Jag trodde aldrig jag skulle fastna på bild med ett ansikte som mitt

Sakta, sakta börjar uppdragen ticka in igen, sakta börjar jag få enstaka uppdrag på nytt. Och det känns väldigt skönt, det har varit en tid av totalt stiltje inom filmbranschen de senaste veckorna. Men det börjar finnas uppdrag att söka på de sajter där jag är medlem och enstaka gånger ringer telefonen och det är ett produktionsbolag om hör av sig. Det har varit en ovanligt lugn vinter inom filmbranschen känns det som, det är länge sedan jag haft så få uppdrag under januari och februari som just i år. Jag är fullt medveten om att tempot går upp och ner, att uppdrag kommer och går – men så här lugnt är det länge sen jag hade, det måste jag ändå säga. Förutom de perioder som alltid är lugna, som exempelvis sommaren. Det som började som något av en kul grej för massor med år sedan har nu blivit en hobby – som vissa månader till och med inbringar en hel del pengar. Det är inga pengar som går att leva på, men ändock ett bra bidrag till hushållskassan.
För snart tio år sedan blev jag av med jobbet och fick gå mer eller mindre på dagen. Det var omtumlande och några dagar senare packade jag en väska, köpte en back öl och åkte ut till sommarstugan för att fundera över vad jag skulle göra med tillvaron. Och det var då idén föddes att faktiskt börja som statist. Jag hade funderat på det ett tag, men inte tyckt att jag haft tid, ork och energi. Nu hade jag plötsligt tiden och signade upp på en sida för statister, där jag sökte uppdrag för glatta livet. Och det tog bara några timmar innan telefonen började ringa och jag fick mina första uppdrag.

Jag har sedan dess utvidgat min verksamhet till att starta företag så att jag kan fakturera, jag har gått med på fler sajter för statister för att maximera antalet uppdrag och jag har varit med i hundratals produktioner. Jag har dock insett med tiden att man inte behöver vara med på fler än en till två av dessa sajter för att hitta de jobb som faktiskt kommer ut. Dessutom är somliga sajter väldigt dyra, trots att de inte är anmärkningsvärt bättre än andra. Stagepool är en av dem som är dyra, men där man ytterst sällan får några uppdrag. Där har jag till och med stött mig lite med deras kundtjänst sedan jag med buller och bång valde att säga upp mitt abonnemang för en tid sedan. Detta efter att det under en tid varit strul med betalningarna, man har inte kunnat dra pengar trots att det funnits pengar på mitt kort. Sedan har jag fått påminnelser och hot om påminnelseavgifter trots att det inte varit jag som gjort fel.
Till sist fick jag nog och sade upp mitt abonnemang, följt av att jag skrev ett argt mejl till deras kundtjänst och påpekade det hela. Nu håller de på och ringer mig och skriver om vartannat och vill ha mig kvar som kund, men jag har valt att inte besvara vare sig mejl eller telefonsamtal. Jag har under alla år bara fått enstaka uppdrag genom Stagepool, men ändå ska de ha 289 kronor i månaden för ett abonnemang – vilket ju blir ganska mycket pengar på ett år. Så jag kommer stå på mig och tänker inte gå tillbaka som kund hos Stagepool.

Men det är även stor skillnad i bemötande mellan olika produktionsbolag. Hitintills är det inte många jag bett fara och flyga, även om det faktiskt har hänt vid något enstaka tillfälle. Men hos somliga bolag är man knappt luft värd som statist, medan andra faktiskt förstått att utan oss statister blir det ingen film i slutändan. Jag ställer faktiskt inte särskilt höga krav på produktionsbolagen, men vill gärna ha ett respektfullt bemötande och kanske lite fika och/eller mat om det är en längre inspelning. Respektfullt blir man allt som oftast bemött men det där med mat och fika kan variera ganska rejält, inte minst i mängd och kvalitet. Somliga bolag bjuder ut på restaurang när det är dags för lunch, medan andra sticker till en en liten matlåda med något konstigt innehåll som ska föreställa en lunch. Somliga produktionsbolag har extremt påkostade fikabord, medan andra knappt kostar på lite blaskigt kaffe. Givetvis beror det förstås på vilken budget den aktuella produktionen har, men man märker också av tendenser hos vissa produktionsbolag att aldrig kosta på särskilt bra mat eller fika.
Detsamma gäller förstås ersättningen man får som statist. Hos somliga bolag är ersättningen rimlig och betalas ut i god tid efter avslutat uppdrag, medan andra snålar extremt mycket på ersättningen – och man betalar intar inte ens sina fakturor i tid. Det sistnämnda känns på något vis ganska respektlöst när det kommer till att inte ens betala det överenskomna arvodet i tid. Tänk vad jag har fått skicka påminnelser till somliga bolag genom åren – och det är nästan alltid samma bolag man får skicka påminnelser till. För tydlighetens skull: de allra flesta betalar i tid, så är det faktiskt. Men man märker en viss tendens att somliga bolag inte gör det och man kan gå vänta i veckor på sina pengar – något som kan vara kännbart för mitt lilla företag som inte alltid har särskilt stora marginaler.

En förändring man märkt av sedan pandemin, är att provfilmningar numera ytterst sällan hålls på plats. Istället får man allt oftare göra arbetet själv genom att göra provfilmningen hemma med sin mobil eller webkamera för att sedan skicka in filmerna till dem som castar produktionen. Det har gjort att jag nästan helt har slutat göra några provfilmningar. Dels känns det bara larvigt att hålla på och filma sig själv, dels är det väldigt svårt eftersom man så ytterst sällan vet vad det är produktionsbolagen vill se. Man får sällan särskilt mycket direktiv, utan bara ett kort manus att agera utifrån. Och jag har märkt att det är ytterst sällan man får rollen man provfilmar för, nästan alltid kommer ett ”tack men nej tack” till svar när man provfilmat. Så jag har lagt det åt sidan och tar numera i princip bara roller som inte kräver en provfilmning. Gör jag en provfilmning, då ska det vara på plats hos produktionsbolaget så att man kan få lite regi och förhoppningsvis leverera vad de faktiskt vill se. Är det en intressant och rolig roll, då kan jag mejla tillbaka och be om en provfilmning på plats – något som man ytterst sällan går med på. Då avböjer jag rollen vänligen men bestämt.
Det kan mycket väl vara så att jag missar en och annan välbetald och rolig inspelning genom min inställning att inte göra några provfilmningar, men det är smällar man får ta. Ska jag göra alla provfilmningar jag blir tillfrågad om, så är det väldigt mycket tid man får lägga ner på dessa – tid jag inte alltid har. Och det är inte värt att lägga ner all denna tid för att få något enstaka uppdrag heller, känns det som. Utan då tar jag de roller som inte kräver någon provfilmning och väljer ut de provfilmningar som känns överkomliga att göra.