allkonstnarenJag betecknar mig inte som särskilt gammal, men kan minnas somliga saker från när jag var liten som gör att det känns som att man växte upp på stenåldern. Jag minns hur det blossades och röktes hejvilt i min omgivning, nästan alla vuxna jag kände rökte i någon utsträckning. Själv började jag röka när jag var 14 år och tyckte det var superballt med rökning. Det var liksom något alla gjorde och jag ville inte vara sämre. Hur mycket jag än hostade, lik förbaskat skulle jag lära mig att dra halsbloss – och hade väl någon konstig föreställning om att tjejerna tyckte jag var jätteball. Vilket de förmodligen inte gjorde, men det fattade ju inte jag.
Sedan var jag fast i tobakens och nikotinets grepp. Det tog inte många år innan jag kände att jag faktiskt var fysiskt beroende av dessa giftpinnar och med tiden rökte jag nästan två paket röda Prince om dagen. På den här tiden fanns det fortfarande rökrum på var och varannan arbetsplats, det var inte tal om något rökförbud på krogen – eller någon annanstans heller för den delen. Minns ni hur kläderna luktade när man varit på krogen? I bästa fall fanns det en chans att vädra kläderna under ett par dagar, så kanske de gick att använda igen utan att tvättas.
Jag hade en morfar som blossade vilt i bilen med oss barnbarn i baksätet. Cigarrer rökte han dessutom, inga mjäkiga cigaretter. Vissa andra vuxna hade åtminstone förstånd att gå ut och röka, men långt ifrån alla. Och då pratar vi ändå 80-/90-tal, inte stenåldern. Vid den här tiden visste man tämligen väl vilka skadeverkningar rökning och passiv rökning har.
Jag kan fortfarande drömma att jag börjat röka igen. Jag kan fortfarande sakna en cigarett efter en god middag med ett glas vin till. Jag kan fortfarande sakna morgoncigaretten tillsammans med dagens första kopp kaffe. Men så tänker jag på hur det var när jag fick cancer för ett antal år sedan, något jag fortfarande inte är friskförklarad ifrån. Jag tänker på mina återbesök med magnetröntgen och läkarbesök som kommer pågå under många år framöver. Och plötsligt är jag inte röksugen längre, inte det allra minsta. Jag vill inte på något vis späda på riskerna att få en tumör till.
När rökförbudet på krogen kom, var jag rabiat emot det. Men idag är jag för alla rökförbud du kan tänka dig, för mig får man gärna förbjuda cigaretter helt och hållet. Det är få saker som är bråkdelen så cancerframkallande som cigaretter som överhuvudtaget skulle få säljas idag. Så varför är då cigaretter överhuvudtaget tillåtna när vi vet vilka skadeverkningar denna fula ovana har? Ja, trots att fortfarande kan drömma våta drömmar om att jag börjat rök igen, trots att jag fortfarande kan tycka att tobaksrök luktar gott, så blir jag alltmer emot rökning.
Man hör ofta rökare klaga över de förbud som ploppar upp, som är tänkta att göra tillvaron en aningen krångligare för rökare. Jag har svårt att tro att förbuden egentligen tar hänsyn till vad det är man andas in och var, det är snarare så att tillvaron ska bli lite krångligare om man röker. Och det är jag helt för, det ska vara krångligt att vara rökare – och vi andra ska inte behöva andas in den ohälsosamma röken från dina cigaretter.
Det har ju idag gått ett antal år sedan rökförbudet på krogen kom. Jag tror inte att någon idag skulle få för sig att tända en cigarett på krogen. Jag tror faktiskt att det kommer komma fler och fler förbud och restriktioner vad gäller rökning och jag hoppas att vi en dag kommer till punkten att ingen röker. Med tanke på vad många hemska sjukdomar rökning orsakar, så ska vi minska rökningen så mycket som möjligt.
Däremot har jag lite svårt för resonemanget som vissa har, att rökare ska nekas vård eller få betala den själv om de blir sjuka av sin rökning. Men var ska man då dra gränsen? Ska en alkoholist inte få vård? En narkoman? Eller ska man inte få vård för fetma? Det blir helt enkelt en svår gränsdragning om man börjar tumma på att vården är till för att rädda livet på oss medborgare. Och varje sjuk person är en person som efter att ha blivit frisk kan bli en person som kan arbeta, betala skatt och konsumera saker – och därmed vara till nytta för samhället. Så det är inte vårdens sak att utreda varför någon blivit sjuk, sålla bland patienterna och avgöra vem som ska få vård och inte. Alla som blir sjuka ska helt enkelt få del av vården.
Däremot ska rökning motarbetas på andra sätt genom förbud, restriktioner och högre priser så att så få som möjligt röker. Där är jag helt enig, utan minsta tvivel.
Relaterade artiklar
Aftonbladet 1
