Jag har varit nikotinist till och från och i någon utsträckning sedan nästan 30 år. Det började med lite smygrökande som 14-åring och sen har det blivit en ovana som det blivit allt svårare att sluta med.
2007 slutade jag röka på heltid och lyckades sedan hålla mig till feströkning fram tills jag fick cancer 2014. Samma dag som jag fått den tuffa diagnosen av läkarna bestämde jag mig för att aldrig, aldrig mer röka en cigarett.
Och det löftet har jag hållit sedan dess. Visserligen snusar jag, men det är nog också just det som gjort att jag faktiskt lyckats hålla mig ifrån cigaretterna. Men trots min sjukdomshistorik, kan jag fortfarande sakna en cigarett ibland. Efter en god middag eller tillsammans med den där kalla ölen på en uteservering en varm sommarkväll. Men lika fort kommer jag på vad jag faktiskt riskerar om jag börjar röka igen – och så längtar jag inte lika mycket efter en cigg igen.

Idag kan jag med viss fasa tänka tillbaka på tiden när jag och mina syskon var små, då vår morfar kunde packa in oss i baksätet på sin bil, sätta sig vid ratten med en cigarr i mungipan och köra iväg. Inte alltid ens med något fönster nedvevat för att ventilera ut röken.
Idag blir jag rosenrasande när jag ser föräldrar som röker i bilen – eller ens inomhus överhuvudtaget – med barn närvarande. Till och med i jämförelse med tidigt 90-tal, vet vi så mycket mer om rökningens skadeverkningar att ingen normalbegåvad förälder torde röka med sina barn inom en räckvidd av minst 20 meter. Och framförallt inte inomhus.

Jag minns fortfarande när man nån gång runt millennieskiftet chockhöjde tobaksskatten och priset på ett paket cigaretter steg från dryga 30 kronor till 45 kronor över en natt.
Prishöjningen hade önskad effekt och cigarettförsäljningen sjönk dramatiskt. Men ganska snart insåg också politikerna att man förlorade stora summor i skatteintäkter till statskassan i och med att folk drog ner på rökningen. Och det hade man inte råd med ansåg man – och sänkte tobaksskatten igen. 
Idag, cirka 20 år senare, skulle det förmodligen inte vara lika accepterat att dra tillbaka en reform som minskade rökningen. Men så har vi ju också haft en attitydförändring när det kommer till rökning, det är inte längre lika socialt accepterat med rökning.

När räkförbudet på krogar och caféer infördes, var jag delvis emot det. Säkert mycket på grund av att jag fortfarande rökte och tyckte det blev omständligt att behöva gå ut för att röka flera gånger under en kväll på krogen. Men det hann inte gå många månader innan jag insåg det positiva i rökförbudet. Man behövde inte längre vädra kläderna efter att ha använt dem under några timmar en enda kväll. Maten smakade bättre när man gick ut för att äta på restaurang. Och de flesta krogar hittade smidiga lösningar för oss rökare.
Idag skulle jag förmodligen inte sätta min fot på en restaurang där man fick röka – och för de flesta av oss är det nog otänkbart att röka inomhus någonstans överhuvudtaget.

Idag införs ännu hårdare förbud mot rökning och förbudet innefattar platser som uteserveringar, busshållplatser, lekplatser, entréer och en rad andra ställen. Och jag tycker det hur bra som helst! Trots att jag rökt i många år.
Det är få ovanor som idag orsakar så mycket ohälsa som just rökning. Det är väl möjligen bara alkohol som kan konkurrera med rökningen. Och då är det en självklarhet att man inte ska kunna röka var som helst – och framförallt inte utsätta andra människor för röken.
Man kan givetvis diskutera snusets negativa hälsoeffekter, men det är ju långt ifrån lika hälsovådligt som cigaretter. Det vanligaste argumentet mot snusning som jag som snusare får höra är att många tycker det är ofräscht och äckligt. Må så vara att det kan uppfattas så, men snus påverkar iallafall inte andra människors hälsa. Det är bara jag som snusare som påverkas. Passiva snusare existerar väl knappt överhuvudtaget.
Den dag man fått ner rökningen till – åtminstone nästintill – noll, då kan jag köpa att man tar tag i snuset och försöker minska den typen av tobakskonsumtion.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1 2 3
Svenska Dagbladet 1


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa