Alla har vi våra laster

När jag var 14 år började jag smygröka och har sedan dess varit fast i nikotinets grepp i princip oavbrutet. Under de knappa 30 år som gått har jag bara haft några få kortare uppehåll, men inga längre sådana. 2007 slutade jag röka och övergick till att snusa istället. Mycket för hälsans skulle, men också för att det blir lite billigare i längden. Jag fortsatte dock att feströka ibland, fram till 2014 när man hittade en tumör i min nacke. Då tog jag beslutet att aldrig mer ta i en cigarett, något jag också hållit sedan dess. Men snuset har jag inga större planer att sluta med, åtminstone inte i nuläget. Må så vara att det inte är helt hälsosamt att snusa, men det är många gånger bättre än att röka. Dessutom är det inte en vana som inte stör någon annan, till skillnad från rökning. Det är möjligen någon jag hånglar med – och det är bara min sambo jag gör sådant med. Och hon har inte många invändningar mot mitt snusande. Åtminstone inte några som jag känner till. 😊

Sen har vi alla våra laster. För min del är det bland annat snuset. Sen kan jag inte tänka mig att vara utan kaffe, det är en ekvation som helt enkelt inte går ihop. Framförallt på morgnarna vill jag ha mitt kaffe, sen under dagen kan jag i nödfall avstå. Om jag vet att jag har svårt att komma till en toalett, brukar jag avstå kaffet eftersom jag vet hur vätskedrivande kaffe kan vara.
Sen har jag en svaghet för att ta en öl emellanåt. Generellt avstår jag öl till vardags, men tar gärna en öl eller två på helgkvällarna. Det är inte frågan om att jag “måste” ta den där lördagsfyllan, utan mer att jag tar en eller ett par öl för att jag tycker att det är gott. Just ölen försöker jag faktiskt hålla nere på så mycket som möjligt, mycket på grund av att öl har en tendens att lägga sig på midjemåttet.

Tyvärr är det mesta som är kul antingen omoraliskt, olagligt eller fettbildande, är inte det konstigt? 😉 Inget är ju bra att överkonsumera, men somliga saker är värre än andra. Och det är ibland en svår balansgång mellan njutning och att samtidigt ta hänsyn till hälsa och ekonomi.
Jag försöker dämpa mitt dåliga samvete genom att träna regelbundet, något som jag insett är viktigt för välmåendet. Konditionen har med åren blivit avsevärt bättre och jag misstänker att jag haft långt fler kilon kring midjan om jag inte tränat alls. Idag går jag till gymmet tre gånger i veckan, något som känns rimligt tidsmässigt för att alls hinna och orka med. Egentligen skulle jag förmodligen behöva träna mer, men det är svårt att få tiden att räcka till.