Valfläsk på högsta nivå

På söndag är det val och och för en gångs skull är jag väldigt osäker vad jag ska rösta på. Jag vet vilken sida av mittsträcket jag ligger på, men vilket parti som ska få min röst har jag svårt att bestämma mig för. Det finns säkert folk som är mer osäkra än vad jag är och till och med vacklar mellan blocken – och där kan jag förstå att det är ännu svårare. Det är enligt opinionsundersökningarna extremt jämnt mellan blocken och själv tror jag att det är enstaka mandat som kommer att avgöra valet.
En vild gissning från min sida är att det blir en socialdemokratisk regering med väldigt liten marginal. Jag tror någonstans att det ändå blir en liten, liten majoritet för vänsterblocket – inte minst nu när Centern sagt att man gärna vill se Magdalena Andersson som statsminister. Och det känns ganska betryggande att det ändå kan tänkas bli så efter valet. Om moderaterna vinner finns risken att SD får lite för mycket att säga till om och en sådan situation får vi inte hamna i. Ett parti med tydliga rötter i nazismen och som inte lyckats tvätta av sig rasiststämplen har inte på regeringsnivå att göra. Trots alla uteslutningar av personer som gör klantiga uttalanden och på olika sätt beter sig olämpligt, så verkar SD dra till sig rötägg efter rötägg efter rötägg. Plötsligt har man slutat förvånas över partiets olika tilltag och märkliga uttalanden.

Sen kan jag inte låta bli att provoceras av de personer som avstår från att gå och rösta. I min värld är det inte bara en rättighet att rösta, utan en förbaskad skyldighet. Det är den möjligheten man har att påverka politiken och hur samhället ska utvecklas. Dessutom frånsäger du dig enligt mig rätten att klaga om du inte utnyttjar din möjlighet att faktiskt påverka. Man kan säga att en röst hit eller dit kanske inte spelar någon roll, men när läget är så jämnt som det är kommer varje röst att vara avgörande.
Hur kommer DU att göra? Kommer du gå till valurnan på söndag, har du redan röstat eller kommer du att avstå? Eller kommer du att rösta blankt? För mig är det som sagt en självklarhet att göra min röst hörd och jag kommer gladeligen gå till vallokalen på söndag för att rösta. Sen ska jag bara bestämma mig för vilket parti det blir. Även om jag är medlem i vänsterpartiet, är det faktiskt inte självklart att de får min röst – även om det förstås lutar åt det hållet.

Sen känns det som en ovanligt smutsigt valrörelse denna gång. Det är en hel del pajkastning istället för att marknadsföra det egna partiet och prata om vad man faktiskt står för. Jag själv är intresserad av vad varje parti står för, inte vilka fel de finner hos andra partier. Men det framgår sällan vid olika debatter utan istället ägnar man sig åt en pajkastning utan dess like. Är det bara jag som upplever årets valrörelse som extra smutsig? Det är som en sandlåda att titta på partiledardebatterna, som ju är ganska många i dessa tider.
Det är inte lätt att politikerna på allvar när man käbblar mer än kommer med konkreta förslag och framhäver vad det egna partiet faktiskt har för åsikter i olika frågor. Man tappar liksom lusten att följa med i valrörelsen för att få en bättre bild av vilket parti man kan tänka sig att rösta på. Och då vet jag – som sagt – åtminstone vilken sida om mittsträcket jag faktiskt ligger ideologiskt. Vacklar man dessutom mellan de olika blocken, måste det vara ännu svårare.
Även om Magdalena Andersson kanske inte är min största favorit, ser jag många gånger hellre en socialdemokratisk regering än en högerregering med Kristersson i spetsen. Av flera onda ting får man välja det minst onda. Jag är övertygad om att det återigen kommer vara oerhört jämnt och förmodligen bara enstaka mandat som skiljer blocken åt. Och det kräver mer av de politiska partierna än att bara ägna sig sandlådefasoner och pajkastning. Det lockar inga väljare, utan gör bara att tilliten och förtroendet för politikerna minskar.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2
Dagens Nyheter 1
Svenska Dagbladet 1 2 3