Av alla ryska författare tycker jag bäst om Tolstojevskij

Jag andas, drömmer och lever på ryska under denna tid av studier i ryska språket och rysk kultur. När min sambo tilltalar mig på svenska, händer det att jag svarar på ryska utan att ens tänka på det. All vaken och ledig tid kretsar numera kring att plugga och studera grammatik, glosor och kultur. Men jag gör det trots allt för att jag tycker det är roligt och för att det är något jag valt helt själv att göra – inte för att någon tvingat mig till det. Och kanske ser det lite bättre ut på CV:t att har högskolepoäng i främmande språk och kulturer – kunskap är aldrig någon börda som man brukar säga. Sen vet jag att alla kanske inte ser med så blida ögon på att man läser just ryska i dagens läge, med tanke på kriget i Ukraina och så vidare. Men jag kör mitt race och tänker att det är just ryska jag vill lära mig just nu, sedan får man se om det blir fler språk man utvecklar med tiden. Jag har funderingar på at så småningom också läsa spanska, men det återstår att se om det faktiskt blir av. Det får bli ett språk i taget, mer än så mäktar jag inte med – varken tidsmässigt eller när det kommer till ork. Det gäller även att hålla isär alla grammatiska regler, ord och annat som hör språk till, så jag vet inte om jag skulle fixa att läsa två språk samtidigt. Men så småningom kanske det även blir spanska, eftersom jag skulle vilja utveckla mina mycket begränsade kunskaper i det språket.
Jag hade väldigt ambitiösa planer när jag gick ut gymnasiet och hade målsättningen att bo och jobba en period i ett land för varje språk jag läst på gymnasiet. Och jag hade läst engelska, tyska, ryska och spanska – och ville lära mig att tala varje språk mer eller mindre flytande. Sen blev det bara England jag kom att bo i under en period i slutet av 90-talet, några fler länder blev det aldrig – även om jag sökte en del utlandsjobb. Jag var på väg att flytta till Ryssland för att plugga ryska på plats, men det hade blivit oerhört dyrt eftersom jag behövde bekosta studierna ur egen ficka. Så det blev aldrig av. Numera har jag ingen större längtan efter att bo utomlands, men reser desto hellre runt i världen – och då är språk aldrig fel att kunna.

Kanske kan man komma så långt i den ryska idéhistorien att man kan förstå det fullskaliga invasionskriget som Ryssland ägnar sig åt i Ukraina i dessa tider. För säga vad man vill om Ryssland, men det är varken ett demokratiskt land eller en vettig man som sitter vid makten där. Och den propaganda man ägnar sig åt i rysk media när det kommer till exempelvis Ukrainakriget är inget annat än just propaganda och hjärntvätt av den ryska befolkningen. Man försöker med alla upptänkliga medel försvara ett krig som egentligen strider emot all internationell rätt – och hävdar att man ska rädda Ukraina och dess invånare från nazister och allt vad det nu är man påstår för dumheter. Men jag väljer att bortse ifrån dessa dumheter, det är språket jag vill lära mig och jag tycker det är fantastiskt kul att studera. Som jag sagt många gånger förr, jag skulle kunna plugga livet ut om bara tid och ekonomi tillät det.
Nu passar det dock tidsmässigt väldigt bra att plugga eftersom jag jobbar som jag gör – och då passar jag på att studera så mycket jag bara kan. Tidigare har det väl inte riktigt passat in tidsmässigt eller ekonomiskt att studera något, så det har liksom inte blivit av förrän nu. Men nu ska jag försöka plugga så pass mycket ryska att jag kan hanka mig fram på språket i alla fall hjälpligt. Jag står inte efter några toppbetyg, jag strävar kanske inte ens efter att tala ryska flytande och perfekt – men åtminstone kunna ta mig fram hjälpligt om det skulle behövas.

Vi har det fruktansvärt förspänt i Sverige när det kommer till att kunna utbilda sig, med tanke på att det är gratis att plugga vid högskolor och universitet. Det som kostar är litteratur liksom att man måste kunna bekosta sitt uppehälle på ett eller annat vis under studiernas gång. På så vis kan det trots allt vara dyrt att studera med tanke på att man måste belåna sig för att kunna överleva. Eller så gör man som jag och jobbar deltid för att täcka alla utgifter man har, sedan lägger man resten av tiden på att studera. Jag har lagt några hundralappar på den litteratur som behövs för kurserna, mer än så kostar det mig inte att få utbildning i världsklass. Det är ryssar som undervisar i både ryska språket och idéhistoria, vilket ger en bra inblick i ämnena och även gör att man hör det perfekta uttalet av ryska ord och namn. Även om jag är fullt medveten om att jag har en kraftig brytning när jag hankar mig fram på min begränsade kunskaper i ryska, så är det bra att ha en ryskspråkig lärare som kan ge det korrekta uttalet.
Och jag har blivit fantastiskt bra bemött på skolan, med bra lärare och härliga klasskamrater. All undervisning är som sagt på distans, vilket ju är otroligt behändigt på sitt vis. Jag behöver inte fysiskt åka någonstans för att delta i undervisningen, utan allt sker via Zoom hemifrån. Sen kan jag tycka att det finns vissa nackdelar med det också, jag kan sakna att fysiska få träffa lärare och klasskompisar – och har dessutom ingenting emot traditionell klassrumsundervisning. Men med dagens teknik, så är det fullt möjligt att ge många utbildningar digitalt och det är ju faktiskt inte så dumt. Mina klasskompisar i respektive kurs är spridda över hela Sverige och några bor inte ens här utan är på helt andra ställen i världen. Fördelen är ju också att jag själv kan resa bort, men ändå delta i undervisningen bara jag har en stabil internetuppkoppling. Vissa gånger har jag suttit på ett café någonstans och varit med på föreläsningarna, vilket ju är en enorm fördel att kunna göra.

Jag tycker mycket om att kunna bege mig iväg och sitta i en bar eller på ett café och plugga eller jobba, jag drabbas snabbt av tristess att bara gå hemma och sitta på hemmkontoret och pyssla. Ibland funderar jag på att skaffa abonnemang på exempelvis Espresso House eftersom jag ofta sitter där och pimplar kaffe medan jag jobbar eller pluggar. Samtidigt får det mycket i perioder hur ofta jag sitter där, så jag tror i grunden inte att det skulle löna sig med ett abonnemang – som trots allt kostar några hundralappar varje månad. Under en period var jag stammis i en hotellbar inne i stan, där jag ofta satte mig för att skriva och samtidigt ta en drink eller kaffe – och ibland även kosta på mig att äta lite. Det är en härlig känsla att kunna sitta så och skriva och samtidigt iaktta folk som kommer och går. Numera sitter jag ofta på någon av lokalkrogarna i Bagarmossen, vilket är fullt lika mysigt och behagligt. Att skriva med ett glas vin i handen och samtidigt kosta på sig något gott att äta är sällan helt fel, likväl som att försöka plugga i samma miljö.
Jag störs inte av det sorl som ofta kan uppstå i barer, utan snarare tvärtom ger det någon form av studiero och arbetsro att ha människor omkring samtidigt som man jobbar med någon inlämningsuppgift eller vad jag nu har för projekt på gång. Jag jobbar aldrig så bra som just i sådana miljöer, ofta känns det som att jag får gjort än när jag sitter hemma – där det är så otroligt mycket mer som distraherar. Det är tvätt, disk, städning, matlagning och en massa annat man behöver pyssla med hemma, så det är ibland svårt att fokusera på det man ska göra.