allkonstnarenVår tid är mer dyrbar än vi oftast inser har jag en känsla av. Vi lägger tid på de mest onödiga saker i vår tillvaro, när vi istället borde ägna oss åt sådant som verkligen betyder något. Vi tillbringar en stor del av vakna tid åt att arbeta, vilket givetvis är helt okej om du brinner för ditt jobb och jobbar med något som verkligen betyder något för dig. Men för de flesta av oss är jobbet kanske lite mer av ett ont måste för att man ska kunna betala hyran varje månad. Personligen skulle jag förmodligen avstå arbete helt och hållet om ekonomin tillät det.
Nu vill jag inte ge sken av att jag vantrivs på mitt arbete, tvärtom. Inte minst är det ett arbete som ger möjlighet att ha en meningsfull fritid. Men hade jag haft möjligheten att inte jobba alls, hade jag alla dagar i veckan valt den. Utan att tveka – och så tror jag att många resonerar. Sen är det skillnad på att inte arbeta och att gå sysslolös dagarna i ända. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag förmodligen jobbat volontärt med något jag brinner för, helt enkelt pysslat med något där pengarna inte är det viktiga.
Men är det något som verkligen är slöseri med tid i dess rätta bemärkelse, så är det något som verkligen inte har med jobbet att göra. Jobbet har ju sina stora fördelar, som till exempel löneutbetalningen varje månad. Bland annat, för självklart finns det andra fördelar också. Men än mer slöseri med tid är det motsatta till att jobba, nämligen att vara sjuk. Två gånger i livet har jag varit sjukskriven under längre perioder med effekten att hela tillvaron ställts på vänt. Första gången var när man för snart sju år sedan hittade en tumör i min nacke, den andra när jag för snart två år sedan gick in väggen med buller och bång och under några månader inte mäktade med särskilt mycket överhuvudtaget.
Bortsett från dessa två tillfällen, hör det till ovanligheterna att jag är sjuk ska tilläggas. Det kan oftast gå flera år mellan de tillfällen jag “plockar ut” sjukdagar och är hemma från jobbet. Men något som alltid kommer igen de gånger jag är sjuk, är hur jag upplever att det är slöseri med tid. Vad får jag ut av några sjukdagar, utöver att ligga hemma i sängen eller på soffan och titta på TV eller slösurfa på datorn (i bästa fall)?! Ingenting, eller hur?!
Som sagt; bortsett från mina två lite längre sjukskrivningar, är det inte särskilt ofta jag faktiskt är sjuk – det hör verkligen till ovanligheterna. Samtidigt ogillar jag starkt att vara sjuk och de begränsningar som sjukdom ger tillvaron (säg för övrigt vem som faktiskt tycker om att vara sjuk?). Men jag tycker verkligen att det är slöseri med tid att vara sjuk, inget gott kommer ut av att vara sjuk – mer än möjligen att man inte får samma sjukdom två gånger (det är ju så vårat immunsystem fungerar).
Och just min inställning till att vara sjuk har gjort att jag mer och mer tänker på hur jag tar hand om min kropp och själ – liksom vad jag faktiskt stoppar i mig. Jag försöker att inte stressa mer än nödvändigt, tänker på att träna och inte äta eller dricka alltför onyttigt. Inte på något maniskt sätt, utan mer “vanligt bondförnuft”. Jag har haft mina perioder av långtidssjukskrivningar och vill helst undvika att få fler sådana.
Som motpol till att ta hand om kropp och själ, vill jag förstås också kunna unna mig saker och ting. Det är en smal balansgång mellan att ta hand om sin kropp och att faktiskt unna sig saker och ting. Någonstans tänker jag också att det är ett sätt att ta hand om sig själv när det kommer till att unna sig sådant som man tycker om i form av till exempel mat och dryck. Jag tänker att psykiskt och fysiskt välmående går hand i hand. För att jag ska må bra fysiskt, måste jag må bra psykiskt – och för att må bra psykiskt behöver jag ibland unna mig sådant jag tycker om. Samtidigt som jag inte mår bra fysiskt av att hiva i mig en massa saker jag tycker om – som till exempel socker, fett och alkohol.
