Din tankesmedja i etern
Det är hisnande att tänka på hur tiden går och hur lång tid jag faktiskt bott i vår huvudstad, Stockholm. I september har jag bott i Stockholm i 27 år, något som från början var något högst tillfälligt har med tiden blivit permanent och jag kan inte tänka mig att bo någon annanstans. Jag har …
Jag minns när jag var liten och vi åkte till Stockholm för att hälsa på mormor och morfar eller mina kusiner som bodde här. Ofta åkte vi fredag eftermiddag efter skolan och mina föräldrar slutat jobbet och vi kom fram när det började bli mörkt. Jag minns känslan när vi närmade oss Stockholm och passerade …
Det går inte en vecka utan att man ser plankare i Stockholms tunnelbana. Personer som ett eller annat sätt tar sig förbi spärrarna utan att lösa en biljett. Riskerna är helt enkelt för små att åka dit, liksom inte alltför kännbara böter för den som trots allt ändå fastnar i de få kontroller som utförs. Det är långt mer än en gång jag varit med om att folk tagit rygg på mig när jag ska igenom spärrarna och åkt snålskjuts på att jag blippat mitt snålt förvärvade SL-kort. Det vet vi alla att månadskorten är ganska dyra nuförtiden. 950 kronor får man numera punga ut med för att åka obegränsat under en månad i kollektivtrafiken. Det är en ganska kännbar utgift för många av oss. Just därför stör det mig något fruktansvärt att vissa tar sig friheten att smita in bakom mig och åka snålskjuts på mitt månadskort.
Det har gått ganska exakt 22 år sedan jag lämnade småstadslivet bakom mig och flyttade till Stockholm. I början trivdes jag väl inte helt bra i storstan och hade svårt att finna mig tillrätta med långa resvägar, ett myller av folk och hektisk rusningstrafik. Min första lägenhet i Stockholmsområdet låg i utkanten av Upplands Väsby och jag hade en resväg på närmare en timme för att ta mig till Stockholms central kollektivt. Till min dåvarande arbetsplats i Danderyd var restiden en timme och 15 minuter från dörr till dörr. Under veckorna hann jag bokstavligen inte så mycket annat än jobba, äta och sova. Det gick så långt att jag faktiskt tittade på boende i andra städer eftersom jag inte riktigt kände att jag trivdes.
Det tog inte lång tid efter pandemins utbrott, innan Storstockholm Lokaltrafik (SL) tog beslutet att påstigning på bussarna skulle ske genom de bakre dörrarna och inte framme hos chauffören – som ju är det normala.
För något år sedan lovade SL att rulltrapporna i Bagarmossens tunnelbanestation skulle bytas ut. Det hade då varit återkommande problem med rulltrapporna under en längre tid; rulltrappor som stått stilla under längre perioder och felanmälts ett stort antal gånger.
I våras påbörjades arbetet att byta ut såväl rulltrappor som hiss, som går från plattformen och upp till gatuplanet. Två av rulltrapporna är i skrivande stund utbytta och arbetet pågår med den tredje, sen kvarstår hissen att byta ut.
Jag brukar tycka att jag är ganska foglig när det kommer till banarbeten inom kollektivtrafiken och tågtrafiken. Det känns trots allt rätt givet att banorna ibland måste underhållas och att detta medför trafikförändringar i någon utsträckning.