Varje cigarett du inte röker är en seger över ditt beroende

Ibland tänker jag på vad jag skulle ha sagt till mig själv om jag träffade mitt 14-åriga jag och stod öga mot öga med mig själv. Det finns säkert många kloka saker jag som nu snart 50-åring skulle säga, men en sak är i alla fall säker – jag skulle beordra mig själv att aldrig börja röka. ”Vad du än gör, börja inte röka!” skulle jag säga till mig själv. För det är en av de absolut dummaste saker man kan göra emot sin kropp och om man verkligen vill förstöra sin hälsa. När jag var 14 år började jag nämligen röka och gjorde det till och från fram tills jag var nästan 30 år. Då bestämde jag mig för att sluta, men under ett antal år feströkte jag – och kunde faktiskt hålla mig till det, säkert mycket på grund av att jag började snusa till vardags. Men sedan jag 2014 fick cancer, bestämde jag mig för att faktiskt sluta helt. Samma dag som jag fick mitt cancerbesked lovade jag mig själv att aldrig mer hålla i en cigarett – vilket jag inte heller har gjort. Det är nu lite drygt elva år sedan, men jag kan fortfarande i svaga ögonblick sakna cigaretterna. Och det är just grejen, jag saknar cigaretterna men inte att vara rökare. Jag vill kunna röka vid ”rätt” tillfällen, det vill säga till morgonkaffet, vinet och kanske en kall öl på någon uteservering. Men inte mer än så.
Fast numera vet jag dock bättre än så. Jag vill inte utsätta mig själv och min familj för ytterligare en tumör, det finns liksom inte. Och det bästa sättet att undvika fler tumörer är att helt låta bli att röka – även de där allra godaste cigaretterna vid de bäst valda tillfällena. Har jag lyckats dricka mitt morgonkaffe i 18 års tid utan cigaretter, så ska jag nog klara det framöver också. Och det har blivit många öl, många glas vin och besök på uteserveringar genom åren utan att jag tagit ett enda bloss, så visst borde jag klara det även framöver. Om min tumör hade med min tobaksvanor att göra när jag blev sjuk har jag ingen aning om, det går liksom inte att analysera en tumör och se vad den beror på. Men man kan få så otroligt mycket skit av att röka, så det skulle inte förvåna mig ifall det fanns ett samband trots allt.

Men jag vet också vilket hatat släkte rökare är, det är något jag lärt mig efter alla år som just rökare. Det är numera 34 år sedan jag började röka och på den tiden var det fortfarande väldigt vanligt att folk rökte. Då rökte man i större utsträckning inomhus, det fanns rökrum på de flesta arbetsplatser och jag växte upp med en morfar som stuvade in oss barnbarn i bilen, varpå han satte sig bakom ratten med en cigarill i mungipan för att köra iväg. Så var det när jag växte upp och när jag var en ung vuxen. Jag minns mitt första jobb i Stockholm kring millennieskiftet, på Posten i Danderyd. I rökrummet satt vi brevbärare och chaufförer så fort tillfälle gavs – och det röktes långt mer än bara tobak kan jag säga. Vilket skedde med arbetsledningens goda minne. Det röktes på krogen, på flyget och det fanns rökkupéer på tågen – saker som skulle vara helt otänkbara idag. Idag är rökrummen och rökkupéerna bortplockade och det råder totalt rökförbud på flygen och krogen. Och jag tror inte det är många som skulle tänka tanken att röka i bilen om den var full med barn. Så allt var defintivt inte bättre förr, utan vissa saker har blivit bättre. Numera skulle man överhuvudtaget inte vilja sitta och äta någonstans om bordsgrannarna blossade på för fullt. Och det skulle kännas fruktansvärt om någon satt och rökte på flyget.
Idag hatas rökare som pesten och jag är faktiskt glad att jag lyckats sluta, inte bara ur ett hälsoperspektiv. Numera går det nästan inte att hålla koll på alla rökförbud som finns, det är förbjudet på krogen, uteserveringar, vid entréer, busshållplatser och på perronger. Och luktar det någonstans rök, hör man direkt folk oja sig över hur det stinker. Sådana kommentarer fick man även ibland på den tiden jag själv rökte, även om jag får tillstå att det inte berörde mig särskilt mycket. Som rökare tyckte jag på något märkligt vis att var någon slags mänsklig rättighet att få röka. Idag aner jag snarare att man får röka så mycket man vill hemma hos sig själv, men är du allmän plats får du gå undan så mycket det bara går. För inte heller passiv rökning är någon hälsokur direkt, utan även det kan orsaka både det ena och det andra. Så rök hemma, men låt bli när du är ute bland folk är mitt budskap numera.

Visserligen störs jag inte så mycket av röklukten i sig, det måste ändå erkännas – hur dubbelt det än kan låta med tanke på vad jag nyss sagt om rökning och rökare. För hur det än är, kan jag inte låta bli att tycka att det luktar lite gott när någon tänder en cigg. För att inte tala om när någon röker cigarr eller cigarill, det får mig bara att komma att tänka på min morfar. Men av hänsyn till sin omgivning och med tanke på hälsoeffekterna, anser jag att man som rökare får gå undan rejält om man ska röka – och inte störa sin omgivning med sin giftiga rök. För trots allt är det så att det är ett aktivt val att vara rökare, då ska du inte tvinga oss som valt att inte röka att anda in röken du sprider omkring dig. På samma vis kan jag inte förstå dem som stämmer tobaksbolagen för att man fått cancer av att man har rökt under många år. Att rökning kan orsaka cancer är knappast en nyhet för någon idag levande människa – och det går faktiskt att sluta om man bara bestämmer sig. Så det är ett aktivt val att röka, hälsoriskerna till trots – du kan inte skylla på tobaksbolagen för att du sedan blir sjuk. Det är som att stämma Systembolaget för att fått skrumplever eller stämma Gevalia för att du fått magsår.
Så nej, jag störs inte av röklukten i sig – men jag störs av rökare som inte visar respekt utan blossar hej vilt lite här och där. Och det värsta är att jag säkerligen var likadan när jag rökte själv – även om jag då nog ville hävda att jag var väldigt hänsynsfull. Visst försökte jag gå undan lite när jag skulle röka, jag rökte aldrig inomhus ens hemma och jag försökte att inte stå mitt i en folksamling när jag skulle röka – men självklart fick folk min rök på sig i alla fall. Rökförbudet på krogen infördes när jag blossade som allra mest, då låg jag på nästan två paket om dagen. Och jag var så emot ett rökförbud på krogen, jag tyckte det var att detaljstyra folks beteende. För det var ju min rättighet som rökare att få röka på krogen – eller hur?! Numera resonerar jag att man gärna får införa så många rökförbud som det bara är möjligt – det ska vara krångligt att vara rökare om ni ber om min åsikt. För nej, det är verkligen ingen rättighet att få röka när och hur mycket man vill. Däremot är det en rättighet att få andas frisk luft.