allkonstnaren1,9 kvadratmeter – det är vad en genomsnittlig 25-åring har råd med i Stockholm år 2026 om man ska köpa bostad. Samtidigt kan du få en sjötomt i Hultsfred för 850.000 kronor – en prislapp som skulle innehålla minst en nolla till i Stockholmsområdet, om ens det räcker. Jag vet inte vilka lån jag själv skulle kunna få för att köpa bostad i Stockholm, men förmodligen inte den bostad jag i så fall skulle vilja ha. Drömmen är förstås en villa med så centralt läge som bara möjligt är, men i brist på villor så funkar förstås en lägenhet i centrala Stockholm. Åker jag bil till jobbet eller stan, åker jag ofta genom Enskede – och min dröm skulle vara en villa runt just Gamla Enskede, det är så fantastiskt fint i det området. Men där går villorna för åtskilliga miljoner och jag skulle förmodligen inte få de lån som krävs. Jag skulle förmodligen ha råd med mer än 1,9 kvadratmeter, men vet inte hur mycket mer ekonomin skulle tillåta. Men så är det när man inte har något höglöneyrke utan håller sig till ett jobb med något lägre lön. Sedan vet jag inte till hur stor kontantinsats mina besparingar skulle räcka till, det är nog det största problemet – jag skulle få göra som många andra och låna även till kontantinsatsen. Jag är i alla fall glad att jag inte är ung i Stockholm idag utan att jag faktiskt har ett ordnat boende på någorlunda överkomligt avstånd till stan. Idag skulle jag möjligen kunna tänka mig att flytta in till stan, annars trivs jag bra med det boende jag har i Bagarmossen – jag har inga planer på att flytta så länge jag verkligen inte känner att jag byter upp mig rejält. Det är en hyresrätt jag bor i och det är en hyresrätt jag förmodligen kan hoppas på om jag ska flytta någonstans. Det är inte omöjligt, men möjligen lite orealistiskt att kunna byta till sig en lägenhet i stan mot en trea i Bagarmossen.
Lite på skoj har jag börjat titta på lägenhet inne i stan, men har inga större förhoppningar om att kunna byta till mig en lägenhet innanför tullarna. Detta trots att Bagarmossen är en av de mer attraktiva förorterna, som flest vill flytta till. Det är här som priserna på bostadsrätter har stigit som mest på senare år och folk har börjat förstå att Bagarmossen har stora fördelar – med närheten både till stan och natur, med Nackareservatet runt hörnet. Så jag tittar lite sporadiskt, men har inga jättestora förhoppningar vad gäller att hitta en lägenhet inne i stan. Bostadskön då? Ja, där förbrukade jag min kötid när vi tog den nuvarande lägenheten som vi fick just genom bostadskön. I dagsläget har vi en trea på 84 kvadratmeter som kostar strax över 10.200 kronor i månaden – och mycket bättre än så kan man inte ha det. När man tittar på lägenheter inemot stan, får man lägga till några tusenlappar på hyresavin för att få en lika stor lägenhet. Ibland känns det synd att jag inte kan tänka mig att bo någon annanstans än i Stockholm, eftersom det generellt är så pass dyrt med boende här. Jag skulle egentligen gärna köpa en sjötomt för under miljonen i Hultsfred, men hur ska jag göra med jobb om jag ska bo där??
Jag flyttade till Stockholm tidigt i livet och har generellt haft rejäl tur när det kommer till bostad i Stockholmsområdet. Först bytte jag bort en liten etta i Hudiksvall mot en tvåa i utkanten av Upplands Väsby, där jag bodde under mina första år i Stockholmsområdet. Sedan lyckades jag byta till mig en lägenhet i Bagarmossen, där jag blivit kvar under dryga 20 år. Efter att ha bott flera år i en rejält tilltagen tvåa på 69 kvadratmeter, blev det till att byta upp sig till en trea på ytterligare 15 kvadrat. Och där har vi sedan dess blivit kvar – åtminstone tillsvidare. Och det är verkligen inte så att jag vantrivs, men jag hymlar inte med att jag skulle tycka att vore trevligt med en lägenhet innanför tullarna. Om det blir så med tiden återstår att se, för det är inte helt lätt med lägenhet i Stockholm – och det är just därför jag är glad att inte vara ung i Stockholm idag. För det är både svårare och dyrare med lägenhet i Stockholm idag än hur det var när jag flyttade hit i september 1999. Då kunde man med lite flax byta till sig en lägenhet i Stockholm, men jag har svårt att tro att det går idag. Jag bytte bort en etta i utkanten av Hudiksvall mot en tvåa i Upplands Väsby för 27 år sedan, 2005 lyckades jag byta den lägenheten mot en tvåa i Bagarmossen – båda bytena hade nog varit en omöjlighet idag. Inte för att det inte finns lägenheter, utan för att det är sådan efterfrågan på lägenheter. Denna vår passerade Stockholm en miljon invånare – när jag flyttade hit 1999, bodde här knappt 745.000 personer. Invånarantalet ökar med andra ord ganska fort – och i synnerhet fortare än vad byggandet av bostäder hinner med. Så det gör förstås att det är svårt att hitta en bostad och att det blir svårare och svårare för varje dag som går. Numera har jag själv bott längre i Stockholm än vad jag bott i min uppväxtstad Hudiksvall – och jag kommer på mig själv med att säga att jag åker ”hem” till Stockholm, men åker till Hudik för att hälsa på.
