Som 14-åring började jag smygröka och har sedan dess varit nikotinist i någon bemärkelse så gott som utan uppehåll. Numera har jag helt lagt av med rökningen, framförallt av hälsoskäl. Dock snusar jag desto mer, men tänker att det är en hälsosammare vana än att röka trots allt.
På den tiden jag började röka, var rökning förknippat med visst mått av tuffhet och coolhet. Det var coolingarna och gangsters som rökte, en grupp man gärna tillhörde som tonåring. Jag minns hur jag plågade mig själv för att lära mig dra halsbloss, det var ett under att jag inte hostade upp lungorna i mina enträgna försök att få ner röken i dem. Till sist lyckades jag lära mig konststycket, vilket väl egentligen inte är något att vara stolt över. För det var först efter det jag blev riktigt fast i beroendet.
Under många år hade jag svårt att se mig själv som ickerökare. Jag tyckte jättemycket om att röka. Det var det första jag gjorde när vaknade om morgnarna – och det hände till och med att jag steg upp på nätterna för att röka. Fortfarande kan jag känna ett sug efter en cigarett till kaffet eller när jag dricker vin. Vissa saker hänger liksom i fortfarande, vare sig jag vill det eller ej. Jag kan till och med drömma om rökning på nätterna, att jag återigen börjat röka. Och oftast vaknar jag väldigt nöjd kommande morgon och kan nästan – av gammal vana – börja sträcka mig efter cigarettpaketet från nattduksbordet för att gå och röka.

Idag är inställningen till rökning något helt annat, inte bara hos mig tror jag. Det har gått från att rökning ansetts vara lite tufft, coolt – ja, nästan ”inne” – till att det är en klassisk ”looser” som röker. Personligen har jag nu en helt annan inställning till folk som luktar rök. Förut har jag inte brytt mig så mycket, men idag kan jag tycka att det känns ofräscht med röklukt. Jag tänker att jag ju själv luktat så konstant under många år, i och med att jag rökt och är faktiskt glad att jag inte gör det längre. Framförallt gör jag inte längre kopplingen till någon cool eller tuff person när jag känner röklukt. Snarare tvärtom.
När rökförbuden på krogen kom i början av 2000-talet, var jag helt emot dem. Mycket på grund av att jag då var rökare och tyckte det blev omständligt att behöva gå ut och röka stup i kvarten när man var på krogen. Idag har jag svårt att se att jag skulle acceptera en massa rökare runtomkring mig när jag till exempel äter på restaurang. Ni som var med på den tiden, minns ni hur man fick vädra sina kläder i flera dagar efter ett krogbesök förr tillbaka?! Oftast fick man ju tvätta kläderna efter ett krogbesök för att få bort röklukten. Något som ju inte alls behövs idag.

Sen har jag väl i ärlighetens namn lite svårt att ibland förstå politikernas ställningstagande kring tobakspolitiken, inte minst på EU-nivå. Man har motarbetat snustillverkningen rätt notoriskt och varit emot export av svenskt snus till andra länder inom EU. Jag köper att man vill få ner rökningen hos befolkningen med tanke på folkhälsan, så jag köper rakt av att man inför rökförbud på olika offentliga platser.
Svårare har jag att förstå motståndet mot snus, som inte kommer i närheten av rökningens negativa hälsoeffekter – och en snusare påverkar inte heller medmänniskornas hälsa på något sätt. Så mitt besked till politikerna på den punkten är just att börja med att få ned rökningen till minimum, sen kan vi börja diskutera snuset!

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: