Det magiska med hemmet är att det känns bra att lämna – och känns ännu bättre att komma tillbaka till

Klädkammaren är nu inredd och klar och har förvandlats till en lyxig walk in closet. Nu är det några smådetaljer som saknas – vi ska införskaffa en matta att lägga ut på golvet, vi ska dra in el till vissa väl valda delar liksom få upp en gardin. El finns självklart indraget redan, men vi vill ha ett eluttag till och där vi turen att ha en elektriker i familjen som kan fixa detta. Så sakta men säkert börjar vi närma oss punkten där lägenheten känns om inte perfekt men i alla fall inte långt ifrån. Nästa steg blir nya golv i hela lägenheten, men de måste vi vänta lite på. Vi hade ju en dust med Stockholmshem, som tog sig friheten att renovera hela lägenheten för att sedan skicka fakturan till oss i samband med att vi flyttade in. Efter en hel del bråk och turer fram och tillbaka, gick man med på att vi tapetserade om hela lägenheten utan extra kostnad. Men några nya golv får vi inte förrän de nuvarande är betalda, vilket tar ett par år till eftersom vi får kostnaden som en avbetalning på hyran. Men så fort golven är betalda, kommer vi att beställa nya golv – och då blir det parkett i hela lägenheten. Nu är golven inte så fruktansvärt fula egentligen, så vi kan leva med att ha dem – men samtidigt vill vi förstås kunna styra själva över hur lägenheten ser ut, inte minst om vi själva ska betala för en renovering.
Sakta men säkert börjar vi alltså få en lägenhet som vi trivs fantastiskt bra med. Jag har trivts lägenheten sedan vi flyttade in för snart fyra år sedan, men ju mer vi höjer standarden och ju mer vi sätter vår egen prägel på lägenheten – ju bättre trivs jag. Jag älskar utsikten vi har över Bagarmossens taknockar, jag kan känna en hemlängtan redan när jag går in genom porten och tar hissen upp till översta våningen. Fastigheten har en perfekt placering – bokstavligen två minuters promenad från Bagarmossens centrum med tunnelbana, butiker och restauranger. Jag vet, nu börjar jag låta som en fastighetsmäklare som ska sälja lägenheten – men lägenheten uppfyller verkligen alla våra behov. Vi hade några få krav när vi bestämde oss för att flytta och det var bra förvaringsmöjligheter och närhet till någon form av centrum. Och just dessa två krav uppfyllde lägenheten när erbjudandet kom, vi fick precis det vi önskade oss. Den enda nackdelen vi ser, är att vardagsrummet kunde ha varit lite större – men man kan ju inte få allt, eller hur?!

Jag har ingen längtan efter att bo inne i Stockholm city, utan trivs bra med att bo i en närförort. Vi har 20 minuter med tunnelbanan in till T-centralen inklusive promenad, vilket med stockholmska mått mätt får anses vara helt okej. Jämför man med många som fågelvägen bor närmare stan, men kanske har ett byte på vägen så har vi i tid inte nödvändigtvis längre resa. Bor du i vissa delar av Årsta eller Hägersten så kanske du i kilometer bor närmare stan, men har ett byte eller tio minuters promenad till tunnelbanan och därmed i tid har ungefär lika lång resa som vi. Skulle jag flytta igen, så är det nog möjligen ett läge närmare stan som ändå lockar, men i övrigt känner jag ingen längtan efter att flytta. Kortare resor men inget läge inne i city – det är möjligen vad jag känner för om det skulle bli en flytt till. Men fortfarande ska det finns ett litet centrum i närheten, något som ju var kravet när vi flyttade senast. Bara så man slipper gå en längre sträcka eller rentav ta bussen för att köpa en liter mjölk. Liksom att vi gärna vill ha åtminstone ett par restauranger/take away ställen inom räckhåll för de gånger man inte orkar laga middag. Så på vis gjorde vi ett kap när vi slutligen hittade den här lägenheten på femte våningen i en 35 år gammal fastighet i Bagarmossen. Annars är mycket av bebyggelsen i Bagis äldre än då, men vi bor i ett av de lite nyare husen som finns i området. Sedan finns det planer på ännu fler bostäder runtomkring i Bagarmossen och på somliga håll har bygget redan tagit sin början.
Och det är roligt med utveckling som sker i området, jag tycker om att det byggs nytt. Under de dryga 20 år jag bott i Bagarmossen, har det hänt en hel del i området – vilket jag själv tycker är fantastiskt roligt. Sedan finns det alltid vissa gnällspikar som ska klaga på den nya bebyggelsen, som inte verkar tycka om förnyelse och förändring – allt ska vara som det alltid har varit om du frågar somliga. Och det gäller inte bara i Bagarmossen, utan överallt. Men jag ser med glädje fram emot att man bygger nytt, runt 1.000 nya bostäder planeras bara i Bagarmossen. Det är klart att det är påfrestande för dem som tvingas bo granne med en byggarbetsplats under lång tid, men det är också priset man kan få betala om man bor i en tätort eller stad. Vill man gardera sig emot sådant får man bosätta sig på en ö eller någon annan enslig plats – det är den krassa verkligheten.