Första september i år är det alltså 27 år sedan jag flyttade till Stockholm, jag gjorde en paus från storstadslivet när jag pluggade några år i Kalmar. Och hela tiden har jag haft tur med att få lägenhet utan att köpa en. I Kalmar är det inte lätt med studentbostäder, det är en ganska stor studentstad – men jag fick en lägenhet lagom tills studierna drog igång hösten 2006. Jag blev kvar i Kalmar till 2011 och hyrde under tiden ut lägenheten i Bagarmossen i andra hand. Inte heller där var det några som helst problem och jag hade tur som fick tag i skötsamma hyresgäster som hyrde lägenheten under merparten av tiden som jag bodde i Kalmar. De som bodde i lägenheten då tog väl hand om lägenheten och trivdes så bra att de gärna vill ta över den – så gärna att de till och med erbjöd mig svarta pengar för kontraktet. Men jag var inte intresserad av att lämna ifrån mig lägenheten utan avböjde erbjudandet. Idag tvingas nog många att köpa en lägenhet med tanke på hur svårt det är att komma över en hyresrätt – och då är det inte helt lätt om man bara har råd med 1,9 kvadratmeter. Själv har jag haft sådan tur att komma över förstahandskontrakt genom åren att jag faktiskt inte behövt köpa en lägenhet. Jag trivs så bra där jag nu bor att det inte finns någon anledning att köpa ett boende. Så länge jag känner så, så kommer jag bo kvar och har inga som helst planer på att köpa lägenhet. Blir det någon gång att jag köper ett boende, då blir det en villa – om pengarna räcker till det och vi hittar ett boende som vi trivs i. Det kommer förmodligen bli att vi flyttar ut ifrån stan isåfall, för att köpa villa i närförort är knappast realistiskt.
För ett antal år sedan var det tal om att omvandla fastigheten vi bor i till bostadsrätter – och jag minns hur anti jag var denna process, eftersom jag aktivt valt att bo i en hyresrätt. Visserligen skulle man få bo kvar och hyra sin bostad av bostadsrättsföreningen om man valde att inte köpa lägenheten – men det var jag inte intresserad av. Som tur var, blev det aldrig någon omvandling utan fastigheten förblev hyresrätter precis som jag hoppats på. Det var helt enkelt för lågt intresse bland oss boende för att det skulle bli någon omvandling. Missförstå mig nu rätt, jag har inget emot bostadsrätter som boendeform – men däremot är jag allergisk mot att man ska omvandla befintligt bestånd av hyresrätter till bostadsrätter. Det finns garanterat många som – precis som vi – aktivt valt att bo i just en hyresrätt och inte är det minsta intresserade av att äga vårt boende. Att hyra sin lägenhet är fantastiskt bekvämt – går något sönder är det bara att felanmäla och inom några dagar är det åtgärdat (om man har en bra hyresvärd vill säga) och man behöver inte ha en stor buffert ifall kylen, spisen eller något annat går sönder. Ifall man flyttar får man visserligen inte igen de pengar man lagt på lägenheten, men jag ser det som att man betalar för en tjänst och service, att man betalar för att ha en viss trygghet istället. Så så länge jag trivs i hyresrätten jag har, blir det inget köp av lägenhet – istället satsar jag på att möjligen köpa en villa så småningom (om det ens kommer att bli av).
Men kvar i bostadskön står jag och kommer så att göra fram tills det är dags att flytta in på något hem. I en stad som Stockholm är det idioti att inte stå i bostadskön. Livet kan ta vändningar som gör att man plötsligt behöver flytta av olika anledningar – och då är bostadskön en billig livförsäkring. Det kostar 200 kronor om året, så det är inte direkt någon stor utgift. För plötsligt står du där mitt i en separation, att du blir av med jobbet eller din respektive plötsligt faller av pin – och du inte har råd att bo kvar. Då är det bra att ha några år i bostadskön att nyttja för att få ett nytt boende. Jag skulle visserligen ha råd att bo kvar om det hände något i form av separation eller dödsfall – men inte om jag samtidigt blev av med jobbet. Då skulle det bli kärvt ekonomiskt och jag skulle förmodligen behöva flytta. Detsamma gäller förstås vid många andra plötsliga händelser som gör att hyran blir lite för tung att betala. Så jag har svårt att förstå dem som väljer att inte stå i bostadskön så länge man är boende i Stockholm – det finns liksom inga ursäkter till att inte göra det. I nuläget har jag själv bara lite drygt fyra år i bostadskön, vilket inte räcker särskilt långt om jag skulle vilja söka lägenhet den vägen. Så just nu är det lägenhetsbyte som gäller om vi ska flytta någonstans. Men med tiden kommer jag kanske ha en så pass bra kötid igen, att det skulle gå att få lägenhet även den vägen om det skulle vara intressant.
Relaterade artiklar och källor
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
