Man är inte hemma där man har sin bostad utan där man blir förstådd

Bostadsmarknaden i Stockholm är helt sjuk, det vet nog de flesta som någon gång försökt få ett boende i denna storstadsregion. Man kan få vänta bortåt 40 år för att bo en lägenhet i något av de mest attraktiva områdena, 10-15 år i många förorter. Själv har jag haft tur och lyckats byta till mig två lägenheter i Stockholm genom åren, liksom helt emot alla odds. Jag är nu inne på lägenhet nummer tre i Stockholmsområdet – just den fick jag faktiskt genom bostadskön. Men Stockholm är ett ställe, där det är ett måste att stå i bostadskön om man frågar mig – även om du inte har planer på att flytta just nu. Livet kan vända på olika sätt och plötsligt behöver du flytta av någon anledning. Det kan vara en separation, sämre ekonomi eller ett nytt jobb som gör att du faktiskt behöver ett nytt boende – och vips är det jättebra att ha några år i bostadskön. Och det är inga stora summor det kostar heller, utan man betalar i nuläget 200 kronor om året för en plats. Vilket ju de allra flesta har råd med.
Själv har jag haft flax med att få bostad i Stockholm och aldrig behövt hyra i andra hand – något som man ju måste säga är fantastiskt skönt. Jag har aldrig behövt bekymra mig om att ett hyreskontrakt snart går ut och att jag snabbt måste ordna ett nytt boende i Stockholms bostadsdjungel. Istället har jag i lugn och ro kunnat leta efter lägenhet de gånger det varit dags att flytta. När det senast var dags för flytt, ville vi flytta för att få ett rum till och uppgradera den väl tilltagna tvåa vi bodde i tidigare. Och vi bestämde oss för att ha höga krav på den blivande lägenheten, vi skulle inte ta första bästa lägenhet som dök upp. Dels skulle lägenheten i sig vara stor och rymlig, sedan skulle den ligga nära kommunikationer och även ett litet centrum av något slag. Vi ville ha affärer och något hämtmatställe i närheten för att slippa ta buss eller tunnelbana någonstans för att uträtta vardagsärenden. Under letandets gång blev det X antal lägenhetsvisningar och slutligen hittade vi en lägenhet vi kände att vi skulle bli nöjda med. Nämligen i samma trappuppgång vi redan bodde, men några trappor upp. Och lägenheten uppfyllde verkligen just de krav vi hade – gott om förvaringsutrymmen, stora ytor (totalt 84 m²) liksom nära Bagarmossens centrum med tunnelbana och den allra viktigaste servicen i form av butiker, restauranger, postombud och apotek.

För mig har det aldrig varit ett alternativ att köpa en lägenhet, det har liksom inte riktigt funnits på världskartan faktiskt. Men det har nog mycket med att göra att jag haft turen att få hyresrätt med så pass bra läge som jag faktiskt fått. Jag tycker det är oerhört behändigt med hyresrätt, inte minst när något går sönder. Det behövs ingen buffert av pengar ifall kylen eller spisen skulle gå sönder, man behöver inte tänka på att göra en massa saker själv ifall något händer med lägenheten. Istället räcker det att göra en felanmälan via hemsidan – eller ringa ett samtal om det är akut. Sedan kommer någon och fixar och donar tills felet är åtgärdat – utan att det kostar något extra. Allt ingår liksom i hyran. Visserligen är det så att man aldrig får igen de pengar man betalar för en hyresrätt, säljer du en bostadsrätt får du igen en stor del av de pengar du betalat för den. Å andra sidan ser jag det så att man betalar för en service om man bor i en hyresrätt, man betalar för servicen att allt fixas och ordnas om något är fel och man behöver inte själv lägga något arbete på underhålla fastigheten eller hålla den ren.
Skulle jag någon gång köpa ett boende, då vill jag köpa hus. För som ägare till en bostadsrätt är man inte så ”fri” som jag själv vill känna att jag vill vara om jag äger mitt boende. Man får fortfarande inte göra de förändringar man kanske skulle vilja göra, man får inte hyra ut i andra hand utan styrelsens medgivande och så vidare. Köper jag däremot hus, bestämmer jag helt själv vad jag vill göra med huset – oavsett om det handlar om ombyggnationer eller andrahandsuthyrning. Okej, större ombyggnationer behöver man många gånger bygglov för, men nu tänker jag mer på vad man eventuellt vill göra inomhus.

Man är inte så hemskt mycket friare i en bostadsrätt än i en hyresrätt, utan man måste fortfarande ha styrelsens tillstånd för väldigt många saker. Det är visserligen lätt för mig att säga att jag inte vill köpa lägenhet när jag har en hyresrätt med hyfsat bra läge. Hade jag inte haft den tur jag haft genom åren när det kommer till lägenhet, så hade jag förmodligen varit tvungen att köpa lägenhet. För många finns det inget annat val än att köpa, så är det ju bara. Men jag kommer fortsätta hyra tills jag har den ekonomin att jag kan köpa hus – och det är väl frågan om man någonsin kommer ha den ekonomin. I alla fall så länge man tänker sig att bo kvar i Stockholmsområdet. Det är inte direkt billigare att köpa hus än lägenhet, snarare tvärtom så man måste ha ekonomin för att köpa så enkelt är det bara. Sen beror det förstås på var man kan tänka sig att bo, om man kan bo ute i någon kranskommun eller ej. Jag trivs bra inom tunnelbanenätet och har dock svårt att tänka mig att flytta utanför och få längre resor till jobbet, stan och andra resor man måste göra tämligen ofta.
Sen har man numera tämligen stort inflytande även i en hyresrätt när det kommer till val av färger och olika tillval. Är man villig att betala lite extra, så kan man med lätthet göra ganska stora förändringar även i en hyresrätt. Och i princip kan man göra lite vad man vill, bara man är beredd att återställa innan man flyttar ifrån lägenheten. Riva bärande väggar kanske inte är det smartaste man kan göra, men i övrigt kan man göra ganska mycket i en hyresrätt – framförallt om man kan tänka sig att återställa vid en flytt.

Jag har inget emot bostadsrätt som boendeform, det passar säkerligen många. Men det passar inte mig, utan ska jag köpa ett boende får det som sagt bli hus i så fall. Det var prat om ombildning till bostadsrätt i vår fastighet för ett par år sedan och det är något som kan få mig att se rött. Bygg gärna nya bostadsrätter, men låt befintliga hyresrätter vara – det är min bestämda uppfattning. Vi är många som gjort ett aktivt val att bo i hyresrätt och för andra finns inte alternativet att belåna sig så mycket som det krävs för att kunna köpa loss sin lägenhet. Så jag är strikt emot att man omvandlar befintliga hyresrätter till bostadsrätter. Politikernas argument var att man ville ha en jämnare fördelning mellan bostadsrätter och hyresrätter. I så fall väntar jag på den dag man omvandlar befintliga bostadsrätter på Kungsholmen och Östermalm till hyresrätter för att få en jämnare fördelning.
Det är så typiskt moderattänk att bara gynna dem som har pengar, att det är det materiella som ska gå först. Men de som inte har möjlighet att köpa av olika anledningar då? För jo, de personerna finns också! Och det är personer som på olika sätt också behövs i samhället – jag tänker på lokalvårdare, undersköterskor och andra som inte har en hög inkomst och kanske inte får de lån som krävs. Var ska de någonstans om man säljer ut allmännyttan?