Analfabeter är bäst på att läsa mellan raderna

Idag var det dags att registrera sig användarkonto på Högskolan i Dalarna, det första steget efter att ha blivit antagen till höstens kurser. Det var inte helt lätt gjort, men till sist lyckades jag ordna med allt som krävdes för att få igång kontot. Nu återstår att registrera sig för kurserna hos högskolan också, men det har jag inte lyckats med än – å andra sidan har jag några veckor på mig innan det ska vara gjort, så det är ingen större katastrof. Det är trots allt viss administration innan man ska börja studera, men då slipper jag ändå vissa saker som att denna gång köpa kurslitteratur. Eftersom jag påbörjat båda kurserna en gång tidigare, har jag redan införskaffat den kurslitteratur som krävs och har den dessutom sparad – vilket ju är den fördel denna gång. Visserligen är det inte många böcker man behöver införskaffa, men det är ändock en utgift – och kurslitteratur är dyrt.
Vecka 36 drar utbildningarna igång och med tiden bör man väl få schema och liknande information för att kunna fullfölja kurserna. Det kommer krävas viss planering under hösten för att få allt gå ihop med studier, jobb och firma. Men jag är tämligen övertygad om att jag ska få det att gå ihop. I värsta fall får man överväga att prioritera bort något om man märker att det helt enkelt inte fungerar. Räcker tiden och orken inte till får man välja bort något, men utgångspunkten är att det ska funka under de veckor som jag läser två kurser. Sedan avslutas den ena kursen under mitten av terminen och efter det blir tempot lite lägre.

Sen kan det väl kännas lite enerverande med alla de åsikter och känslor som det tycks väcka numera att man väljer att läsa ett ämne som ryska. Javisst, det pågår ett vedervärdigt krig i Ukraina och Ryssland i sig är väl knappast att jämföra med en fullvärdig demokrati – det köper jag och håller med om alla dagar i veckan. Men jag fascineras fortfarande av språket och kulturen och vill väldigt gärna lära mig mer på dessa områden. Det märkliga är att det förmodligen inte alls väckt några känslor om jag valt att läsa kinesiska, vilket jag också funderat på eftersom min sambo har rötter därifrån. Men Xi Jinping är väl också att liknas vid en diktator och Kina saknar såväl demokrati som yttrandefrihet i dess rätta bemärkelse. Eller hade någon reagerat på om jag valt att läsa koreanska med tanke på det förtryck Nordkoreas befolkning utsätts för? Eller ska vi sluta studera och/eller prata engelska om Trump blir president igen?
Visst, det är vitt skilda händelser och företeelser jag jämför, men min poäng är var gränsen ska dras? Ska vi inte kunna förkovra oss i kunskap och skaffa oss en viss allmänbildning på grund av vad vissa knäppgökar till politiker tar sig för och ställer till med? I så fall borde det inte undervisas i vare sig engelska, tyska eller spanska i den svenska skolan om ni frågar mig. Jag har ingenting tillövers för Putin och den våldtäkt han utsätter Ukraina för, men jag är fortfarande intresserad av de ickepolitiska Ryssland, dess språk och dess kultur. Ryska talas dessutom i fler länder en specifikt Ryssland och det går att hanka sig fram på språket i flera av de forna sovjetstaterna.

Sen kan jag ju säga att jag har en hel del åsikter ibland om andras val i livet vad gäller yrke, val av fritidsaktiviteter, boende eller vad det nu kan vara. Men jag känner oftast inte ett behov av att ventilera dessa åsikter, utan tänker att den som tagit ett beslut också tänkt igenom det hela. Gör någon det val jag gjort inför kommande hösttermin, skulle jag på sin höjd kunna säga att ”Oj, det låter mycket – kommer du orka/hinna med allt?”. Men jag skulle inte hålla en föreläsning om valet av kurser eller att kombinera det med att jobba. Jag tänker att de flesta vuxna människor väger in för- och nackdelar och faktiskt tar genomtänkta beslut utan att förhasta sig alltför mycket. Och bara för att jag kanske inte skulle göra vissa val, behöver ju inte betyda att andra inte ska göra dem, det är upp till var och en och vad man gör i sin tillvaro så länge man inte skadar sig själv eller någon annan.
Men jag har på sistone fått just föreläsningar om både det ena och det andra när det kommer till mitt val att börja plugga i höst. Alltifrån om jag kommer att orka till att man inte ska läsa ryska såsom världsläget ser ut idag. Hur jag ser på ryska och världsläget har jag redan förklarat – och huruvida jag kommer att orka eller ej, det återstår att se. Det är ju trots allt inte värre än att jag hoppar av ena eller båda kurserna om jag märker att det blir övermäktigt – och det är just så jag har resonerat när jag sökte till högskolan till kommande hösttermin. Så jag anser att jag tagit ett väl genomtänkt beslut och inte behöver en massa föreläsningar kring vad jag bestämt mig för.

Jag ser i alla fall väldigt mycket fram emot att gå dessa kurser och tycker att det ska bli oerhört kul när de drar igång i början av september. Och jag hoppas som sagt att ingenting ska dyka upp som gör att jag inte kan fullfölja kurserna. Men jobbet går ju till exempel före och blir det att jag får jobba mer än vad jag räknat med, ja då kanske jag får omvärdera det hela – antingen genom se om man kan få ett annat upplägg på kurserna eller helt enkelt hoppa av ena eller båda. Men det är ju sådant man får ta med tiden om man märker att tiden eller energin inte räcker till. Det finns viss risk för att det kan bli kämpigt, ja, men det beror också mycket på hur mycket jag kommer att få jobba. Jobbet kommer givetvis i första hand, allt annat får idioti eftersom jag behöver min inkomst – men jag ska göra vad jag kan för att hinna med studierna också.
Jag vet att kurserna till största delen är upplagda med egenstudier och bara en föreläsning i veckan, vilket gör att jag till största delen sitter och pluggar när det passar mig. Man har sedan möjlighet att vara borta ett visst antal gånger från respektive kurstillfälle utan att det påverkar betygen, vilket ju också är en fördel. Jag ska inte utnyttja den möjligheten mer än i yttersta nödfall, men det är i alla fall skönt att veta att möjligheten finns.