allkonstnarenSnart 20 år har jag bott i Bagarmossen i södra Stockholm – och trivs oerhört bra. Så bra att jag var överlycklig när vi för några år sedan bestämde oss för att flytta och slutligen hittade en trea i samma trappuppgång som vi tidigare bott i. Jag har haft en enorm tur vad gäller bostad i Stockholm och aldrig behövt bo i någon andrahandslägenhet och vara orolig för att jag inte hittar någonstans att bo när kontraktet löper ut. När jag bestämde mig för att flytta till Stockholm för 25 år sedan, tog det mig två veckor att ordna ett förstahandskontrakt i Upplands Väsby. Visserligen avlägset belägen i förhållande till stan, men ändock ett förstahandskontrakt – vilket för mig var viktigare än själva läget. Jag bestämde mig för att lägenheten i Upplands Väsby fick vara en tillfällig lösning och jag tog tidigt tag i att börja leta lägenhet närmare stan. Efter fem och ett halvt års letande fick jag slutligen napp och fick en lägenhet i Bagarmossen. Detta var 2005 och då var det många som tyckte att Bagarmossen kan man ju inte bo – jag blev mer eller mindre avrådd ifrån att flytta hit. Men jag stod på mig, vad kunde möjligen bli sämre än att bo långt utifrån stan med nästan en timmes restid för att komma in till stan?
Och jag har trivts från dag ett. I Bagarmossens centrum finns den viktigaste servicen och med tunnelbanan är jag inne i stan på strax över en kvart. Dessutom bor jag 250 meter från centrum och tunnelbanan, så det är lätt att lösa om man glömt handla något eller om man snabbt behöver ta sig in till stan. För några år sedan bestämde vi oss för att det var dags för en större lägenhet, vi tyckte att vi växt ur vår tämligen väl tilltagna tvåa på 69 kvadratmeter. Men vi bestämde oss för att vara kräsna – det skulle vara minst en rymlig trea med bra förvaringsutrymmen och nära till någon form av centrum liksom kollektivtrafik. Och vi letade, var på lägenhetsvisningar och lyckades inte hitta något som föll oss i smaken.
Fram tills det kom ut en ledig trea i samma trappuppgång som vi redan bodde i. Den är rejält tilltagen på 84 kvadratmeter och har en klädkammare som man skulle kunna göra om till ett separat rum. Enda skillnaden mot den gamla lägenheten – förutom antalet rum och boytan – är att vi nu bor på några trappor högre upp än tidigare. Lägenheten uppfyllde precis de krav vi hade på hur vi ville att den skulle vara – både till yta och läge. Så jag använde mina dryga 20 år i bostadskön och anmälde intresse för lägenheten – och det visade sig att jag hade längst kötid, så vi fick lägenheten. Och trots mångas varningar och förmaningar om hur det sägs vara i Bagarmossen, så har jag aldrig känt mig otrygg under de knappa 20 år jag bott här. Då har jag ändå haft jobb som inneburit att jag ofta kommit och gått på udda tider, det har varit sena kvällar, helger och nätter som jag åkt till och från jobbet. Men aldrig har jag känt mig otrygg, utan snarare tvärtom. Jag har känt mig trygg, det har aldrig varit några oroligheter när jag rört mig i dessa kvarter – oavsett tidpunkt på dygnet.
Nu har jag som sagt bott nästan 20 år i samma trappuppgång och har inga större planer på att flytta härifrån, snarare tvärtom. Jag har ingen längtan efter att bo inne i city, utan vill gärna ha city på behörigt avstånd. Men jag vill ha det inom räckhåll och lätt ta mig dit på rimlig tid. Jag längtar inte tillbaka till Väsby och har ingen lust att flytt ut ifrån stan igen. Här känns det optimalt på något vis vad gäller avstånd och service – och att dessutom bo inom tunnelbanenätet känns som en skänk från ovan efter några år efter pendeltågslinjerna.
Men nu har våldet tagit sig även till mitt kära Bagarmossen och det känns tämligen hopplöst på något vis. Skjutningar och sprängningar tycks hända överallt nuförtiden och ingen ort tycks vara förskonad i det pågående gängkriget. Danderyd, Lidingö, Midsommarkransen, Bagarmossen, Södertälje – listen är oändligt lång på orter som drabbats och det är inte bara i Stockholmsområdet som vi tycks få vänja oss vid ett upptrappat våld. På 90-talet var det mc-gängen som bråkade med varandra, men de gav sig egentligen bara på varandra och det var ytterst sällan någon utomstående drabbades. Idag kan vem som helst komma i vägen för skurkarnas kulor eller sprängdåd.
För något år sedan var det en sprängning i porten bredvid vår och strax därefter ett mord som troddes vara en hämnd för sprängningen. Och nu har det på kort tid varit två skjutningar i Bagarmossen, den senaste igår på tunnelbanestationen här i Bagis. För bara en dryg vecka sedan sköts en ung kille ihjäl på öppen gata här i Bagarmossen – en kille som senare visade sig vara totalt oskyldig. Skytten hade helt enkelt tagit fel på person. Men både för förra årets sprängning och mordet på den unga killen har man gripit gärningsmännen, vilket känns jättebra mitt i allt elände.
Dock tror jag att det värsta vi kan göra är att vika oss för rädslan och vika ner oss för det besinningslösa våldet. Jag är fast beslutad vid att fortsätta leva som vanligt och inte låta mig skrämmas trots allt som händer i samhället just nu – och trots att våldet finns bokstavligen precis runt hörnet. Rädsla är just vad dessa element vill se, vad de vill väcka och de vill att vi ska hålla oss hemma i rädsla av att inte råka ut för något. Men med alla sprängdåd och skjutningar, är man inte tryggare i sitt hem än ute på gatan. Rätt vad det är sprängs det i trappuppgången där man bor och man riskerar få sitt hem förstört. Själv tycker jag bara att det är så tråkigt att allt detta händer i annars så lugna och trygga områden som exempelvis Bagarmossen. Det är självklart tragiskt, olyckligt och hemskt var det än händer, men det är mindre väntat i somliga områden än andra. Och jag har faktiskt inte riktigt väntat mig att det ska bli en massa skjutningar i Bagarmossen, som annars är så lugnt. Min bild av Bagarmossen är att här bor barnfamiljer, pensionärer och en och annan hipster – men inga gangsters.
Men nu har jag blivit motbevisad, jag får inse att dessa kriminella element finns överallt. Och det är väl i grunden ganska naivt att tro att något visst område ska förskonas, att det inte finns kriminella i somliga områden. Som det ser ut just nu förskonas inget område, oavsett geografisk placering, oavsett ekonomisk status – eller vad du nu än tar hänsyn till.
Relaterade artiklar
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
