Det har gått 17 år sedan jag slutade röka, även om jag feströkte till och från efter det. Men för nio år sedan slutade jag även med den ovanan. Då fick jag nämligen cancer och bestämde mig för att helt och hållet låta bli röktobak. På det stora hela saknar jag inte rökningen, utan tycker att det är oerhört skönt att ha blivit av med den ovanan. Jag snusar visserligen men dels stör jag ingen och dels är det mycket hälsosammare än om man röker.
Dock kan jag fortfarande drömma att jag börjar röka igen – och är oftast superlycklig när jag vaknar på morgonen. Det är en nästan euforisk känsla när jag drömmer om mina rökpauser – och i drömmarna hittar jag ofta diverse “hållbara” ursäkter till att börja röka igen. Senast skulle jag bara röka på helgerna, vilket inte gjorde något för hälsan enligt drömmen. Inga negativa hälsoaspekter av rökning finns i mina drömmar, enbart de positiva aspekterna (om nu några sådana överhuvudtaget existerar).
Själv tycks jag aldrig bli riktigt fri från mitt röksug, även om det oftast är i drömmarna som suget dyker upp numera. Jag brukar tänka att om man en gång är rökare, förblir man alltid rökare – även om man lyckats sluta. Det är långt ifrån alla som håller med mig i den frågan, men åtminstone på mig själv tycks det stämma rätt bra.

Trots att jag rökt i så många år som jag gjort, jag var rökare i på hel- eller deltid i 25 år, och trots mitt ständiga röksug så är jag till fullo för de restriktioner som införts vad gäller rökning. Jag var aningen skeptisk till rökförbudet på krogen när det infördes, men idag tycker jag – som förmodligen de flesta andra – att det var en bra märklig vana att röka bland alla andra gäster på krogen. Så som det ju var fram till 2005, då det blossades hejvilt på krogen. Minns ni hur kläderna luktade efter en kväll på krogen? Minns ni hur man fick vädra kläderna så att de – i bästa fall – gick att använda en gång till efter ett krogbesök? När rökförbudet infördes på krogarna, var jag fortfarande rökare själv och tyckte nog mest att det var ett larvigt förbud. Men idag är det bara skönt att kunna gå på krogen utan att lukta askkopp när man kommer hem.
För 15-20 år sedan reagerade man knappt när mötte en rökare på gatan, då rökte ju var och varannan person kändes det som. Idag reagerar man direkt när man känner röklukt och jag själv tänker i banor som att “ja, just det – det var det luktade”. Och röklukt kände man ju i princip överallt där det samlades människor på den tiden, man kom liksom inte ifrån det.
Idag är det allt fler ställen där rökning är förbjuden – och jag tycker det är bra. Den som vill förpesta sina egna lungor är ju fortfarande fri att göra det, men själv har jag valt att sluta och vill inte behöva andas in andras rök.

Rent luktmässigt störs jag egentligen inte särskilt mycket av att känna tobaksrök, jag kan tycka att det luktar rätt gott till och med. Men hälsomässigt är det en helt annan sak, de flesta vet idag att passiv rökning inte är särskilt hälsosamt. Umgås jag med en rökare, går jag oftast inte iväg när personen ska röka – men jag vill helst slippa tobaksrök i vardagen. Det är skönt att slippa det på krogen, det är skönt att slippa röken varje gång man passerar en entré liksom när man står och väntar på bussen eller tunnelbanan.
Sen finns det vissa saker som är mer svårlösta på något vis. Som det där med rökning på balkongen exempelvis. Hur mycket jag än förespråkar rökförbud, så tillhör ändå balkongen en persons hem – och där tycker jag det är upp till var och en om man vill röka eller ej. Jag har själv grannar som röker på balkongen – och vars rök bland annat sipprar in vårt sovrum om vi har fönstret öppet. Det är kanske inte det roligaste, men jag står fortfarande fast vid att det är upp till var och en vad man gör på balkongen så länge det inte är något olagligt eller riktigt störande. Och det visar ju trots allt ett viss mått av ansvar att man röker på balkongen och inte inne i lägenheten så att man förstör den på ett eller annat vis.
Jag har för mig att jag läst någonstans att en hyresvärd inte kan förbjuda rökning i sina lägenheter så länge det inte är inskrivet i kontraktet när en hyresgäst flyttar in. Och det känns väl hyfsat rimligt om man tänker efter. Jag skulle själv inte ha något emot att flytta in i en fastighet med totalt rökförbud – men störs heller inte jättemycket av att ibland känna röklukt från grannarna. Sen har jag full förståelse för att rökning kan vara ett problem i vissa fastigheter, men jag själv har aldrig bott någonstans där det varit just ett problem.

Men det är i vilket fall positivt att rökningen tycks gå ned, att allt färre faktiskt röker numera. Med tanke på alla negativa hälsoaspekter som följer med rökningen, så är det trots allt bara bra att folk i större utsträckning väljer bort att röka. I dagens upplysta värld är det snarare väldigt konstigt med folk som väljer att börja röka känns det som. För 100 år sedan visste man kanske inte alla risker med rökning, men idag vet man ju vilka riskerna är. Och vilken annan vara som bara är bråkdelen så cancerframkallande som tobak, skulle aldrig få säljas i butik.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: