Damfrisörskan letade efter en permanent bostad

Jag har haft tämligen mycket tur när det kommer till att ordna bostad i Stockholm genom de gångna 25 år som jag bott i Stockholmsområdet. När jag flyttade hit 1999, tog det mig två veckor att ordna ett förstahandskontrakt. Visserligen var det i ett avsides avlägset område utanför Upplands Väsby, men trots allt var det just ett förstahandskontrakt – och jag slapp stressen i att leta ny bostad stup i kvarten. Jag slapp stressen i att ett andrahandskontrakt snart löper ut och jag måste hitta någonstans att bo – för att lägga dyra pengar och kopiösa mängder tid på en ny flytt. Efter mycket letande och mycket tid på att försöka hitta en ny bostad, lyckades jag ordna ett förstahandskontrakt i närförorten Bagarmossen och har numera strax över en kvart för att med tunnelbanan ta mig till centralen. När jag och min sambo tyckte att vi växt ur den väl tilltagna tvåan på 69 m², utnyttjade jag min kötid i bostadskön och ordnade en minst lika väl tilltagen trea på 84 m² i samma trappuppgång. Vi var extremt kräsna när vi sökte ny bostad, vi bestämde oss för att inte ta ”vad som helst” bara för att hitta en aningen större lägenhet. Istället ville vi ha nära till kollektivtrafik och någon form av centrum – och den nya lägenheten skulle ha bra förvaringsutrymmen. Något vi också fick i och med den fina trea vi nu har – vi har 250 meter till Bagarmossens centrum med tunnelbana och den viktigaste servicen liksom en klädkammare som i sig skulle kunna göras om till ett eget rum.
Så jag ska inte klaga på min tur när det kommer till boende i Stockholm. Även om det ibland har tagit tid, även om det krävts en hel del letande, så har jag hittat boende som (oftast) fallit mig i smaken. Det är väl lägenheten i Upplands Väsby som jag inte riktigt gillade – även om den hade sina fördelar. Den låg naturskönt intill i ett naturreservat med badsjö och promenadstråk och hade en stor uteplats med rabatter och möjlighet till grillning. Men avståndet till allt gjorde att jag inte riktigt trivdes. Det var en kvart med buss bara för att ta sig till Väsby centrum och Väsby station. Sedan tog det ytterligare en dryg halvtimme att ta sig till stan, så jag hade närmare en timme för att komma till centralen. Något som även i Stockholm är ganska lång resväg. Dessutom tog det mig en mindre evighet att komma till jobbet, vilket i sig var ett enormt problem. Jag minns så väl känslan när jag kom till Bagarmossen och plötsligt kunde gå hemifrån en halvtimme innan jag skulle vara inne i stan. Det var en helt annan känsla än när jag bodde i Upplands Väsby.

Sen har jag svårt att förstå att vissa områden i Stockholmsområdet anses vara så attraktiva som de anses vara. Ta till exempel Täby, dit det är extremt jobbigt att ta sig och som dessutom inte ens är särskilt fint rent utseendemässigt – det jag själv sett av Täby har inte imponerat särskilt mycket på mig. Men lik förbaskat anses Täby vara en ”finare” förort likt Danderyd eller Lidingö. Danderyd kan jag förstå anses vara lite finare med tanke på naturen, vattnet och de fina husen. Detsamma gäller Lidingö, som jag också tycker väldigt mycket om. Men Täby kan jag faktiskt inte förstå att det anses vara så ”fint” att bo i. Någon som kan förklara det hela för mig, kanske? En tämligen trist förort som det är krångligt att ta sig till ifrån stan, hur kan det vara så attraktivt att bo där? I så fall är ju både Danderyd och Lidingö mer attraktiva om jag får säga min mening. Till och med Bagarmossen är attraktivare – och har dessutom mycket gulligare villaområden än vad Täby har. Men det är väl något i det hela som jag inte har sett eller förstått förmodligen.
Och ja, jag har varit i Täby. Jag har åkt runt i Täby. Men jag kan faktiskt inte förstå vad som gör orten så attraktiv att bo i, jag kan faktiskt inte det. Framförallt inte när det finns andra ställen i Stockholmsområdet som är väsentligt mycket mer attraktiva. För mig känns det fullt jämförbart att hävda att Märsta eller Södertälje vore lika attraktiva med tanke på utseende och restid till/från stan. Men ja ja, ingen tvingar mig att vare sig åka eller flytta till Täby så jag ska väl inget säga. Jag har nämligen inga som helst planer på att flytta dit. Sen har jag inget emot att åka dit om jag skulle ha ett ärende dit – men det är en helt annan sak.

Däremot tycker jag oerhört mycket om Danderyd, kanske just för att jag jobbade där under min första år som stockholmare. Jag hittar tämligen bra i Danderyd och tycker mycket om naturen och närheten till vatten. Sen finns all upptänklig service i Mörby centrum, man behöver inte bege sig in till stan för att uträtta ärenden – även om den resan egentligen bara tar 15 minuter. Till skillnad från Täby centrum, där det kan ta bortåt 40 minuter att ta sig in till centralen. Så nej, jag kan faktiskt inte förstå det attraktiva i att bo i Täby – det går faktiskt inte riktigt ihop för mig. Även om jag vet att den viktigaste servicen finns även där, man behöver inte ta sig in till stan för varje ärende. Men jag tycker inte om området, jag kan inte se det attraktiva i att bo där. Då finns det områden som i mitt tycke är långt mer attraktiva och roliga att bo i om jag får säga min mening.
Nåja, det är trots allt tur att vi är olika. Jag trivs bra i Bagarmossen, men skulle inte trivas i Täby – samtidigt som det finns folk som trivs i Täby men kanske inte skulle vilja bo i Bagarmossen. Vi förstår kanske inte varandra till fullo, men det är sådan tillvaron trots allt är. Det finns ett fåtal andra förorter jag skulle kunna tänka mig att bo i om jag en dag ska flytta igen. Och dit räknar jag bland annat Danderyd och Sundbyberg, som jag tycker väldigt mycket om. Men nu bor jag i Bagarmossen och trivs fantastiskt bra och har inga som helst planer på att flytta härifrån.