Visar: 1 - 9 av 9 RESULTAT
Diverse

För alltid rökare

Jag var 14 år när jag började röka, det är i skrivande stund ganska exakt 30 år sedan. Jag minns hur jag kämpade med att lära mig dra halsbloss, ibland kändes det verkligen som att man var på väg att hosta upp lungorna när man plågade i sig röken från cigaretterna. Men envis som jag var (och fortfarande är), gav jag mig fasen på att jag skulle lära mig att dra ned den där giftiga röken i lungorna. Och till sist lärde jag mig – och sen var jag fast i beroendet. Det tog ett tag innan jag förstod att jag faktiskt var fysiskt beroende av cigaretterna – och jag gjorde allt för att dölja min ovana för mina föräldrar. Det tog inte särskilt lång tid innan jag kunde beteckna mig som heltidsrökare.
Det här var på 90-talet och då var inställningen till rökning långt mycket mer liberal än den är idag. På krogarna röktes det hejvilt och alla som var ute i krogsvängen på den tiden, minns hur man fick vädra kläderna efter en kväll på krogen för att – förhoppningsvis – kunna använda dem en gång till utan att tvätta dem. De rökförbud vi har idag fanns inte och det var inte ens 18-årsgräns på tobak. När jag gick på högstadiet, fanns det en rökruta på skolgården som användes flitigt av oss rökande elever och det var inte ovanligt att man fick sällskap av någon röksugen lärare. Formellt skulle man som rökande elev ha ett rökkort – alltså ett skriftligt tillstånd från föräldrarna – för att få nyttja rökrutan, men jag minns inte att det någonsin kollades av någon från skolan.

coffee
Dagbok

Kaffe

Ju äldre jag blivit, ju mer har jag kommit på mig själv med att bli alltmer kräsen med saker och ting. Kanske inte så mycket när det kommer till mat, men när det kommer till mycket annat. Inte minst till de vanor jag lagt mig till med genom åren. Som snusare väljer jag med omsorg vilket snus jag köper, det funkar inte med vilken sort som helst. Jag var mycket mer ombytlig med cigaretter på den tiden jag rökte, även om jag föredrog vissa märken och som jag allt som oftast köpte. Jag köper oftast lite dyrare snus och inte något billigt krafs. Det ska gärna vara smaksatt snus och jag har en favorit, som smakar rökig whisky.
Detsamma gäller när det kommer till vin, jag har svårt för billigare vinsorter utan köper sällan viner som ligger under prislappar på 90 kronor per flaska. Vad gäller öl har jag vissa sorter jag i princip alltid köper, som har kommit till bli mina favoriter. Jag kan dricka andra märken i de lägen jag blir bjuden, men det är väldigt sällan jag avviker från de märken jag tycker om när jag köper själv.

snus
Diverse

Att vara niktinist

Jag var bara 14 år när jag började röka, en vana som jag sedan hade under väldigt många år. Som mest rökte jag 1,5 paket Röd Prince om dagen innan jag slutligen bestämde mig för att sluta 2008. Istället övergick jag till att snusa och hade det inte varit för snuset, hade jag förmodligen börjat röka igen. Jag kan fortfarande drömma om nätterna att jag börjat röka igen – och kan emellanåt verkligen sakna en cigarett i vissa situationer. Som till morgonkaffet, tillsammans med en kall öl eller ett glas vin på en vårvarm uteservering eller liknande.

Diverse

Obegripliga vanor

Jag tycker inte jag är särskilt gammal och att så värst mycket borde ha hunnit ändras sedan jag växte upp. Men med facit i hand, får man inse att faktiskt en hel del har hänt de senaste 25-40 åren.
Jag är uppvuxen med en ganska liberal syn på exempelvis rökning. Fram till mitten på 90-talet var det inte ens 18-årsgräns på cigaretter och tobak, utan jag kunde som 14-åring med lätthet köpa dessa cancerogena varor i vilken butik som helst.

Politik

Äntligen fler rökförbud!

Jag har varit nikotinist till och från och i någon utsträckning sedan nästan 30 år. Det började med lite smygrökande som 14-åring och sen har det blivit en ovana som det blivit allt svårare att sluta med.
2007 slutade jag röka på heltid och lyckades sedan hålla mig till feströkning fram tills jag fick cancer 2014. Samma dag som jag fått den tuffa diagnosen av läkarna bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer röka en cigarett.
Och det löftet har jag hållit sedan dess. Visserligen snusar jag, men det är nog också just det som gjort att jag faktiskt lyckats hålla mig ifrån cigaretterna. Men trots min sjukdomshistorik, kan jag fortfarande sakna en cigarett ibland. Efter en god middag eller tillsammans med den där kalla ölen på en uteservering en varm sommarkväll. Men lika fort kommer jag på vad jag faktiskt riskerar om jag börjar röka igen – och så längtar jag inte lika mycket efter en cigg igen.