allkonstnarenJag brukar inte vara sämre än att jag kan erkänna när jag faktiskt har fel. För – tro det eller ej – det händer faktiskt ibland att jag har det.
Senaste åren har jag ondgjort mig över det allt sämre bemötandet på vårdcentralen jag tillhör, Din vårdcentral i Bagarmossen. Det är rent hopplöst att få en läkartid inom hyfsat rimlig tid. Vill man träffa en specifik läkare – som till exempel sin egen husläkare – kan väntetiden vara uppåt fem veckor. Är man inte fullt så petig med vilken läkare man vill träffa, kan man med lite tur och ett visst mått av tålamod pressa ner väntetiden till runt två veckor. Men även det är – åtminstone enligt mitt eget tycke – i längsta laget. Oftast behöver man ju träffa en läkare inom en vecka – längre väntetid än så ger ju bara ett väldigt onödigt lidande för mig som patient. Framförallt om man ska vänta i över en månad.
Vid mitt senaste läkarbesök får jag – efter att ha väntat drygt två veckor på att träffa en läkare – dessutom ett helt horribelt bemötande. Läkaren vägrar att ha någon som helst ögonkontakt under vårt samtal, istället stirrar han stint ner i öppningen på min skjorta (som jag alltid lämnar de två översta knapparna oknäppt på). När jag förklarat hur jag mår, får jag i princip kommentaren “Vad 17 tycker du jag ska göra åt det??” med en underton att läkaren tycker att jag ska sluta sjåpa mig.
Någon hjälp fick jag inte direkt, utan fick gå därifrån med oförrättat ärende. Och då är jag inte den som söker vård om jag inte absolut måste. Snarare tvärtom, jag har mer än en gång fått kommentarer från vårdpersonal att jag borde ha sökt vård avsevärt tidigare än jag gjort.
Jag valde att svälja min stolthet och bortse från vad jag egentligen tycker om privata vårdbolag och vinstintressen inom vården. Jag kontaktar en av de vårdappar som ploppat upp senaste åren. Cirka 30 minuter efter att jag registrerat mig i appen, får jag ett första samtal vi länk med en sköterska för en första bedömning. Strax efter vårat samtal får jag också prata med en läkare.
Inte nog med detta. Dagen efter – som var en lördag – får jag ett uppföljningssamtal med en läkare, som dessutom ordnar ett recept som jag behövde. Jag får alltså tre samtal med vårdpersonal och ett recept, förlagda under sen fredagseftermiddag och tidig lördagsförmiddag utan att betala en krona. Hur smidigt som helst och ett klockrent bemötande, precis så som vården ska fungera.
Och jag kan inte låta bli att tänka att detta borde kunna vara ett extremt bra komplement till den vanliga vården. Tänk ett första samtal med en sköterska och/eller läkare via länk för en första bedömning – om man sedan inte kan hjälpa patienten via länk, då bokar man in ett fysiskt möte. Jag tänker att det säkert kan sålla bort de patienter som faktiskt inte behöver ett fysiskt möte och vips kortar man väntetiderna till vårdcentralen.
Ofta kan det göra väldigt mycket för mig som patient med raka besked, att jag vet att processen är igång när jag söker vård. Om jag får ett första samtal med vårdpersonal, som kan säga att “det kan tyvärr ta tid innan vi kan boka ett fysiskt möte, men vi gör vad vi kan vi telefon, du får ett recept så länge om du behöver och vi finns nåbara på telefon fram tills du fått ett fysiskt” eller något åt det hållet – så är det så otroligt mycket mer värdefullt än att tvingas vänta i veckor innan man ens får någon som helst form av bedömning eller ens ett samtal med vårdpersonal.
Rätt använt, kan den här metoden vara så otroligt bra. Och jag tyckte det var så skönt att få prata med vårdpersonal utan att sitta i långa telefonköer eller gå och vänta i timmar på att de ska ringa upp, få sitta i min trygga hemmamiljö utan behöva gå någonstans. Så fick jag en första bedömning, ett recept på en medicin läkaren kunde skriva ut utan att behöva träffa mig. Jag kunde få lugnande besked om att jag inte behövde oroa mig för mina symtom – och kunde känna mig lugnare utan att oroa mig.
Så nu har jag faktiskt börjat titta på möjligheten att byta vårdcentral och helst till någon när just denna möjlighet till vård finns. Där jag kan börja med ett telefonsamtal för en första bedömning från min trygga hemmamiljö och sedan bege mig till vårdcentralen bara när jag verkligen behöver. Vård lite mer på mina egna villkor helt enkelt.
