Ibland blir man rätt trött. Inte minst när man märker att görs väldigt konstiga prioriteringar med vår gemensamma skattemedel.
För en tid skrev jag ju om rulltrapporna i Bagarmossens tunnelbana, som inte vill fungera som det borde vara tänkt. För något år sedan gick SL ut med besked om att man beslutat att byta ut rulltrapporna efter en lång tid av strulande och stillastående rulltrappor. Och under senvintern påbörjades arbetet.
Men de nya rulltrapporna har även de stått stilla mer än de varit igång. Det har varit lagning efter lagning och vi som bor i Bagarmossen har i princip varje vecka fått finna oss i att promenera i de stillastående rulltrapporna – åtminstone i ena riktningen.
Personligen blev jag lite nyfiken på vad det hela kostat, om man sparat några pengar genom på reparationer genom att installera de nya rulltrapporna – som ju inte verkar fungera bättre än vad de gamla gjorde.
Så jag begärde helt enkelt ut de fakturor som SL fått under 2018 och 2019 avseende driftkostnaderna av rulltrapporna. Det mest förvånande jag fick fram då, var att man faktiskt inte bytt ut rulltrapporna. Det man har gjort är att man monterat ner rulltrapporna, renoverat dem och sedan monterat upp dem igen. Till vilken nytta kan man ju fråga sig, när det uppenbarligen inte fått någon effekt?
Räknar man sedan ihop driftkostnaderna, kommer man fram till nästa uppseendeväckande sak. Under 2018 kostade driften av rulltrapporna totalt 4.092.815 kronor. Januari till och med maj 2019 var kostnaden upp i 4.205.812 kronor. Under årets fem första månader är alltså driften ganska exakt 113.000 kronor dyrare än under hela förra året.
Visserligen får man väl tänka att den påstådda renoveringen är inräknad i årets driftskostnader. Men lägger man så mycket av våra skattemedel på renovering av rulltrapporna, då förväntar jag mig faktiskt som skattebetalare att trapporna fungerar tillfredsställande efteråt. Vilket ju inte varit fallet.
Trots att rulltrapporna påstås ha fått en genomgång (jodå, jag har faktiskt sett man varit där och jobbat med dem), står just nu en av rulltrapporna still sedan en dryg vecka i väntan på reparation. Enligt samma korrespondens som jag haft med SL, skriver man att bromsarna är trasiga och att man väntar på reservdelar. Jag köper att rulltrappan inte ska vara igång om bromsarna är trasiga – allt annat skulle vara skandal. Men om nu rulltrappan är nyrenoverad, borde inte bromsarna vara i toppskick då? Varför går bromsarna sönder bara veckor efter en renovering?
Gör jag kopplingen till min egen privatekonomi, känns SL:s agerande än svårare att förstå. Om jag ska lägga en större summa pengar på en vara eller tjänst, då vill jag vara säker på att jag får valuta för pengarna. Reparerar jag tvättmaskinen, vill jag inte få samma fel bara några veckor senare igen. Servar jag bilen, utgår jag ifrån att man åtminstone upplyser mig vad som kommer behöva åtgärdas inom närmsta framtiden. Jag skulle bli rätt besviken om jag fick motorstopp på väg hem från servicen.
Med andra ord skulle jag – om jag var SL – ifrågasätta vad reparatörerna faktiskt gjort med rulltrapporna under månader man lagt på att renovera dem. Jag skulle rentav vara förbannad över att strulet fortsätter trots att man lagt stora summor pengar på att slippa strulet.
Slutligen vill jag bara påminna om den bild jag tog strax innan midsommar, då ena rulltrappan stod stilla. Då tänkte jag att det var en felskrivning, men jag börjar bli alltmer övertygad om att det inte är frågan om en felskrivning utan faktiskt den hårda sanningen.