Jag är dock glad att vi fått lägenhet i en nyare fastighet, inte minst då lägenheten ligger högst upp. Dels för att vi bor högre än de flesta andra hus i Bagarmossen och därmed har bra utsikt – men också för att vi har hiss i huset, vilket inte är fallet i de äldre hus som är vanliga runtom i området. Det är inte bara flytten som blir krånglig utan hiss, jag har ingen som helst lust att släpa matkassar och annat tungt flera våningar upp utan hiss. Nu kan vi lasta in allt i hissen, som sedan ser till att vi får alla grejer till rätt våningsplan. Tidigare bodde vi på tredje våningen i samma hus och då kunde jag ibland ta trapporna upp eller ner, men nu när vi bor på femte våningen är det liksom inte aktuellt. Jag kan villigt erkänna att jag är helt slut om jag tar trapporna upp till femte våningen, det är något jag bara gör i yttersta nödfall. Som när hissen inte fungerar, vilket trots allt händer ibland. Det är inte ofta, men med jämna mellanrum krånglar hissen och man tvingas att gå i trapporna – det är just vid sådana tillfällen jag är glad att jag inte sitter i rullstol eller på annat sätt är på riktigt beroende av en fungerande hiss. För en annan som ”bara” lider av dålig kondis, så är det ingen katastrof om hissen står still trots allt. Även om det faktiskt känns så når man står där i trappuppgången och ser att hissen inte fungerar.
Nu har vi en stor lägenhet på 84 kvadratmeter på femte våningen där vi trivs oerhört bra. Möjligen är det enda som fattas en kakelugn eller öppen spis – och kanske möjligen en bastu. Men i övrigt är den nuvarande lägenheten fulländad och det känns som ett ställe att faktiskt bo kvar. Jag följer en del sidor på Facebook där folk söker lägenheter – och jag är så glad att jag har ett förstahandskontrakt och inte behöver flänga runt mellan olika andrahandskontrakt. Jag har inte behövt det sedan jag flyttade till Stockholm för 25 år sedan, utan har alltid haft förstahandskontrakt – vilket varit som en skänk från ovan. Jag ser på dessa Faceboksidor hur folk desperat letar boende, men också vilka orealistiska krav somliga ställer. Vissa vill ha centrala lägenheter med hyror på 5-6.000 kronor och man undrar hur folk resonerar. Vi betalar 10.000 för 84 kvadrat i utkanten av stan, vilket är mer realistiskt. Men inte ens en etta i centrala Stockholm går att få för runt 5-6.000 – allra minst om man ska hyra i andra hand. Själv håller jag mig till min förstahandslägenhet i Bagarmossen, vilket är otroligt lyxigt.