Det bästa sättet att sluta röka är att sluta direkt – inga om, och eller men

Jag har varit storrökare i massor med år, jag har rökt cigaretter, pipa och cigarrer – även om min stora favorit var Röda Prince som jag rökte nästan två paket om dagen av under flera år. Jag växte upp under en tid då rökning var väldigt accepterat och de inte ens var åldersgräns på att köpa tobak. När jag var i tonåren, var det fritt fram att köpa snus och cigaretter i vilken butik som helst – det var aldrig någon legkontroll eftersom det inte fanns någon åldersgräns. Och coolt ansågs det också vara att röka, det var liksom de coola killarna och tjejerna i skolan som rökte. Formellt behövde man ett rökkort – det vill säga föräldrarnas tillstånd – får att få röka i skolans rökruta under skoltid. Men bjöd man bara lärarna på en cigarett emellanåt, då såg de gärna mellan fingrarna när det kom till elevernas rökvanor.
Det var – hör och häpna – tillåtet att röka inomhus på krogen och kläderna formligen stank rök när man kom hem efter en utekväll. I vissa fall kunde det hjälpa att vädra kläderna, men ofta fick man tvätta dem för att bli av med röklukten. Att det i övrigt luktade rök i det offentliga rummet var inget särskilt konstigt, en stor andel av oss rökte och det var inget som någon egentligen reagerade på – åtminstone inte de allra flesta av oss.
Det var liksom inget konstigt att röka, snarare var det tvärtom – det var konstigt att inte åtminstone feströka någon gång emellanåt. Visst kände man till en stor del av riskfaktorerna med rökning, men det var liksom inget som man brydde sig om i någon större utsträckning – för röka ansågs nästan lika ”normalt” som att man drack alkohol ibland.

Men idag är det något helt annat när det kommer till rökning. Jag har själv slutat helt och hållet sedan många år tillbaka, vilket jag också tror att de allra flesta rökare har gjort. Det har gått från att vara något coolt med rökning till att det numera är ”loosers” som röker. Idag är det liksom inte längre något tufft, coolt eller någon innegrej till att vara rena motsatsen. Jag minns rökrummen på arbetsplatserna för bara några decennier sedan, jag minns skolans rökrutor – och de priser som var på cigaretter när jag var ung. Man kunde köpa ett stort paket cigaretter för 20 kronor, ett litet (med 10 cigaretter) för 10 kronor. Då var det inte ovanligt med romantiserande reklam för tobaksvaror, vilket man aldrig ser idag.
Själv ser jag inte på något vis ner på personer som röker, jag har ju själv rökt i många år och kan till och med sakna rökningen fortfarande. Detta trots att jag hållit upp snart 20 år. Men jag tror att den allmänna inställningen till rökning allt mer går åt det hållet, att man anser det vara ”loosers” som röker. Så jag kanske är något av detsamma, eftersom jag kan sakna rökningen så infernaliskt med jämna mellanrum. Inte minst i kombination med alkohol, kaffe och god mat. För att inte tala om första cigaretten på morgonen, som alltid var den godaste. Inte minst i kombination med första morgonkaffet. Hittills har jag dock lyckats stå emot och inte börjat igen, jag vill liksom inte hamna där igen; att röka stora mängder och må som man gör när man är storrökare.

Jag minns hur det var när första rökförbuden kom för en massa år sedan, när det till exempel blev rökförbud på krogen. Då var jag knappast ensam om att vara emot dessa förbud och tycka att det var något av överförmynderi. Efter det har det kommit fler förbud och idag måste det vara svårt att hålla koll på alla förbud som rökare. Och idag tycker jag att det är riktigt skönt att det inte röks så febrilt i det offentliga rummet. Förr tillbaka reagerade man inte på röklukt om man stod på en busshållplats, perrong eller gick på stan. Att det låg cigarettfimpar överallt var inget konstigt överhuvudtaget. Idag hajar man liksom till när man känner röklukt, det hör alltmer till ovanligheterna att folk röker. Detsamma gäller om man sitter på bussen eller tåget och någon kommer ombord och luktar rök, det var inget ovanligt för 20 år sedan medan det idag hör alltmer till ovanligheterna.
Och det är ju trots allt bra för folkhälsan att rökningen minskar om man tänker på alla sjukdomar som man kan få av att röka. Jag har inte i huvudet hur många som dör av tobaksrelaterade sjukdomar varje år, men förr tillbaka vara det åtskilliga tusen bara i Sverige. Jag har själv flera anhöriga och bekanta som gått bort i cancer, kol och andra tobaksrelaterade sjukdomar. Och det är inga roliga sjukdomar att få, det kan jag intyga som fått se det på nära håll.

Men lätt att sluta är det verkligen inte, det vet jag som försökt flertalet gånger att hålla upp från denna mycket dumma och fula ovana. Det är det först sedan jag bytt ut en ovana mot en annan som jag lyckats hålla mig ifrån rökningen på heltid. Idag snusar jag istället, vilket givetvis inte är en hälsokur det heller men ändå är bättre än att röka. Jag brukar säga att jag saknar cigaretterna men inte rökningen. Jag kan sakna en cigarett till morgonkaffet, till fredagsölen eller efter den goda middagen på restaurang. Men jag saknar verkligen inte tillvaron som rökare, att ständigt behöva gå ifrån för att röka, att lukta rök, att ha sämre kondition och smaksinne – och så vidare. Så jag tycker faktiskt att det trots allt är väldigt skönt att jag lyckats sluta, både ur ett hälsoperspektiv men också ur andra perspektiv.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1