någon annanstans i Stockholmsområdet. Sen visste vi med oss att vi hade vissa saker emot oss när vi letade lägenhet. För vi ville i första hand genomföra ett byte för att inte behöva offra tid i bostadskön. Samtidigt som vi ville ha en större lägenhet, ville vi få upp så lite som möjligt i hyra. Och jag tänker att någon som vill byta till sig en mindre lägenhet ofta gör det för att gå ner märkbart i hyra. Så där hade vi liksom ett hinder på något vis. Och det blev heller aldrig något byte, utan vi hittade lägenheten via bostadskön.
Men bostadsmarknaden i Stockholm är helt sjuk, det där att tro att man ska kunna byta till sig sin drömlägenhet känns väldigt svårt – om du inte redan har en fin lägenhet med bra läge. Och det är där man kommer in på det där att jag förmodligen inte skulle flytta till vissa områden, eftersom lägenheten skulle ha ett lågt bytesvärde om jag en dag skulle vilja flytta därifrån. Jag är verkligen glad att jag inte är i sitsen att jag behöver flytta någonstans, på grund separation, andrahandskontrakt som går ut – eller vad anledningen nu kan vara. För det är helt hopplöst att hitta någonstans att bo i den här stan – om du inte har en grotesk tur eller väldigt mycket pengar. Jag har nog förbrukat min dos vad gäller tur på den stockholmska bostadsmarknaden vid det här laget har jag en känsla av. Att två gånger kommit över förstahandskontrakt utan tid i bostadskön, svarta pengar under bordet eller någonting annat är liksom högst osannolikt.

Sedan har Bagarmossen förändrats mycket under de 20 år jag bott här. När jag flyttade hit fick man nästan ursäkta sig för att man bodde i Bagarmossen, det ansågs i princip vara ett utsatt område med mycket stök och bråk. Men med tiden har detta ändrats och idag är Bagarmossen en av de mer attraktiva söderförorterna. Många fattar att det är naturnära samtidigt som det är överkomliga resor in till stan – och just i Bagarmossen har priserna på bostadsrätter ökat mest i hela Stockholm på senare år. Vissa områden blir nog aldrig av med sin stämpel som ”utsatt område”, som exempelvis Rinkeby. För jag har svårt att tro att betongområdena i västerort någonsin kommer att bli attraktiva, hur mycket energi man än lägger på att rusta upp områdena i övrigt. Detsamma gäller med all säkerhet även andra områden, inte bara i Stockholmsområdet. Men 50- och 60-talshusen i Bagarmossen blir alltmer populära, precis som 90-talshusen jag själv bor i, strax intill centrum. Själv stortrivs jag i Bagarmossen och har inga som helst planer på att flytta härifrån. Som jag skrev här ovanför – det är med stockholmska mått mätt bra avstånd till stan, det är naturnära och vårat lilla centrum har den viktigaste servicen, så man slipper åka in mot stan för att uträtta några ärenden.
Att jag hamnade i Bagarmossen var mycket av en slump, men det ska mycket till för att få mig härifrån. Flyttar jag från Bagarmossen, då ska det bli in mot stan i så fall – men jag kommer med all sannolikhet inte att flytta till någon annan förort. Då ska det vara en situation jag inte kan förutspå, som en separation och/eller att jag inte har råd att bo kvar i den nuvarande lägenheten och snabbt måste byta till mig något billigare till exempel. Då kanske jag inte kan ha så höga krav på var jag hamnar. Men så länge inte något sådant inträffar, så blir jag kvar i mitt kära Bagis.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1