allkonstnarenIbland har man helt enkelt inte tid, ork och energi att ägna sig åt sociala medier. De kan liksom går dagar utan att jag ägnar vare sig blogg, Facebook eller Twitter särskilt många tankar, det är som at jag glömmer bort att jag överhuvudtaget har dem. Intresset går liksom lite i vågor hel enkelt, vissa dagar ser jag inget intresse i att lägga ut vad jag gör till allmän beskådan – även om det jag gjort i sig inte varit särskilt känsligt.
Senaste dagarna har mestadels fyllts av jobb, så jag har inte hunnit och orkat så hemskt mycket annat. I och med att jag varit sjuk i flera dagar, har jag tagit varje tillfälle i akt att jobba extra och fick också ett övertidspass i helgen för att kompensera för sjukfrånvaron. Det kommer passa perfekt när lönen för januari kommer, kanske får jag en hyfsat normal lön även om jag varit sjuk några dagar. Eftersom vi har tolvtimmarspass, ger ett övertidspass ganska bra betalt så det är svårt att säga nej när man får frågan om övertid. Jag brukar oftast nappa när man frågar, just för att det ger så pass bra pengar. Sen är det givetvis inte alltid man kan ställa upp när de ringer, ofta är det med kort varsel man blir inringd och många gånger har man hunnit göra planer. Men har jag inget inplanerat, brukar jag ta den övertid som erbjuds.
Coviden är i alla fall borta nu och jag får anta att jag har gott om antikroppar. Jag har tagit samtliga sprutor och har nu dessutom haft en infektion, så jag borde vara tämligen skyddad mot fortsatt sjukdom känns det som. Det blev aldrig värre än en vanlig förkylning, vilket var otroligt skönt. I normala fall hade jag nog till och med gått och jobbat i det skick jag vara när jag mådde som sämst, men det hade förmodligen inte varit så poppis i dagens läge. Nu fick jag snällt stanna hemma tills jag var helt symtomfri. Och det har jag varit några dagar nu, vilket är superskönt. På ett sätt är det lite småskönt att vara hemma och vara sjuk men ändå vara hyfsat pigg, men jag blir snabbt rastlös. Inte minst när det är Covid vi pratar om och man inte får gå ut bland folk. Då blir det snabbt långtråkigt istället. När man inte ens kan få till affären för att handla middag, då blir det lite tristess över det hela Så det var tur att det inte blev så många dagar i slutändan – både för mitt eget välmåendes skull men också ekonomiskt.
Att man pendlar mellan jobbet, hemmet och ibland någon avstickare till affären är inte direkt så rafflande att dela med sig av i sociala medier. I helgen var vi i alla fall delvis lediga bägge två. Jag jobbade extra under fredagsnatten och sambon jobbade extra på söndagskvällen. Men på lördagskvällen passade vi på att gå ut och äta, något som inte händer alltför ofta nuförtiden. En av våra favoritrestauranger är en liten italiensk restaurang på Kungsholmen och dit begav vi oss i lördags. Det är en behaglig liten restaurang där man inte behöver boka bord ens en lördagskväll en löningshelg. Och så fruktansvärt dyrt är det inte där heller, vilket ju inte gör så ont. Så det blev ett trevligt avbräck i vardagen att komma iväg och äta på restaurang. Förr brukade vi gå på restaurang lite titt som tätt, men numera blir det alltmer sällan tyvärr.
Nu börjar almanackan fyllas på igen så sakteliga efter min sjukfrånvaro. Snart är jag långledig och kan ägna mig lite åt min företagsverksamhet. Som det ser ut just nu har jag inte mindre än två filminspelningar till veckan som ska hinnas med. Men jag ser det inte som ett jobb utan som en fritidssysselsättning och hobbyverksamhet. Med andra ord tycker jag bara att det är roligt och inget som på något vis känns jobbigt. Annars hade jag nog inte orkat hålla det tempo som kan vara vissa veckor. Det har varit gånger jag till och dygnat, de vill säga varit på filminspelning på dagen och sedan jobbat på natten. Kanske är det inte att rekommendera, men gör jag det någon enstaka gång funkar det trots allt. Eventuellt blir det just en dygning till veckan, om båda filminspelningarna blir av. En av inspelningarna hänger fortfarande lite i luften och det är inte säkert att den blir av, så fortfarande är nästa veckas planer lite flytande.
Det hade varit aningen mer frustrerande om jag livnärt mig på att vara statist eller på annat sätt varit beroende av inkomsterna från filmuppdragen, då hade det varit frustrerande med allt kort varsel, alla flytande planer och att få veta i sista stund. För det är ofta så det är i filmbranschen, inte minst som statist. Nu gör jag det inte för pengarna i första hand, så då är det inte hela världen att det ibland blir lite svävande.
Det har varit ganska dött på statistfronten de senaste veckorna, men nu verkar det som att det börjar komma igång igen. Det går alltid väldigt mycket upp och ner i antalet uppdrag från månad till månad och man börjar lära sig vilka månader som är lugna och vilka som inte är det. Januari brukar av någon anledning vara en lugn månad, en tickar det igång i februari igen.
Någon gång här och där brukar jag ha lite genomgång av ekonomin, det behövs liksom en lite genomlysning någon gång per år. Då kollar jag abonnemang och försäkringar och kollar om jag sänka kostnaderna genom att till exempel byta bolag. Många gånger finns det hundralappar att spara varje månad. Nu har jag haft en sådan genomgång och vi har bestämt att säga upp merparten av våra streamingtjänster. Vi har haft abonnemang hos de flesta större tjänster och hundralapparna har tickat iväg varje månad på tjänster vi knappt utnyttjar längre. Som det är nu, har vi så många TV-kanaler att vi ytterst sällan tittar på några streamingtjänster längre.
Det var länge vi ansåg oss klara oss enbart på basutbudet av TV-kanalerna, det vill säga SVT och fyran. Men för något år sedan skaffade vi ett större utbud av kanaler och det har sedan blivit att vi tittat allt mindre på streamingtjänsterna. Och nu har vi alltså tagit steget att säga upp dem. Sedan går det ju snabbt och lätt att skaffa någon av dem igen om det är någon serie man vill se.
