Ambition är en dålig ursäkt till att inte ha förstånd nog att vara lat

En dryg vecka har jag haft en fast anställning och jag har börjat komma in i lunken med fast tider, eget schema och den trygghet som en fast anställning innebär. Dock inser jag att jag fortfarande befinner mig gränslandet mellan att vara arbetssökande och ha ett fast jobb. Jag har blivit kallad till inte mindre än två intervjuer under den gångna veckan, men har valt att avböja båda intervjuerna. Nu trivs jag så pass bra på min nuvarande anställning att jag inte ser någon anledning att söka mig vidare. I ärlighetens namn, är det många jobb jag sökt för att jag måste uppfylla en viss kvot av sökta jobba varje månad – och kanske inte nödvändigtvis för att det är jobb jag väldigt gärna vill ha. Och de jobb där jag nu dragit mig ur rekryteringsprocesserna är just sådana jobb, där jag inte känner egentligen vill ha jobbet – det är bara om alternativet är att jag går arbetslös. Nu har jag en fast anställning på heltid, så jag ser ingen anledning till fortsatt vara en del av rekryteringsprocesser där jag inte ens är intresserad av jobbet ifråga. Ska jag nu ta steget att byta jobba (igen), då ska det vara till ett riktigt intressant jobb som jag anser ringer högre än det jobb jag redan har. Som det känns just nu, finner jag ingen anledning att söka mig vidare och kommer inte söka aktivt längre – möjligen är det inom Sjöfartsverket, men inte mycket mer än så.
Nu har anställningsbeslutet kommit i mejlen, så nu blir Sjöfartsverket inte av med mig på ett bra tag framöver. Nu har jag på papper att man anställt mig och vips blir det ganska svårt att bli av med mig. Inte för att jag tror att man kommer vilja bli av med mig, jag har liksom inte fått det intrycket – och man hade knappast gett mig en fast anställning om man varit missnöjd med min arbetsinsats. Men det är alltid extra tryggt och roligt när man har papper på saker och ting, nu känns det på riktigt att jag fått en fast anställning.

Den gångna veckan har inte varit alltför fullklottrad i kalendern, utan jag har kunnat ta det relativt lugnt trots allt. Jag har haft olika aktiviteter som jobb och filminspelning inplanerade måndag till torsdag, men sedan varit ledig resten av veckan vilket inte varit helt fel. Jag har hunnit ta tag i lite administration kring företaget, såsom redovisning och lite annat. Det är ingen favoritsyssla alla gånger, så det händer att saker och ting blir liggande ibland ett tag. Så när jag väl tar hand i redovisningen är det en hel del kvitton som ska redovisas, istället för att jag försöker ta allteftersom jag får in kvitton. Men det blir liksom inte gjort, utan istället sitter jag där med buntar av kvitton runt en eller ett par gånger i månaden. Även om jag kanske inte jublar över att sitta med redovisningen, så är det kanske heller inte det värsta jag vet – hade det varit så illa, hade jag inte drivit eget företag. För hur det än är, så kommer man inte ifrån att helt eller delvis sköta redovisning. Jag har en redovisningsbyrå som sköter det tyngsta lasset när det kommer till redovisningen – som momsredovisning, deklaration och vissa delar av den löpande redovisningen. Men vissa delar kommer jag inte ifrån att sköta och det har jag nu suttit med denna vecka.
Det är fler inom filmbranschen som noterat att det är lite dåligt med uppdrag just nu när det kommer till filmuppdrag – och att det varit ovanligt lugnt under inledningen av år 2025. Januari brukar vara tämligen lugn, men även februari har i år varit relativt lugn med väldigt få uppdrag. Det är först nu i slutet av februari och början av mars som det börjat ticka in ett och annat uppdrag – och inte heller nu är det överväldigande många uppdrag. Men det har i alla fall börjat ticka in ett och annat uppdrag vilket i sig är väldigt roligt. Förhoppningsvis blir det lite fler sådana ju längre våren går. Det brukar ofta vara så, vår och höst är som mest hektiska medan sommar och vinter är lite lugnare.

Jag trodde för ett tag att jag var på väg att bli sjuk under den gångna veckan och kände mig riktigt risig under ett par dagar – naturligtvis lagom tills jag skulle gå och jobba. Det är ovant för min del att vara sjuk, eftersom det är så pass sällan är det. Jag har visserligen varit långtidssjukskriven ett par gånger, bland annat för tumören jag fick för en massa år sedan, men annars är det ytterst sällan jag åker på de influensor och annat som går varje år. Jag gjorde även denna gång som jag brukar göra när jag känner mig lite risig: jag pulade i mig några Alvedon och gick till jobbet som planerat. Man kan ha åsikter om det, men med tanke på hur dyrt det är att vara sjuk så är jag knappast ensam om att göra på det sättet. Själv ska jag vara praktiskt taget döende innan jag bestämmer mig för att stanna hemma från jobbet. Går det att fortsätta som vanligt med lite Alvedon i kroppen, då går jag till jobbet – så enkelt är det.
Självklart är det den överdrift att jag måste vara döende för att stanna hemma från jobbet, men jag stannar inte hemma för att jag lider av något som går att få bort med lite Alvedon. Då går jag hellre och jobbar istället för att förlora en massa pengar på att vara sjukskriven. Först när jag märker att Alvedonen inte biter tillräckligt mycket, då är det läget att ta beslut om att stanna hemma. Nu har jag mest känt mig ”ruggig” och varit lite hostig, så då känner jag inte att det är läge att stanna hemma. Annat var det på den tiden man rökte, då var förkylningarna inte att leka med. Jag minns att jag fick en enormt kraftig hosta varje gång jag var förkyld, det var rent hopplöst – och verkligen inte något jag saknar nu sedan jag slutat röka sedan många år tillbaka.

Så kom den här veckan slutligen inkomstdeklarationen – vilket är lika spännande varje år, mycket för att jag nästan alltid får pengar tillbaka och ytterst sällan behöver betala restskatt. Det har nog bara hänt en enda gång genom åren att jag fått kvarskatt och det var då på cirka 500 kronor, så inte direkt någon jättesumma. I år får jag tillbaka rekordmycket på skatten – och som företagare får jag pengarna lagom till midsommar, oavsett när jag deklarerar. Sedan är det ytterst sällan jag gör några förändringar i form av avdrag eller liknande i deklarationen. Jag har inga dyra jobbresor, har aldrig sålt eller köpt bostäder, så det är sällan jag har anledning att göra några förändringar. Och idag är det så otroligt behändigt att deklarera, jämfört med hur det var om man går tillbaka 30 år i tiden – då man fick fylla i blanketterna själv med de allra flesta uppgifterna. Idag skriver jag bara under min deklaration och behöver inte fylla i några uppgifter så länge jag inte behöver göra några avdrag av något slag innan jag skickar in den.
Så det blir det bra tillskott till semesterkassan när pengarna kommer i juni, även om det blir i slutet av årets sommarledighet som pengarna kommer. Jag har ju visserligen frånsagt mig att ta någon sommarsemester i år, men det har med att göra att jag schemaenligt är ledig merparten av juni ändå – så jag ser ingen anledning att slösa på semesterdagar och vara ledig ännu mer under sommaren. Men jag kommer ha en del schemalagda ledigheter till under sommaren, så då kommer skattepengarna väl till pass.